Åsnans år av Athena Farrokhzad

Jag tycker om Athena Farrokhzads bitskhet, hennes humor i det bittra, mörka. Jag tycker om hennes förmåga att liksom trumma in en rytm i läsningen. När jag läste Vitsvit gjorde jag det i ljudboksform och då läste hon själv på ett rytmiskt sätt som fick mig att sluka utan paus. Den här gången var det … Läs mer

Poesi är en väldigt bra och livsnödvändig sak!

Jag har ett väldigt kärleksfullt förhållande till poesi, det blir varmare och varmare med åren. Jag älskade i och för sig att deklamera och skriva av Edith Södergrans dikter i tonåren och jag har alltid varit förtjust i Nils Ferlin och Gustaf Fröding, av födsel och ohejdad Värmlands-vana. Men de senaste åren har jag känt … Läs mer

I rörelse av Athena Farrokhzad

Det är alltid svårt att skriva om läsningen av poesi, jag måste alltid få tag i en tråd eller känsla att dra i för att hitta mina egna ord om upplevelsen. I I rörelse är det ursinnet som slår klorna i mig. Hela diktsamlingen är inte ursinnig, men det är den känslan som blir kvar, … Läs mer

Berör och förstör

Jag tycker så mycket om Berör och förstör. Så, så mycket. Jag tycker om att den presenterar så många poeter, så många röster, så många infallsvinklar. Jag tycker om att den visar att poesi kan skrivas (och alltså läsas) på så väldigt många sätt. Det kan vara kort, långt, rimmat, osammanhängande, vackert, rått, konstigt, skevt … Läs mer

Vitsvit

Repetetiv, vass, sorglig, kärleksfull, bitter – allt på en och samma gång. Vitsvit är ett poetiskt vittnesmål om att lämna, höra till och förändras (och inte). Och om språket, väldigt mycket om språket. Hur det blir ens eget, hur det kan användas emot en, vilket språk som ska väljas… Inläsningen är som sviten, repetitiv och … Läs mer