Vecka 19: läsrapport

Förra fredagen fick jag Audrey Niffeneggers Själens osaliga längtan i brevlådan och sen satt den liksom klistrad vid mig fram tills måndagen – jag kunde inte sluta läsa. Jag har ju redan berättat att jag tycker väldigt mycket om boken och det är inte den enda läsning som gett mig lyckokänslor den här veckan. Jag läste också ut Båten och det var ännu en favorit. Ett hett tips till alla som har svårt för noveller.

I slutet av veckan har jag läst rent av underbara Frost av Maggie Stiefvater. En ungdomsbok om varulvar vilket kanske inte låter så fantastiskt. Men det är det. Jag längtar redan efter fortsättningen – som jag förstår det ska det bli flera delar i serien.

I övrigt har jag gått in i Sookie Stackhouse-dimman. Först ut är Månpockets nyöversättning Död tills mörkret faller som kommer följas av några delar till (kanske alla?) innan jag ger mig på den alldeles färska Dead in the Family. Sookie-dimman kommer att ligga fortsatt tät ett tag till men troligen och förhoppningsvis kommer också andra böcker att nästla sig in i läshögen.

Själens osaliga längtan

Själens osaliga längtan är en bok som jag velat läsa sedan första gången jag hörde talas om den för kanske ett år sedan. Till en början var det mest titeln -Her Fearful Symmetry– och en fin recension på någon blogg som jag nu glömt vilken (Bokhora?) som lockade mig. Sen läste jag och tyckte mycket om Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger och blev ännu mer sugen.

Jag blev inte besviken.

Själens osaliga längtan handlar om några människor i ett hus i London. Några av dem har bott där länge, andra kommer dit en bit in i boken – några lever, andra svävar som osaliga andar i sitt gamla hem. Alla söker de efter kärlek, mening och sig själva på olika vis. Och det vackraste med boken är att jag bryr mig om dem alla och tycker om nästan allihop. Valentina, Julia, Martin, Robert och Elspeth har funnit varsin plats i mitt hjärta där de kommer att stanna kvar. Det känns fint.

En jämförelse med Niffenneggers förra roman, Tidsresenärens hustru, känns naturlig. Jag tyckte mycket om den men kände mig samtidigt tvungen att slåss mot historien i och med de komplexa tidshoppen som gjorde det mer eller mindre omöjligt att överblicka skeendet. Här är läsningen mer vilsam och samtidigt ännu mer gripande. Historien kretsar kring det magiska och en spökhistoria men är samtidigt mycket jordnära vilket  är en paradox som också fungerade i Tidsresenärens hustru. Språkligt känns Själens osaliga längtan som en mer helgjuten bok och märkligt nog också som en friare och mer drastisk berättelse. Niffenegger väjer verkligen inte för det som kan uppfattas som stötande. Det finns några frågor här om föräldraskap, syskonskap, kärlek, hat, liv, död och vad man egentligen får göra mot och med dem som älskar en som nog aldrig kan besvaras men som tål att tänkas på.

Jag tycker mycket, mycket om den här boken och känner mig varm i hjärtat över att den står där i bokhyllan och väntar på att jag ska få tid till en omläsning om några år.

Avslutningsvis kan jag konstatera att jag har fått en rad tips på sevärdheter och platser dit jag ska släpa med min man om vi kommer iväg till London i höst – Highgate Cemetery är given…

Läs vad andra tycker om Själens osaliga längtan: Bokhora, Sandras bokhylla, Calliope books,

Själens osaliga längtan är utgiven på Albert Bonniers förlag. Utgivningsår: 2010. Originaltitel: Her Fearful Symmetry Översättare: Carla Wiberg.

Tematrio om havandeskap

Den här veckans tematrio handlar om böcker där havandeskap och dess följder skildras. Det känns som att jag läst många sådana – inte minst under mina graviditeter men mina tre utvalda är:

Wolf Hall av Hilary Mantel där Anne Boleyn ägnar större delen av sitt gifta liv åt att vänta barn som aldrig kommer eller som vid nedkomsten blir till stora besvikelser (= flickor). När Anne väntar det barn som långt senare ska bli Elisabeth I är hennes förväntansfull utan gränser och den besvikelse blandad med himlastormande kärlek för det lilla barnet som kommer är smärtsam och rörande att ta del av.

I Tidsresenärens hustru finns några mycket gripande kapitel där huvudpersonerna Clare och Henry väntar barn som, på grund av hans genetiska tidsresesjukdom, inte stannar i livmodern utan ger sig ut på tidsresor utan att kunna komma tillbaka rätt. Dessa missfall är mycket naket och sorgligt skildrade och jag grät inte lite när jag läste dem. Tack och lov går det ändå lyckligt till slut och de får sin efterlängtade dotter.

