En sorts kärlek

I förra månadens pocketkedjepaket från Hanna låg, förutom deckaren som jag kommenterade i fredags också, En sorts kärlek av Ray Kluun. Bokens omslag är täckt av recensionscitat där den prisas och där det framhålls hur oerhört sorglig den är – sånt som får mig att dra öronen åt mig. Säger “alla” att något är på ett speciellt sätt blir jag automatiskt skeptisk och lite neggig. Därför hade jag troligen aldrig läst den här boken om den inte kommit till mig på det här sättet. Men så glad jag är att den gjorde det!

Ray Kluun har skrivit en självbiografisk bok där dock huvudpersonerna bytt namn. Hur självbiografisk är den? Jag vet inte men ganska mycket skulle jag tro – tyvärr. Den handlar om Sten och Carmen som nyss fått ett barn, som är jobbframgångsrika, som älskar varandra. Men så drabbas hon av cancer och hela livet ändras. I boken får vi följa med på sjukhusbesök, semestrar, samtal, avsked och oändlig sorg men framförallt få läsaren följa med på Stens inre resa.

Det är en obegripligt sorglig och smärtsam bok. Självklart gråter man när en ung kvinna tvingas dö på ett vidrigt och smärtsamt sätt, självklart gråter man hysteriskt där man sitter instängd på toaletten och läser om hur hon tar farväl av sin treåriga dotter… Men där finns annan sorg också – framförallt över Sten och hans sätt att leva.

Hela tiden återkommer Sten/Ray till sin oförmåga att leva i en monogam relation, han är “monofob” vilket upprepas och upprepas och bevisas. Och herregud hur irriterad blir jag inte på hur han beter sig genom att ligga runt, ha förhållanden och hångla upp assistenten samtidigt som hans fru ligger döende hemma. Jag känner mig väldigt fördomsfull och trångsynt ibland när jag läser och reagerar som jag gör. Jag känner mig arg, äcklad och sorgsen på en och samma gång. Det värsta är nog inte hans beteende utan att hans fru blir sårad av det – man tycker ju att han kunde försöka utöva lite självdisciplin när det bara återstår någon månad av hennes liv…

Så jag känner mig understundom äcklad av den här mannen men samtidigt är han också kapabel till stor kärlek, uppoffringar och styrka när det verkligen gäller. Han älskar verkligen sin hustru vilket han kommer fram till genom tvivlet vilket jag tycker är sympatiskt. Jag litar alltid mer på en känsla baserad på tvivel än en som man tar för självklar. Den avslutande delen i boken som handlar om Carmens döende är oerhört vacker och sorglig. Det fina med den är att jag inte bara gråter utan att jag också finner styrka i den – hennes sista dagar är inte bara fyllda av sorg och smärta utan också av kärlek, gemenskap och lycka.

Sammanfattningsvis tycker jag mycket om den här boken. Den känns och berör på alla sätt och plan och då är det för mig en riktigt bra bok. Sten må i mina ögon vara ett riktigt miffo men han är också en kärleksfylld man som underlättar sin hustrus liv och död. Boken är inte särskilt tillrättalagt utan en naken och uppriktig (hoppas jag och inte) skildring av hur det också kan vara att vara människa.

Höjdarvecka!

Förra veckan var en höjdarläsvecka. Jag läste Flickan med glasfötter av Ali Shaw vilket visade sig vara en bok att bära med sig länge, länge, länge. Ganska oväntat var det också eftersom jag väntat mig något annat och lite mer ordinärt.

Veckans andra bok, L J. Smiths The Awakening, bjöd också på överraskning eftersom den inte alls var så dålig som jag fruktat. Första boken i Vampire Diaries-serien visade sig vara helt ok och framförallt väcker den åtskilliga tankar kring tv-serien och fenomenet Twilight framförallt. Recensioner kommer snart. Nu hoppas jag på en ny höjdarvecka med bland annat Sara Stridsbergs Drömfakulteten som jag verkar vara den sista på jorden att läsa…

Bokfrågornas ABC 5

I mitt ikappsvarande på Bokfrågornas ABC har jag nu hunnit fram till bokstaven E:

1. En Evergreen är en sång som är tidlös och ständigt aktuell. Vilka böcker skulle du kategorisera som evergreens? Poesi är nog det som står emot tidens tand bäst i och med att det säger mer än det uttalar (så att säga…). Sedan kan jag tycka att sådant som Jane Austen är relativt tidlöst men det är inte säkert att jag skulle hålla med om ytterligare två hundra år… Bibeln är ju ständigt aktuell men den är inte direkt tidlös.

