Eftersläntrande pocketkedjeböcker

Så var det dags att skriva något om de senaste pocketkedjeböckerna jag faktiskt läst. Det ligger en hög till inne på toalettens pockethylla men de får faktiskt ge sig till tåls lite… Dessa båda böcker har jag, som vanligt, fått från Hanna och båda är skickade vidare till Marie.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein läste jag alldeles innan jag gav mig på hennes En liten bok om ondska i augusti. Jag upplevde Jag vill inte… som oerhört självutlämnande, nästan på gränsen till vad jag klarade av om jag ska vara ärlig. Det går liksom inte att skriva en recension av en sådan bok då det tenderar att landa i en recension av en person eller en sjukdom. Jag tycker att boken är oerhört stark och ger mig en inblick i en värld som jag sen länge kunnat lämna bakom mig. Jag har förvisso varit deprimerad men aldrig lidit av den fasansfulla ångest Ann Heberlein beskriver däremot har en en gång i tiden mycket nära vän och lägenhetssambo lidit av något liknande. Jag känner igen och minns förtvivlade samtal och blodiga sår när jag läser Heberleins bok och det är en inte alldeles tårlös och angenäm upplevelse. En väldigt viktig bok om sånt som man ju inte pratar om är det hur som helst.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett är en helt annan sort bok. I denna lilla kortis möter vi den engelska drottningen mitt i hennes bestyr och vardagslunkiga värv att vara just drottning. Så kliver hon in i en bokbuss och allt blir som förbytt. En fin liten bok om läsningens uppslukande tendenser och konsekvenserna därav. Rolig och tänkvärd. Som boknörd måste man ju nästan läsa den här…

En riktig sammanfattning av pocketkedjan kommer troligen senare i veckan och så får jag återkomma till de verkliga eftersläntrarna (de på toa) när de blivit lästa…

~ Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva Månpocket 2009 / Drottningen vänder blad Ordfront 2010~

En liten bok om ondska

Jag kan bli lite lätt aggressiv när någon använder begreppet ondska för att förklara ett mord eller annan svårförklarlig handling. Min främsta invändning är inte att jag inte tror att ondska existerar utan att jag tycker att det är fegt att gömma sig bakom ett begrepp och sedan låta det stanna där. Tack och lov har nu Ann Heberlein skrivit en bok som försöker problematisera förenklingen. Hela boken rör sig kring frågor om vad ondska kan sägas vara. Den diskuterar också över vad det ökade användandet av begreppet säger om oss, vår samtid och vårt ansvar.

En liten bok om ondska bär egentligen fel titel eftersom den även om den är modell mindre till storleken verkligen inte är det till innehållet. Där finns förutom djupgående, och ofta personliga, diskussioner kring begreppet ondska också diverse djupdykningar i såväl filosofi som populärkultur.

Heberleins förundran över vår egen ambivalens inför ondskan är också min varför jag fastnar särskilt för de partierna – varför fördömer och förfrämligar vi ondskan så kategoriskt samtidigt som vi lockas av den så ofantligt? Det är bara att titta på kvällstidningarnas lösnummerförsäljning och alla specialdokumentärer på tv om särskilt ”ondskefulla” brott för att förstå att det betyder något för oss.

Det här är en bok som man inte nödvändigtvis behöver läsa från pärm till pärm och det är en bok som man med fördel kan låta ligga en stund och njuta lite kapitel för kapitel. Den är inte helt ”otung” nämligen. Det säger sig väl själv att en bok om ondska inte kan smältas på en kafferast men det tål ändå att påpekas. Det finns många kapitel och resonemang att fastna för och fundera vidare över. Heberlein förenklar inte utan lyfter fram olika skolor och uppfattningar tillsammans med egna ibland divergerande uppfattningar och tankar. Jag tycker om det inte spiksäkra i kombination med Heberleins mod att våga säga sin mening. Det här är en bok med både ock.

Den stora fördelen med En liten bok om ondska är inte att den ger svar på vad ondska är utan att den ställer frågan. Jag tvingas fundera över vad jag tycker och tror och jag upptäcker att jag inte alltid är på samma spår som Heberlein men det gör inget för vi är tillsammans i frågan. Svaret måste nog alla hitta på egen hand och jag misstänker att det kan ta ett tag, ett liv kanske?

~Albert Bonniers förlag, 2010~