De besatta

Jag är i chock. På riktigt. Ren chock. Här trodde jag att jag skulle hitta min nya husgud, något nytt att älska besinningslöst, något fantastiskt. Och så sitter jag här och känner mig ljummen, lagom och lite uttråkad…

Jag var förvisso inte alls förtjust i Byatts Ragnarok (som nämns mer än en gång i De besatta men då som ett verk av en av huvudkaraktärerna) men efter att i åratal ha hört lovorden hagla över De besatta så tänkte jag mig att den nog skulle vara fenomenal ändå. Och den har alla de rätta ingredienserna: förbjuden kärlek på 1800-talet, poeter, forskning, brev och böcker och papper. Döm om min förvåning när det tog mig 100 sidor att ens vilja fortsätta läsa boken. Hade det inte varit för att jag så starkt bestämt mig för att gilla så hade den nog inte blivit utläst. Så seg! Jag brydde mig varken om Ash, Roland eller någon av de starka kvinnorna. Sen tog det sig förvisso och jag känner nu en viss ömhet inför flera av de inblandade men jag älskar dem inte.

Mitt största problem är att det är för många människor inblandade och att det finns alldeles för många texter i texten. Orka läsa en skitlång dikt om en grotta av en påhittad poet liksom… Det som är riktigt bra är å andra sidan gestaltandet av känslan när forskning går riktigt bra. När man hittar det där dokumentet och det leder till världens rusch. Jag blir alldeles varm av att gå in i Mauds och Rolands forskarglädje och det är inte utan att jag saknar det lite… Så De besatta är således en bok som fått mig att minnas hur det är att forska när det är fantastiskt men har misslyckats med att få mig att försjunka i den riktigt djupa läsglädjen. Vad är det för fel på mig tror ni?

Oerhört kort om Ragnarök

Ännu en mytserie-bok, ännu en stor författare som tolkar en känd myt och ännu en utmaning från boktolvan. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om boken. Är den bra? Inte på det sätt att den griper tag eller intresserar mig. Språket känns överlastat och jag känner inte att Byatt adderar något till myten om asagudarna. Är den då dålig? Nej, inte det heller. Den är mer ansträngd än dålig skulle jag säga, jag hittar ingen riktig passion i texten. Ett problem är också att jag intresserar mig mycket mer för kringberättelsens bleka flika som kämpar sig igenom krigsåren i England än jag bryr mig om Tor och Oden och gänget. Tyvärr får jag allt för lite av flickan för att bli nöjd. Efter upplevelsen med Grossmans Lejonhonung har nu mytserien alltså dippat igen. Berg- och  dalbanan fortsätter…

När det gäller Byatt så ska jag ändå ge henne en ny chans, och då blir det Possession (som väntat i bokhyllan allt för länge snart).

~Canongate, 2011~

Bokfrågornas ABC del 13

Denna vecka ställer lilla O frågor på bokstaven M och här kommer mina svar:

  • Berätta om en bok där mat har stor betydelse. Om man läser Fogelströms böcker Vita bergens barn, Krigens barn och Vävarnas barn så kommer man inte undan sillen. Herregud vad sill de äter. Eller egentligen äter de ju inte så mycket över huvud taget men när de väl äter så är det… sill. Berättelsen om potatisens ankomst till Sverige står också i fokus i dessa böcker och den är helt klart intressant också bortom Ahlströmmer.
  • Vems memoarer skulle du helst av allt vilja läsa? Oj så svårt! Eftersom jag så sällan läser memoarer (oftare biografier) har jag svårt att komma på någon. Men eftersom jag är lite svag för författarmemoarer och jag samtidigt är nyfiken på Paul Auster så säger jag det. Memoarer av Paul Auster åt folket alltså.
  • Man Booker Prize for Fiction har delats ut till en författare inom det fd. brittiska samväldet sedan 1969. Här finns alla vinnarna. Här du någon favorit? Jag har två favoriter och en önskebok. Wolf Hall som vann i november är naturligtvis och föga överraskande en favorit. Detsamma gäller Den engelske patienten som är en av mina absolut största läsupplevelser (mer om det längre fram i min uppräkning av sådana). När jag gick igenom listan över pristagare hittade jag också A S Byatts Possession som jag ännu inte läst men gärna skulle vilja. Uppdatering: ok då, jag hittade den på nätet och den hade ett så vackert omslag och jag vill så gärna läsa den så jag beställde den nog lite…
  • Jag söker också en bok om makt. Här lämnar jag det skönlitterära och lyfter fram en av de böcker som jag läst och använt i min forskning. Det är Michel Foucaults skildring av fångvårdens framväxt och normer och tankar kring Övervakning och straff. Foucault ser makten som ständigt närvarande och menar den vara en produktiv kraft som inte enbart finns i härskarens makt över undersåtarna utan också i vardagliga relationer. Makt och maktlöshet diskuteras i denna intressanta bok som dessutom är, mestadels, ganska lättillgänglig.