2. Vilka länder i Europa läser du flest böcker från? Finns det något land du aldrig läst en bok från? Jag läser mest från Sverige men också lite från andra nordiska länder och en del från Storbritannien. Jag har dock stora vita fläckar på den Europeiska bokkartan som jag hoppas fylla i efter hand. Östeuropa är sorgligt outforskat.

3. Vilka är dina europeiska favoritförfattare? Sorgligt nog är det nog mest svenskar som hamnar bland favoriterna eftersom det är dem jag läst mest. Men så får jag ju inte glömma Jane Austen (igen) heller…

4. Jag har just varit i Egypten. Berätta om en bok som har anknytning dit. Det enda jag kommer på är tyvärr Mumien av Anne Rice och den var ju verkligen inte särskilt bra. Och så Agatha Christies Döden på Nilen förstås – den är klart bättre 🙂

Trend

Det kom en liten bonusfråga från Lilla O efter veckans ABC. Den handlar om litteraturtrender. Och det finns säkert hur många som helst om man bara lyfter blicken och ser sig omkring. Men jag håller blicken hårt fäst vid det bekanta och måste bara säga något om vampyrtrenden igen. Jag har skrivit tidigare om olika former av vampyrer som hemsöker såväl tv som böcker (här och här exempelvis) nuförtiden. Jag är ju, som de flesta som läser här har förstått, väldigt förtjust i vampyrer som företeelse och jag läser gärna om dem. Jag har läst Twilight, Charlaine Harris Sookie Stackhouse-böcker,  The Strain och (ohälsosamt mycket) mer. Just nu läser (och ser) jag Vampire Diaries med viss behållning – böckerna är förresten (i alla fall till en början) väldigt lika Twilight med den lilla twisten att Smiths VD ju faktiskt var först, dessutom tycker jag nog att VD verkar bättre också men mer om det när jag är färdigläst.

Eftersom jag själv gärna läser vampyrböckerna så letar jag ju också upp dem och blir på så sätt lite blind för det allmänna i trenden. Men på senaste tid har jag verkligen slagits av hur stark den är och det har blivit tydligt för mig bland bibliotekshyllorna. Vampyrerna är verkligen överallt. Ok, det finns allt för få faktaböcker om vampyrmyter och annat relaterat för att jag ska vara helt nöjd men herregud hur det ser ut bland skönlitteraturen! Vampyrer, vampyrer, vampyrer. När det gäller vuxenlitteraturen så köps det i och för sig in ganska lite vampyrer men på ungdomssidan verkar det inte finnas annat. På senare tid har jag till och med hittat vampyrer på barnbokshyllorna (det är exempelvis möjligt att bokvägen få upplysningar om hur man tar reda på om ens syskon är vamyrer ;)) och en av favoriterna här hemma En liten skär och alla ruskigt rysliga brokiga av Carin och Stina Wirsén innehåller minsann också en liten vampyr. Den är förvisso hemskt söt men det är lite svårt att förklara den och dess (icke)existens för fyraåringen 😉

Så en trend är det absolut och om huruvida den är rolig eller fördärvlig kan man säkert diskutera länge. Men jag tycker nog att man kan ge den lite utrymme så länge vampyrerna inte glufsar i sig allt som kommer i deras väg. Lite variation vill man ju ändå ha – till och med jag 🙂

80 grader från varmvattnet

Karin Alfredssons första roman om läkaren Ellen Elg var en av de böcker som gömde sig i det andra pocketkedjepaketet från Hanna.

