Igår offentliggjordes, som säkert alla vet vid det här laget, nomineringarna till Augustpriset. Och det visade sig att jag har noll koll, nolligare koll än jag trodde faktiskt. Jag hade förstås hoppats på ett gäng olästa böcker bland nomineringarna så att jag kunde få lite experttips om vad jag bör läsa, men att i princip alla skulle vara olästa var jag lite oförberedd på faktiskt. Inte ens bland barn- och ungdomsböckerna är jag tydligen särskilt inläst… Av alla de nominerade, i alla tre klasserna så har jag bara läst en (!) bok och det är Cirkeln vars nominering gjorde mig såväl glad som lite förvånad (oklart varför jag blev förvånad, kanske för att den är så läst, älskad och uppskriven…). Alla nominerade böcker förtjänar med all säkerhet sin plats men det finns också några bland mina läsningar som jag tycker saknas och det gäller framförallt Ester Roxbergs Antiloper och Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson. Sen kunde Sfinx och Du hasar av trygghet också gärna ha fått varsin nominering, och hade det inte varit väldigt häftigt om Mats Jonssons knockoutbra Mats kamp funnit med på ett hörn? Men det kanske är emot reglerna (som i så fall naturligtvis borde göras om)?
Hur som helst listan över nomineringar är således en enda lång lista med lästips för min del. Alla kommer inte bli lästa men några ska definitivt få chansen, kanske redan innan prisutdelningen. Särskilt nyfiken är jag på Carolina Fredrikssons Flod, Amanda Svenssons Välkommen till den här världen, Ni har klockorna- vi har tiden (fantastisk titel!) av Lennart Pehrsson och Pojkarna av Jessica Schiefauer.
Som avslutning på detta Augustprat tänker jag göra Lyran till viljes och berätta om tre böcker jag läst eller gärna vill läsa ur den numera ganska digra listan av tidigare Augustvinnare. Så här är mina tre särskilda:
Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum (2000) om den lilla flickan som går vilse i den stora, mörka skogen och möter sin egen rädsla och ensamhet. Det här är en av de böcker jag läste innan jag blev förälder och sedan tvingade på mina stackars barn som tack och lov hade den goda smaken att gilla det. Jag är helt övertygad om att Gittan betytt mycket för att visa såväl mig som barnen vad mod är, och att livet inte är så himla enkelt alla gånger.
Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm (2002) – en av de vackraste, sorgligaste och varmaste böcker som någonsin skrivits för barn om sorg och kärlek. Jag vet inte hur många gånger jag läst den – när barnen befunnit sig i dödengrubblarfaser, när vi faktiskt stått inför dödens realitet och behövt något handgripligt att hålla oss i, när vi bara känt för att dela en riktigt, riktigt bra bok med varandra. Och jag tror inte att jag har läst den en enda gång utan att gråta en skvätt…
Ofredsår av Peter Englund (1993). Inte för att jag har läst den, eller egentligen känner att jag längtar efter att läsa den… Men för att den representerar det som fick mig att bli historiker från första början. Det som finns i Englunds andra böcker också. Det han på den tiden var näst intill unik med – att skriva om folket, människorna och livet utanför stormännens och kungligheternas skyddade verkligheten. Ingen beskriver skiten och smärtan och det komplexa som Englund ofta gjort, och som jag inbillar mig att han också gör i Ofredsår.
När jag går igenom listan över vinnare så inser jag att jag läst väldigt få av dem, de flesta som jag faktiskt tagit till mig finns i barn-ungdomsklassen och faktiskt så har ingen i skönlitterära klassen gjort särskilt intryck på mig… Därför är det kanske föga förvånande att jag inte har pejl på årets nominerade heller…
Vad tycker ni om årets nomineringar? Vilka saknar ni och vilka hejar ni på?