En dos stryknin av Agatha Christie

När man läser En dos stryknin med vetskapen om att det var Agatha Christies debut står det ganska klart och tydligt att hon redan då var ett geni när det kom till att skapa intriger. Jag menar inte att En dos stryknin är särdeles fantastisk, men som första försök är den imponerande. Och det som gör hela hennes författarskap så fint finns med redan här – noggrannheten, förmågan att bygga miljö och karaktärer som är något mer än kuliss för ett mord till exempel.

Det fina med Agatha Christies deckare är att man aldrig kan lista ut vem mördaren är och att det inte spelar någon roll. Kanske skulle jag kunna om jag verkligen försökte, men jag vill så oerhört mycket mer gärna hänga med på den resa hon tar mig på.

Här får vi ett låst rum, ett gammalt gods, en arvtant, många misstänkta och så Hercule Poirot. Herregud en så osympatisk och hemsk karaktär, jag längtar efter att få umgås med honom igen…

EN DOS STRYKNIN
Författare: Agatha Christie
Förlag: Bookmark förlag (2018)
Inläsare: Maria Lyckow
Första boken om Hercule Poirot

Liket i biblioteket av Agatha Christie

Hon är så rasande skicklig Agatha Christie, skriver med sån schvung och är inte rädd för att få det att gå undan. På ett sätt struntar jag i vem som gjort det, jag njuter bara av att försöka hänga med i turerna.

I Liket i biblioteket är det miss Marple med allehanda poliser och privatdetektiver som löser gåtan. Jag tror inte att en skrivcoach i världen skulle rekommendera någon att skriva en deckargåta med så många personer som uppenbarligen inte är misstänkta, och ändå funkar det så väldigt bra! Man blir helt bortkollrad, på ett bra sätt.

Själva gåtan där en strypt ung flicka hittas i överste Bantrys bibliotek och ingen vet vem hon är eller hur hon hamnat i biblioteket är sorglig från början till slut. I det där utlämnade och ensamma som ligger över hela den delen av historien låter Agatha Christie ana att hon vill, kan och gör långt mer än att skriva ordinära mysdeckare.

LIKET I BIBLIOTEKET
Författare: Agatha Christie
Förlag: Albert Bonniers förlag (2000)
Översättare: Einar Thermæenius

Och så var de bara en av Agatha Christie

Så, så skicklig hon är Agatha Christie! Jag har förstås läst annat av henne, en hel del i tonåren och så Endless night (Oändlig natt) härom året. Men jag har inte läst något så minutiöst och skickligt sammanfogat som Och så var de bara en.

Tio personer samlas på en isolerad ö, anklagas för att ha dödat och avrättas sedan en efter en. Kanske är det en av dem som är den skyldiga, kanske finns det någon annan där. Det är slipprigt krypande från början till slut och upplösningen, som kommer i ett sorts efterord var jag inte ens i närheten av att lista ut. Mästerligt skulle jag säga.

OCH SÅ VAR DE BARA EN
Författare: Agatha Christie
Förlag: Bookmark förlag (2014)
Översättare: Helen Ljungmark, originaltitel: and the there were none

Nu blir det mysdeckarvecka!

Jag har bestämt mig för att det vore en synnerligen bra sak att ha en temavecka om mysdeckare. Med start imorgon kommer jag fördjupa mig iframförallt i Agatha Christie, men visst blir det också en utflykt till Maria Lang-land.

Agatha Christie har varit min avkoppling den här hösten. Jag har inte läst så mycket av henne tidigare, men de senaste månaderna har jag läst flera böcker, och de har alla varit mycket bra. Veckan kommer bjuda på recensioner av Och så var de bara en, Liket i biblioteket och En dos stryknin och så blir det en boktext om Agneta Pleijels Christie-bok Dubbelporträtt.

För dig som vill fördjupa dig lite i Agatha Christies författarskap och person kan jag rekommendera dokumentären Agatha Christie deckardrottningen som finns att se på SVT just nu.

Endless night

Om den här boken tänker jag inte säga särskilt mycket eftersom spoilerrisken är överhängande och jag tror på riktigt att det skulle förminska läsupplevelsen att veta vad som ska hända (och jag är inte själv särskilt spoilerkänslig annars). Men jag kan säga att det är sista delen av boken som gör hela skillnaden, sista 45 minuterna i ljudboken (jag har läst lite i boken på bilden, men främst lyssnat). Före tänkte jag att det nog var en rätt blek bok, en liten besvikelse med tanke på mina högt ställda förväntningar. Efter det där sista är jag nog böjd att tänka att det är något av ett mästerverk.

Boken känns på det stora hela modig och modern (boken kom 1967), inte minst i upplägget. Det känns också som en unik bok i Agatha Christies oerhört stora produktion, jag har läst annat (inte mycket dock) och det är ju pusseldeckare av en helt annan stil. Jag gillar det andra, och älskar det här.

Och så måste jag säga att känslan inför det där huset och platsen påminner mig väldigt mycket om känslan jag hade när jag läste Wylding Hall. Det är över huvud taget mer stämning (olycksbådande och sorgsen) än handling, men det balanseras en del i den där avslutningen. Väldigt, väldigt bra helt enkelt. Och en fin inledning på hyllvärmarläsningen 2017.

ENDLESS NIGHT
Författare: Agatha Christie
Förlag: Harper Collins UK (2007)
Inläsare: Hugh Fraser