I sista delen av Twilight-sagan Så länge vi båda andas väntar Bella barn med sin Edward. Hela gravidgrejen är rätt absurd och måste nog ses som ett inlägg i abortdebatten i och med Bellas ursinniga kamp för att behålla barnet trots att det håller på att kosta henne livet. Naturligtvis bär hennes kamp frukt i och med att barnet som föds visar sig vara något utöver det vanliga som dessutom hjälper de goda vampyrerna i deras slutgiltiga kamp…

Tidsresenärens hustru

Märkligt nog var jag oförberedd på att den här boken skulle drabba mig. Jag vet inte vad jag förväntade mig, mer science fiction kanske, men det var inte riktigt det jag fick i alla fall vilket jag är tacksam för.

Tidresenären är bibliotekarien (!) Henry som lever med en otroligt besvärlig sjukdom som gör att han oförberedd färdas i tiden. Han ligger i sin säng 2001 för att helt plötsligt befinna sig, naken och skyddslös som han alltid är, i sitt barndomsrum med sig själv som sällskap någon gång på 70-talet. Det är en ovanlig och länge okänd åkomma som naturligtvis orsakar en hel del problem.

Tidsresenärens hustru är Clare som träffar sin blivande man för första gången när hon är sex år gammal och han 36. De gifter sig när hon är 22 och han 30…

Niffenegger skildrar två mänskliga människor som bär en oerhörd kärlek mellan sig. De vet båda när den ska ta sin början och när kärlekssagan närmar sig sitt slut. Det är en mycket varsam och vacker berättelse om tidens gång och nuets under. Och om svårigheten att stanna där.

Jag fastnar särskilt för självklarheten mellan Henry och Clare – de tvivlar aldrig på om det verkligen är värt det. Det de tvingas gå igenom tillsammans och var och en för sig är ändå så tungt med längtan, ensamhet och sorg att man tycker att tvivlet borde glimma till någon gång. Jag är glad att det inte gör det.

För att inte bli helt förvirrad och mer eller mindre konstig måste läsaren släppa taget om tid och rum på samma sätt som Henry tvingas göra. Niffeneggers väv är otroligt skickligt vävd och den känns vattentät. Åtminstone är inte jag förmögen att belägga henne med några fel.

Med tidsresorna så skulle man ju kunna tro att det rör sig om en sf-bok. Men istället är det en kärlekshistoria så djup att man vissa stunder lyckas blunda för mollackordet som hela tiden ljuder i bakgrunden.

Slutet är dock lite för “over the top” för min smak. Lite mindre smetig kunde den väl ha fått vara? Det bryter lite mot resten av boken och förhindrar mig dessutom från att släppa fram tårarna så som jag tror att jag nog egentligen behöver efter den här läsningen.

Bokfrågornas ABC 17

Lilla O har i veckans ABC bett oss svara på fyra frågor relaterade till bokstaven Q (heja, lilla O som kom på frågor på den totalt omöjliga bokstaven!) Frågor och svar lyder som följer:

  1. Qvinna i världen av Inger Frideborgsdotter handlar om sex kvinnor med olika levnadsöden i olika tider, på olika platser. Berätta om en annan bok som handlar om en kvinna i världen som du tycker är läsvärd! Jag läser just nu Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger och har till min förvåning funnit en rad fina kvinnoporträtt i den boken. Annars tipsar jag ju gärna än en gång om Elsie Johanssons serie om Nancy – ett fantastiskt porträtt av en flicka som blir kvinna med allt vad det innebär.
  2. The queen and I är en fantastisk bok om hur kungafamiljen i Storbritannien får omvärdera sitt liv då landet blir republik. Boken är skriven av Adrian Moles morsa Sue Townsend. Berätta om en annan bok som handlar om en drottning! Besatt som jag är av Engelsk historia så har jag ju läst en del men ett bra exempel på en bok om drottning Elisabeth som kvinna och politiker är Susan Kays tjocka roman som heter just Elisabeth.
  3. Qué? Berätta om en bok som du inte alls förstod dig på. Jag förstod ju aldrig storheten i Coelhos Alkemisten men det känns så trist att svara och dessutom tror jag att det berodde på att jag hade alldeles för höga förväntningar. Men jag svarar den ändå i tillfällig brist på annat.
  4. Och till sist gör jag det lite lätt för mig och ber dig berätta om en författare eller bok på Q. Jag är faktiskt lite stolt över att överhuvudtaget ha kommit på en bok på Q måste jag erkänna. Mare Kandres Quinnan och Dr Dreuf läste jag för ganska många år sedan nu men jag minns den som väldigt intressant och läsvärd. Kandre låter en urkvinna ta plats på Dr Dreufs analysdivan och ge uttryck för kvinnlighetens samlade upplevelser och smärtor. Mannen blir minst sagt dödsförskräckt… Kandre lyckas fylla sin till omfånget lilla roman med otroligt mycket kvinnostyrka och dessutom en stor portion härlig sarkasm.