Den allt överskuggande frågan är: finns det något nytt att säga om Anne Boleyn och hela spektaklet som blev hennes liv, och död? Svaret är nog nej. Det finns inget nytt att säga men det som sägs kan sägas på olika sätt.
Den som vill ha hare till frukost… berättar Annes historia utan att gå särskilt nära. Allt serveras anekdotiskt och i småbilder. Tiden i franska hovet, mötet med Henry, uppvaktningen, äktenskapet, väntan på döden. Allt berättas utan känslor, utan närhet, helt och hållet betraktat utifrån. I detaljerna lär jag mig nya saker, vilket inte borde vara möjligt med tanke på min sedan länge pågående besatthet i ämnet. Och jag bryr mig om Anne, trots avståndet.
Anne blir inte mer begriplig och inte någon annan heller, men sambanden lyser lite tydligare när jag läser Den som vill ha hare… Jag tycker om hur allt berättas, det där lätta språket som liksom kastar berättelseglimtar omkring sig. Jag tycker mycket om den här boken av någon anledning jag faktiskt inte kan förklara.
[su_note note_color=”#fcfcf0″]DEN SOM VILL HA HARE TILL FRUKOST MÅSTE JAGA OM NATTEN, Anna Hedlin
Albert Bonnier förlag, 2014
Andra som skrivit om boken: Bibliophilia[/su_note]