Det är länge sedan jag hade min deckarperiod nu – ganska exakt fem år sedan. Lusten att läsa om brott och andra hemskheter dog i nästan exakt samma stund som jag blev gravid med T. Jag blev helt hudlös av att vänta barn – för att inte tala om sen när hon kommit ut… Men nu känner jag mig redo för lite kriminalitet och elände igen…

Jag blir inte särskilt skrämd av 80 grader från varmvattnet men däremot blir jag riktigt hederligt och heligt förbannad! Ämnet för boken är aborter och det är ju ett ämne som engagerar väldigt många och väldigt mycket vilket också Alfredsson visar på ett fint sätt. Jag blir oerhört arg på vissa karaktärer och deras agerande men mest av allt blir jag förbannad på de tankegångar som finns i den verkliga världen också långt från romanen och som jag har svårt att förlika mig med.

Boken största förtjänst är att den på allvar sätter fingret på ett avgörande problem och drar i alla trådar som leder dit. Alfredsson kopplar ihop hyreshusmisshandel i Sverige med läkemedelsbolagens cyniska spel med människoliv med militanta amerikanska abortmotståndare med blödande flickor i Zambia. Det är skickligt gjort och viktigt för att läsaren ska få förståelse för att det vi gör här idag har konsekvenser där imorgon.

Mer än så vill jag inte säga om handlingen eftersom Marie nu ska läsa boken utan att veta för mycket.

Avslutningsvis kan sägas att jag tycker om det feministiska anslaget och idéen att skriva en deckare om kvinnor och med kvinnor i så gott som alla bärande roller. Att jag sedan har problem att förstå mig på vissa karaktärer och inte är överdrivet förtjust huvudpersonen är bara ett gott tecken – det här är en bok att engagera sig i.

Mia

Om ni liksom jag är lite kära i Mia Skäringer tycker jag att ni ska läsa den här artikeln i dagens DN. Jag fylls av en sån oerhörd värme varje gång jag “möter” Mia i text eller humorform. Dessutom kan jag relatera till hennes uppväxt i ett litet samhälle (även om mitt var aningens mindre än Kristinehamn) och allt vad det för med sig av kamp för att få vara sig själv och sin egen. I den här intervjun fångas jag särskilt när hon säger att hon “alltid varit mer intresserad av sprickorna” för sådan har jag också alltid varit. Det perfekta är rätt ointressant medan sprickorna där innanför alltid fascinerat.

Mias bok, Dyngkåt och hur helig som helst, som kom ut för någon månad sen har jag förvisso inte läst än men den finns på reservationslistan på biblioteket.

Hur läser ni egentligen?

Är ni toalettläsare eller mer av mysfåtöljstypen?

Själv är jag periodare. Ibland låser jag in mig på toaletten lite längre än nödvändigt för att få tid att läsa. Ibland är jag bolibompaläsarmamman som sitter i soffan med barn i knät och en bok hårt fastnypt i handen. Ibland har jag turen att få krypa ner i soffan med en filt och lite chokladnötter som sällskap. Då mår jag nog som allra bäst.

För ni läsdagbok? Är ni avslappnade eller tävlingsinriktade?

Sen i januari har jag börjat föra bok där jag antecknar tankar som dyker upp under läsningen. Där hamnar också bloggidéer och listor som jag inte kan låta bli att plita ner. Framförallt läser jag för nöjet att läsa förstås men jag måste erkänna att det också finns en viss tävlingsanda där. Eller tävling och tävling, mest med mig själv i så fall. Jag vill inte bara läsa bra jag vill läsa mycket också. Dels för att få uppleva dels för att ha något att blogga om men också för att få en viss överblick och kunna tipsa låntagare om lämpliga böcker. Läsningen fyller således en hel massa funktioner i mitt liv men mest av allt handlar det om avslappning. Och om möjligheten att få gå in och ut i olika världar hela tiden.

Blir det för mycket för er ibland?

