Fallet Kalteis

Efter en sån oerhörd fullträff som Mordbyn kan man ju inte låta det författarskapet vila särskilt länge. Inte om man är jag i alla fall. Så jag tillskansade mig också Fallet Kalteis av Andrea Maria Schenkel. Och jag läste, såg likheterna, tyckte det var snyggt och skickligt genomfört, men blev ändå aldrig sådär förälskad.

Den här historien handlar om Joseph Kalteis som grips och anklagas för en rad grova våldtäkter och överfall. Hädelsekedjan vecklas ut utan särskild kronologi, genom vittnesutsagor och förhör med Kalteis. Tyvärr blir det också en del annat berättande och där tycker jag att boken tappar lite i intensitet. Jag hade önskat ett upplägg lika renodlat som Mordbyn, och mer utan hela sammanhang.

Fallet Kalteis är en bra och fascinerande bok, om än lite äckligare och hemskare än Mordbyn, som ju är mer smygande obehaglig och otäck. Det finns inte heller här någon att riktigt tycka om eller lita till och jag gillar det här med berättare man inte kan lita på. Jag har egentligen svårt att säga vad i den här boken som gör den sämre än debuten, mina förväntningar kanske? Den når inte riktigt upp till toppnivån, men helt klart läsvärd ändå. Det är dock såpass deprimerande böcker Schenkel skriver att hennes tredje skapelse, Bunker, nog får vänta en stund på att bli läst.

~Ersatz 2009~

Mordbyn

Lysande! Formidabel! Bravisimo! Esplendido!

Ja, ni fattar kanske…

Det var en trist dag, en dag då jag inte visste vad jag skulle ta mig till och inte ens någon vettig bok hade jag att ta mig an (eller, det hade jag väl kanske men ingen som jag för stunden ville ta mig an i alla fall). Tack och lov är hjälpen aldrig långt bort på twitter. Helena och Bia förespråkade å det bestämdaste en läsning av Mordbyn av Andrea Maria Schenkel och så fick det naturligtvis bli. Det fanns aldrig några motargument – den är kort och behändig (ca 120 sidor) vilket vid tillfället (under den stora Det-läsningen) var ypperligt välkommet. Dessutom passar den in i min sorgligt eftersatta tyska läsning inför bokmässan. En vinnarbok från början alltså, redan innan jag började läsa…

Det är något som är fel redan på första sidan. En person sköter djuren, förvisso med van hand men det står ändå klart att han inte hör till dem. Han hör inte hemma. Hunden skäller, mannen är synligt nervös och det finns något i ladans ena hörn. Något som skrämmer också honom.

Mer berättar jag inte. Det är så förtätat och smart uppbyggt att varje ingående beskrivning av handling och händelseförlopp skulle förstöra för alla er som inte läst boken men nu genast måste resa er upp som en man och trava iväg till biblioteket för att låna den. För det måste ni! Mordbyn är formidabel, och det oavsett om man gillar deckare eller inte (jag hävdar ju patetiskt och ofta lite ihåligt att jag inte gör det). Brottsintrigen är intressant och ger djup åt berättelsen men det här är ingen renodlad deckare, det är inte en renodlad någonting utan något helt eget. Något alldeles för sig.

~Ersatz, 2009~