I dödsskuggans land

Den här boken har jag velat läsa länge av oerhört ytliga skäl. Omslaget finns i så snygga varianter och titeln på engelska, The Reapers are the Angels, är smått fantastisk. Så när den kom på svenska med lite barnsligare (men fortfarande snyggt) omslag och en lite mindre fantastisk titel så måste jag ju ändå läsa den. Och den är faktiskt så formidabel som jag inte vågade hoppas på.

Det händer inte ofta men ibland stöter man på en bok som får en att tro på mänskligheten. Det här är en sådan. När Temple reser genom USA i tron att hon är ond och måste sona, på jakt efter naturens mirakel, på flykt undan naturens nyck – zombieinvasionen, möter hon människor. Riktiga människor. Människor som skapar ett samhälle mitt i det förfärliga, ett samhälle som egentligen inte fruktar de odöda utan försöker hitta en lösning. Och de hjälper varandra. Människor sträcker ut en hjälpande hand och för en gångs skull är inte människan det värsta montret, och inte heller monstren är monster egentligen. För det här handlar inte om skräck. Det handlar om sorg, ånger, familj, ensamhet och tomhet.

Och jag kommer troligtvis aldrig glömma Temple, Malcolm som jag aldrig får lära känna och Moses Todd som hatar och älskar, beskyddar och förföljer. Så trasiga, så sorgliga och så vackra i någon slags förvriden version av verklighet.

~Mix förlag, 2012/recensionsexemplar~