Eftersläntrande pocketkedjeböcker

Så var det dags att skriva något om de senaste pocketkedjeböckerna jag faktiskt läst. Det ligger en hög till inne på toalettens pockethylla men de får faktiskt ge sig till tåls lite… Dessa båda böcker har jag, som vanligt, fått från Hanna och båda är skickade vidare till Marie.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein läste jag alldeles innan jag gav mig på hennes En liten bok om ondska i augusti. Jag upplevde Jag vill inte… som oerhört självutlämnande, nästan på gränsen till vad jag klarade av om jag ska vara ärlig. Det går liksom inte att skriva en recension av en sådan bok då det tenderar att landa i en recension av en person eller en sjukdom. Jag tycker att boken är oerhört stark och ger mig en inblick i en värld som jag sen länge kunnat lämna bakom mig. Jag har förvisso varit deprimerad men aldrig lidit av den fasansfulla ångest Ann Heberlein beskriver däremot har en en gång i tiden mycket nära vän och lägenhetssambo lidit av något liknande. Jag känner igen och minns förtvivlade samtal och blodiga sår när jag läser Heberleins bok och det är en inte alldeles tårlös och angenäm upplevelse. En väldigt viktig bok om sånt som man ju inte pratar om är det hur som helst.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett är en helt annan sort bok. I denna lilla kortis möter vi den engelska drottningen mitt i hennes bestyr och vardagslunkiga värv att vara just drottning. Så kliver hon in i en bokbuss och allt blir som förbytt. En fin liten bok om läsningens uppslukande tendenser och konsekvenserna därav. Rolig och tänkvärd. Som boknörd måste man ju nästan läsa den här…

En riktig sammanfattning av pocketkedjan kommer troligen senare i veckan och så får jag återkomma till de verkliga eftersläntrarna (de på toa) när de blivit lästa…

~ Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva Månpocket 2009 / Drottningen vänder blad Ordfront 2010~