Favoritläsning: AIDS-skildringarna

Å, min medvetna världssamvetesperiod, aka Aidsperioden. Inföll i mitten av tonåren och inkluderande läsning, penningskänkning, And the band played on-tittning, dåligt samvete och en hel del uppgiven alternativt skitförbannad gråt. Den här perioden är den jag skickas tillbaka till när jag läser Gardells Torka aldrig tårar…-trilogi och upplever all uppståndelse. Det är fint men också lite jobbigt att minnas den där tjejen jag var då. Hon som gömde sig bakom bry sig om av andra för att slippa se och tycka om sig själv.
20130521-113128.jpg
Men, hrm, jag läste en del redan då. AIDS-skildringar som Elisabeth Glasers självbiografi. Om AIDS som drabbande vita, kända amerikaner naturligtvis, och barn. De homosexuella fanns inte på kartan i den bokutgivning som existerade då. Men Glaser lyfter ändå fram dem då hon berättar om stigmatiseringen av henne och hennes barn, en stigmatisering som förstås bottnade i att AIDS sågs som en sjukdom för de homosexuella. Boken är hur som helst väldigt avslöjande och fasansfull. Jag kan börja gråta än idag när jag kommer att tänka på vissa scener. När bara hoppet finns kvar är en av de få böcker som förändrat mig i grunden.

20130521-113140.jpg
Alice Hoffmans En helt vanlig familj är en skildring av ungefär samma problematik, ett barn som drabbas av AIDS. Men här befinner vi oss inte i Hollywood och föräldrarna är inte superrika kändisar med superrika kändiskompisar som kan ordna stödgalor. Elvaåriga Amanda blir sjuk och sedan börjar bråken om huruvida hon ska få gå i skola, träffa sina vänner och så vidare. En hjärtskärande förfärlig bok förstås men också väldigt osentimental och känslig om hur föräldrar, syskon och vänner kämpar för att förhålla sig till Amanda och sjukdomen.

När bara hoppet finns kvar av Elizabeth Glaser och Laura Palmer.
En helt vanlig familj av Alice Hoffman. Bonniers förlag

Att återupptäcka Alice

Om man ska återupptäcka Alice Hoffman – vad ska man läsa då? För kanske 15 år sedan läste jag En helt vanlig familj och Flickorna Owens och tyckte att Hoffman var super. Sen tappade jag bort henne. Nu har det plötsligt uppstått ett sug att återupptäcka och jag skulle gärna vilja ha lite hjälp av er. Finns det någon Hoffmanbevandrad där ute som kan hjälpa mig med lite lästips?

Tematrio om häxor

Veckans tematrio handlar passande nog om häxor. Det är förvisso en grupp som jag har mindre koll på än vampyrer men några mer eller mindre läsvänliga böcker om häxor har jag ändå kommit på:

  • Margit Sandemo hör väl inte till nobelpriskandidaterna direkt men jag ska ändå erkänna att jag älskade hennes Sagan om Isfolket som tonåring. Nästan utan att skämmas erkänner jag också härmed att jag gärna läser om böckerna under sommarsemestrar och andra ledigheter. Det handlar förvisso mer om nostalgi och barndomslängt än större läsupplevelser men ändå… I Sagan om Isfolket finns ett större antal både häxor och trollkarlar att gotta sig åt. Men om man vill få en mer fördjupad och problematiserad bild av trolldom och relationer bör man nog söka sig annan lektyr.
  • Till en av mina, av mig själv fram till nyligen bortglömda, favoritförfattare till exempel. Alice Hoffman har skrivit den fina Flickorna Owens som jag i och för sig läste för väldigt länge sen men som jag minns att jag tyckte mycket om. Det har gjorts film av den också med Sandra Bullock och Nicole Kidman om jag inte minns fel.
  • En barnboksserie får hänga med på ett hörn också. Maj Bylock har skrivit en serie om häxor i historisk tid. Den första boken Häxprovet handlar om flickan Anneli som träffar häxan Ylva i skogen vilket leder till gemenskap men också svårigheter.