Det har hänt att jag stapplar ut i köket efter en intensiv läsdag och är alldeles full av intryck, bilder och ord. Och tom på tankar för att de inte får plats. Då har det kanske blivit lite väl mycket av det goda. Men inte FÖR mycket väl? Kan det bli det?

Äntligen!

Malin skriver att hon har lider av separationsångest när boken hon just nu läser lider mot sitt slut. Det är jobbigt det där – att också de mest fantastiska läsupplevelserna är ändliga. Själv har jag saknat känslan av att vara fullkomligt förälskad i en bok och aldrig vilja att den ska ta slut. Wolf Hall (den som vill förstå omfattningen av min förälskelse till den boken kan ju alltid kolla sökresultatet på alla inlägg där Wolf Hall nämns…) som jag läste i början av året var i och för sig en sådan bok men annars har det inte varit så tätt med dem på slutet. Men nu! Häromdagen damp Ali Shaws Flickan med glasfötter ner i brevlådan och det var helt klart kärlek vid första ögonkastet. Först och främst för att den är så oändligt vacker – omslaget är helt fantastiskt! Och efter att ha läst bara 100 sidor vågar jag säga att innehållet är minst lika vackert. Så nu vill jag bara läsa, läsa, läsa och samtidigt suga riktigt länge på den här förälskelsekaramellen – dilemma. Men ett lyxigt och alldeles underbart dilemma.

Abstinens

Det är ju inte som att jag har infört något köpstopp direkt. Det är snarare omständigheterna som gjort det åt mig. Anledningen är ju förstås att jag är arbetslös men ändå inte berättigad till a-kassa (på grund av en massa regler som är särskilda under och efter en forskarutbildning och som jag verkligen inte orkar gå in på igen och inte här). Inga pengar alltså – alls. Så det är bara till att utnyttja biblioteket till bristningsgränsen vilket ni ju kan se här nedan exempelvis att jag gör. Och det är ju fint att det finns och att man kan låna böcker och att det är gratis och att jag faktiskt har tillgång till ett finfint bibliotek med bra inköpare men… Jag vill ju äga (kapitalist javisst antar jag). Jag vill följa impulser och bokbeställa hej vilt. Jag vill vänta och få hem och ställa in dem i min egen bokhylla och veta att den är min (my precioussssssss). Kan inte omständigheterna fatta det. Det är helt enkelt dags att ge mig ett fast och helt jobb så att jag kan köpa på mig lite mer böcker. Tror att jag ska skriva det i min nästa jobbansökan – det borde väl funka?

Bokfrågornas ABC 20

Denna vecka har lilla O hunnit fram till bokstaven T i Bokfrågornas ABC.

Berätta om en bok som handlar om turism! Den handlar väl inte om turism direkt men i Bitterfittan (Maria Sveland) förekommer i alla fall en avgörande semesterresa där huvudpersonen måste stå till svars för (inför sig själv och andra) att hon reser ifrån sitt barn. Ett lysande exempel på att det som är ok för en pappa kan vara väldigt stigmatiserande för mamma.

Har du någon favoritbok som blivit tv-serie? Jag är ju väldigt förtjust i Sookie Stackhouse-böckerna av Charlaine Harris som blivit tv-serie i form av True Blood. Handlingen skiljer sig ju en hel del från böckerna men karaktärerna kan i alla fall delvis kännas igen. Jag är än så länge mer vän med böckerna än serien men det beror nog mest på att jag läste innan jag såg.

Vilken är din favorittitel? Jag är förtjust i väldigt korta enordiga titlar som Ondvinter och Människohamn som säger något om handlingen men också är väldigt vackra ord. Sen finns det ju en del riktigt vackra poetiska titlar också men de tenderar att falla ur minnet vilket tydligen har hänt nu också :)Annars måste jag nog säga att omslagen är viktigare för om jag läser en bok eller inte än vad titlarna är.

Berätta om en bok där tillfälligheter spelar stor roll. I Gabriella Håkanssons Operation B förekommer en hel del händelser som i alla fall verkar vara tillfälligheter till en början men som sedan visar sig vara delar i en stor plan. Infernaliskt och mycket välskrivet – en “gammal” favorit!