Mina bästa påskdeckartips

Det är förstås redigt märkligt det här att det ska läsas deckare till påsk, men förstås inte så mycket märkligare än något annat. I år kanske jag inte ägnar mig så mycket åt själva deckarläsandet under helgen, men jag tänker anstränga mig rejält för att tipsa er om riktigt bra spänningsläsning. De närmaste dagarna blir det en deckartext om dagen om allt från Dorothy Sayers till Elly Griffiths och Louise Penny (den heliga treenigheten i min deckarvärld). Idag tänkte jag dessutom ägna mig åt att tipsa om riktiga favoriter från förr, sånt jag tycker att du gott kan läsa i påsk och vidare.

Vi börjar med några serier.

Elly Griffiths serie om Ruth Galloway
Det här är böcker som man kan läsa för arkeologin, gåtorna och mordpusslandet, men allra mest har de att ge i beskrivningen av människor och relationer. Efter fjorton lästa böcker så är Ruth, Nelson, Cathbad och de andra kära vänner, på riktigt. Det här är en serie som måste läsas i ordning eller inte alls.

Alla delar finns kommenterade här: Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått, The chalk pit/Dolt i mörker, Den mörka ängeln, En cirkel av sten , Irrbloss och The night hawks. En text om senaste boken The locked room kommer här på söndag.

Tana French Dublin-deckare
Det här är inte den jämnaste av serier, men också när det inte glittrar så är det riktigt bra. Broken harbour är en av de bästa böcker som skrivits, men man gör klokt i att läsa de som leder en fram dit först.

Alla delar i serien finns kommenterade här: Till skogs, Okänt offer, Faithful place, Broken harbour, The secret place och Inkräktare.

Louise Pennys serie om Gamache och Three Pines
Det här måste vara den jämnaste bokserie som någonsin skrivits. Alla böcker är helt unika i sitt upplägg och sina teman, men de är genomgående alldeles oerhört bra (med möjligt undantag för seriens inledning). Ju längre in man kommer desto mörkare blir det vilket jag förstås älskar.

Alla delar i serien finns kommenterade här: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet, How the light gets in, The long way home, The nature of the beast och A great reckoning. Jag skriver om nästa del i serien, Glass houses imorgon.

Åsa Larssons Kiruna-deckare
Förra årets besatthet var när jag tryckte i mig hela Åsa Larssons serie om Rebecka Martinsson och de andra på bara någon månad. Det var tungt, jobbigt och alldeles, alldeles underbart.

Alla delar i serien finns kommenterade här:Solstorm, Det blod som spillts, Svart stig, Till dess din vrede upphör, Till offer åt Molok och Fädernas missgärningar.

Dessutom
Här följer några ytterligare tips, några av de bästa deckarna jag läst under de här åren med Fiktiviteter. Klicka på titeln för att komma till boktexten:
Järtecken och Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson.
Söta röda sommardrömmar av Christoffer Holst.
Flickor som skimrar av Lauren Beukes.
Dark places Gillian Flynn.
Och så var de bara en av Agatha Christie.
Brännaren av M.W. Craven.
Svart som natten av Ann Cleeves.
Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman.
Medan mörkret faller av Anna Lihammer.
Stenarna skola ropa av Ruth Rendell.
Mordbyn av Andrea Maria Schenkel.
Någonting av Maria Lang, kanske Mördaren ljuger inte ensam eller Kung liljekonvalje av dungen, eller… Här hittar du den ultimata guiden.

Bild från Pixabay

Fiktiviteters väl beprövade bokcirkeltips, del 1

Det här är första delen i en inläggsserie där jag tänker tipsa om bra bokcirkelböcker och avråda ifrån sånt som inte funkar lika bra. Jag lutar mig mot ungefär tio års erfarenhet av att driva bokcirkel på jobbet (biblioteket alltså) och tycker att det är hög tid att andra bokcirklare får dra nytta av mina erfarenheter. Fem böcker åt gången blir det, här är första gänget ut:

Jellicoe road av Melinda Marchetta
Det här är en vattendelare vilket är riktigt lyckat när det kommer till bokcirkelböcker. Hälften av cirklarna älskade boken och hälften begrep ingenting, blev nästan provocerade av den till och med. Ur diskussionssynpunkt kan det knappast bli bättre. Här hittar du min text om boken.

Ljus från ingenstans av Lars Andersson
Det här är en redigt märklig bok som kanske inte lämpar sig som bokcirkelbok om man inte råkar befinna sig på samma ställe som den utspelar sig på. Lars Andersson är en författare som man främst ska ägna sig åt i en bokcirkel av vana läsare, men då finns mycket att prata om. Min favoritbok av honom är Pestkungens legend, men den har jag aldrig bokcirklat – det borde jag nog göra. Här hittar du min text om boken.

