Den lilla blomsterhandeln vid havet av Ali McNamara

Jo, jag håller med att gränsen för hur många ”Den lilla….” man kan stå ut med (eller hålla reda på) är passerad för länge sen. Men det brukar vara bokhandlar och caféer så en blomsterhandel kändes lite kul ändå. Och jag gillar blomsterhandlar sen jag praoade i en i tidernas begynnelse, jag kan höra krispet av tulpanblad bara jag tänker på det.

Med allt detta sagt så måste jag konstatera att Den lilla blomsterhandeln vid havet är något av en besvikelse. Det är väl inte direkt dåligt, men karaktärsbygget är inte så himla värst, folk har inget riktigt djup och berättelsen känns lite ansträngd. Jag trivs rätt bra i byn i Cornwall och jag fördriver gärna en stund tillsammans med Basil, Poppy och de andra, men jag längtar inte tillbaka nu när jag läst ut boken.

Jag hade förväntat mig lite mer och det beror nog på att jag läst så mycket feelgood på slutet som varit fantastiskt bra (Sambo på försök, En allvarsam lek, Last night exempelvis). Mina förväntningar är alldeles för högt ställda helt enkelt.

För att undvika missförstånd och få allt för stor slagsida på gnället så ska jag kommunicera utifrån min smakskala – Den lilla blomsterhandeln vid havet är Lucy Dillon-bra, men långtifrån Mhairi McFarlane-bra. En god trea absolut, men jag hoppas alltid på mer.

DEN LILLA BLOMSTERHANDELN VID HAVET
Författare: Ali McNamara
Förlag: Lavender Lit (2021)
Översättare: Sofia Ejheden
Första delen i en serie, del två kommer ut i höst.

Breakfast at Darcy’s

breakfast at darcyJag har berättat att jag var i stort behov av avkopplande fluffläsning för en tid sen. Först ut på plan var Ali McNamara och hennes bok om Darcy som ska driva en egen ö och skapa sig ett nytt liv. Som vi alla vet sen tidigare så är jag en svartsjälad typ utan hjärta. Vi ska inte förvänta oss att jag förvandlas till en mysälskande marschmallowsmjukis bara för att jag drabbats av en högst tillfällig mörkeröverdos, men jag tycker ändå att Breakfast att Darcys är helt ok.

Det finns en ansats till genustänk, som kanske inte räcker hela vägen fram, men det är i alla fall en ansats. Det är inte nydanande eller omvälvande eller fantastiskt men det är ju inte heller det jag söker i den. Det är mysigt. Jag längtar till Darcys ö när jag måste göra annat här i livet och jag vet inte när jag satt invirad i en filt och kände mig så varm senast. Faktiskt.

Plus och minuspoäng för att triangeldramat aldrig är något triangeldrama. Minuset kommer sig av att saker och ting händer alldeles för snabbt på slutet, eller i alla fall utanför bild. Det känns lite fånigt, att inte få vara med när de får till det, särskilt som snubben hon får till det med är den enda jag egentligen gillar på riktigt riktigt (förutom advokaten, han är bedårande!).

Som roman betraktad så är den helt ok. Karaktärsbygget imponerar kanske inte jättemycket, men det finns några oväntade svängar och några på riktigt sympatiska personer. Det duger gott för mig just nu. Men jag tror och hoppas att det finns bättre böcker i min fluffhög. Jag återkommer på onsdag med en ny fluffboksrecension.

BREAKFAST AT DARCY’S
Författare: Ali McNamara
Förlag: Sphere (2011)
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Hyllan