Anna Charlotta Gunnarsons Popmusik rimmar på politik är en intressant, lättläst, reflekterande och personligt hållen bok om musik. Den är samtidigt ett ypperligt bevis på min tes om att allt är politik. Musiker som mördas, som uttalar sig politiskt och blir utfrysta eller som uttalar sig politiskt och blir hyllade. Politiken finns överallt och det blir faktiskt väldigt tydligt när det talas om musik som ju är så viktig och vardaglig i mångas liv.
Anna Charlotta Gunnarson skriver om musiker på flykt, musiker som förföljs, musik som missförstås och musik som säger något om vår samtid. Boken är lättläst men samtidigt omtumlande, jag grips av flera av de livsöden som Gunnarson resonerar kring. Jag gråter en skvätt över Miriam Makeba och över glamrockbandet som hamnade mitt i Nordirlandkonflikten och fick betala ett högt pris för att vilja underhålla. Det är många som betalat ett högt pris för att höja sin röst, också sådana som inte egentligen menade att göra det.
Popmusik rimmar på politik rör sig genom världen, talar om krig i allmänhet och några specifika i synnerhet. Konflikten på Nordirland får stort utrymme och jag slås av minnet av hur mycket den präglade min barndoms nyhetssändningar. Musiken har försökt begripliggöra så många konflikter, och jag gillar hur Gunnarson också skriver om den feministiska kampen, kvinnorna som var pionjärer och krävde att få betalt för låtarna de skrev (och inte fick det, jävla Mick Jagger!). Det är väldigt bra, lättläst och välskrivet. Popmusik rimmar på politik är en bok för mig men också för alla som tror sig vara ointresserade av politik, Anna Charlotta kommer att överbevisa er om att ni har fel!
[su_note note_color=”#fcfcf0″]
POPMUSIK RIMMAR PÅ POLITIK, Anna Charlotta Gunnarson
Bokförlaget Atlas, 2014
Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket [/su_note]