Fallvatten av Mikael Niemi
Jag minns inte mer av den här boken än en instängd känsla, att jag bitvis tyckte att den var väldigt obehaglig och skrämmande och att jag inte var så förtjust. Men bra samtal blev det ändå, om samhällen och hur vi skulle reagera om krisen drabbade. Den här läsningen hände sig i en tid då pandemier och kärnvapenkrig var sånt som tillhörde fiktionen, men inte den här fiktionen. Här hittar du min text om boken.

Mordbyn av Andrea Maria Schenkel
Mordbyn är en bok som är mycket bättre som läsning än som samtal. Jag älskar den och flera bokcirklare gillade också, men det fanns inte så många samtalstrådar att dra i. Så välj inte Mordbyn till bokcirkeln, läs den själv istället. Här hittar du min text om boken.

Boel och Oscar av Josefine Sundström
Det här är en mysig bok som ledde till mysiga samtal om ensamhet och samvaro, åldrande och möten över gränser. Boel och Oscar engagerade oss och öppnade för berättelser om helt andra saker än boken, livet till exempel. Här hittar du min text om boken.

Fler bokcirkeltips hittar du hos Enligt O där jag själv fått många bokcirkelidéer.

Bild: Pexels.com 

Fallet Kalteis

Efter en sån oerhörd fullträff som Mordbyn kan man ju inte låta det författarskapet vila särskilt länge. Inte om man är jag i alla fall. Så jag tillskansade mig också Fallet Kalteis av Andrea Maria Schenkel. Och jag läste, såg likheterna, tyckte det var snyggt och skickligt genomfört, men blev ändå aldrig sådär förälskad.

Den här historien handlar om Joseph Kalteis som grips och anklagas för en rad grova våldtäkter och överfall. Hädelsekedjan vecklas ut utan särskild kronologi, genom vittnesutsagor och förhör med Kalteis. Tyvärr blir det också en del annat berättande och där tycker jag att boken tappar lite i intensitet. Jag hade önskat ett upplägg lika renodlat som Mordbyn, och mer utan hela sammanhang.

Fallet Kalteis är en bra och fascinerande bok, om än lite äckligare och hemskare än Mordbyn, som ju är mer smygande obehaglig och otäck. Det finns inte heller här någon att riktigt tycka om eller lita till och jag gillar det här med berättare man inte kan lita på. Jag har egentligen svårt att säga vad i den här boken som gör den sämre än debuten, mina förväntningar kanske? Den når inte riktigt upp till toppnivån, men helt klart läsvärd ändå. Det är dock såpass deprimerande böcker Schenkel skriver att hennes tredje skapelse, Bunker, nog får vänta en stund på att bli läst.

~Ersatz 2009~

Mordbyn

Lysande! Formidabel! Bravisimo! Esplendido!

Ja, ni fattar kanske…

Det var en trist dag, en dag då jag inte visste vad jag skulle ta mig till och inte ens någon vettig bok hade jag att ta mig an (eller, det hade jag väl kanske men ingen som jag för stunden ville ta mig an i alla fall). Tack och lov är hjälpen aldrig långt bort på twitter. Helena och Bia förespråkade å det bestämdaste en läsning av Mordbyn av Andrea Maria Schenkel och så fick det naturligtvis bli. Det fanns aldrig några motargument – den är kort och behändig (ca 120 sidor) vilket vid tillfället (under den stora Det-läsningen) var ypperligt välkommet. Dessutom passar den in i min sorgligt eftersatta tyska läsning inför bokmässan. En vinnarbok från början alltså, redan innan jag började läsa…

Det är något som är fel redan på första sidan. En person sköter djuren, förvisso med van hand men det står ändå klart att han inte hör till dem. Han hör inte hemma. Hunden skäller, mannen är synligt nervös och det finns något i ladans ena hörn. Något som skrämmer också honom.

Mer berättar jag inte. Det är så förtätat och smart uppbyggt att varje ingående beskrivning av handling och händelseförlopp skulle förstöra för alla er som inte läst boken men nu genast måste resa er upp som en man och trava iväg till biblioteket för att låna den. För det måste ni! Mordbyn är formidabel, och det oavsett om man gillar deckare eller inte (jag hävdar ju patetiskt och ofta lite ihåligt att jag inte gör det). Brottsintrigen är intressant och ger djup åt berättelsen men det här är ingen renodlad deckare, det är inte en renodlad någonting utan något helt eget. Något alldeles för sig.

~Ersatz, 2009~