Vanliga människor av Clara Törnvall

Clara Törnvall som skrivit den här boken är lite speciell för mig. Hon skrev också Autisterna och det var när jag läste den som jag insåg att jag måste sluta anpassa mig så förtvivlat.

Jag läser alla de här böckerna om autism eftersom min son är autistisk, men efterhand har jag förstått att jag också nästan är det. Det här är inte mitt sätt att säga ”vi är väl alla lite autistiska” utan det är mitt sätt att uttrycka att jag delar många autistiska drag med min son samtidigt som jag har några han inte har. Jag är just nu ganska bestämd på att inte försöka få en utredning till stånd eftersom jag faktiskt inte orkar med hela den processen för mig själv när den inte känns lika livsnödvändig som för min son. Jag skulle troligen heller inte få diagnosen autism eftersom eftersom jag lagt så galet mycket energi på att begripa hur jag kan passa in och lyckats rätt ok. Jag har ju ändå manövrerat det här livet i 46 år. Jag är nu i en position i livet där jag låter alla böcker jag läser med föräldraögonen också hjälper mig att hitta ett sätt att fortsätta fungera i vardagen. På ett lite nytt sätt och också mer hållbart.

Hur som. Clara Törnvall var viktig med Autisterna, hon är lika viktig för mig med Vanliga människor. Hon har ett särskilt öga och en särskild röst för mänskligt beteende. Kanske för att hon fick sin autismdiagnos som vuxen och därför har lång vana av att studera och försöka passa in bland neurotypiker. En enastående observationsförmåga och förmåga att uttrycka sig till det så får vi precis den bok som behövs.

Boken handlar om och beskriver neurotypiker på ett väldigt träffsäkert sätt, det är ofta så roligt formulerat att jag gapskrattar och bara måste läsa ”en bit till” högt för familjen. Det särskilt fina med den här boken är att autister får komma till tals och berätta vad de finner knepigt med neurotypiker. Detta gör att Vanliga människor också är en bok om autism och hur den kan yttra sig och kännas.

Jag kommer ge den här boken till min son och jag kommer rekommendera den till alla neurotypiker jag stöter på (i alla fall de som ber om boktips…). Och så hoppas jag att vi får fler träffsäkra och viktiga böcker av Clara Törnvall framöver.


Om boken

Titel: Vanliga människor
Författare: Clara Törnvall
Förlag: Natur & kultur (2023)
Andra som skrivit om boken: Enligt O

I huvudet på Colin Fischer av Ashley Edward Miller och Zack Stentz

Som många av er säkert märkt så har jag läst en del om autistiska ungdomar nu under våren och jag bad också om fler tips. I huvudet på Colin Fischer är ett sådant tips och oj så bra. Jag känner att jag nu läst precis den boken jag efterfrågade. En bok som vill och lyckas skriva en autistisk person utan att begränsa. En bok som jag kommer uppmuntra min autistisk ungdom att läsa då jag tror att det kommer vara en av få rimliga personer han läst om (sen Rick Riordan-dagarna i alla fall).

Colin har diagnosen Aspergers syndrom, en diagnos på autismspektrat som man inte ställer längre (i alla fall inte i mina delar av landet), nu säger man ibland högfungerande autism eller får in det i en sifferskala över hjälpbehov. Det där med högfungerande är något jag tänker på under läsningen och jag får äntligen fatt i vad som stör mig med begreppet. När man pratar om högfungerande så ligger det en värdering i ordet om att det skulle vara något bra. Det som ”mäts” när man kallar en autist högfungerande är snarast hens förmåga att anpassa sig så att hen framstår som så nära det tänkta normala som möjligt. Jag tycker att ordet istället skulle användas om en miljö, ett sammanhang eller samhället. Som det är nu så är samhället inte ordnat för att någon som avviker från normen ska fungera i det alls och kostnaden för det är naturligtvis oerhörd för individerna som hamnar i kläm. Men kostnaden för samhället som inte tillgodogör sig all denna kraft, kompetens och kreativitet är omätbar.

Men nu var det boken vi skulle prata om. Och Colin. Hans specialintresse är deckare och när en pistol hittas i skolmatsalen ser han det som sin möjlighet att få bedriva en brottsutredning. Och som han utreder! Jag älskar Colin (kanske delar av det hänger ihop med att jag känner igen så mycket i min son) och jag älskar hans föräldrar, hans idrottslärare och så gott som alla runt omkring honom som försöker förstå sig på honom och lära. Till och med lillebror gillar jag eftersom han är ett så tydligt exempel på hur svårt det måste vara att leva med ett syskon med särskilda behov och en allmän särskildhet.

Jag är så väldigt glad att jag till slut kom fram till den här boken på min läsresa. Jag är så väldigt glad att I huvudet på Colin Fischer finns.


Om boken

Titel: I huvudet på Colin Fischer
Författare: Ashley Edward Miller och Zack Stentz
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
Översättare: Nina Östlund, originaltitel: Colin Fischer
Första delen i en serie.

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon

Det är inte alls den där händelsen med hunden som är besynnerlig i den här boken. Inte heller är det den 15-åriga autisten Christopher som berättar hela berättelsen på sitt eget speciella sätt.

Det besynnerliga i den här boken är alla undermåliga vuxna. Herregud hans föräldrar! De skulle vara högst opassande till vilket barn som helst, men till en autistisk ungdom är de rent förödande. Christopher har så mycket mod i sig, så mycket kraft, han tar sig ur situationer som hans föräldrar försätter honom i, men han borde ju inte behöva. De ljuger, lämnar, blir oerhört arga och är själviska. Det allra värsta är dock hur de konstant lägger skulden på Christopher för att han (som de menar) med sitt sätt att vara får dem att lämna, ljuga, bli orimligt arga osv. Vem gör så? Ingen som de sociala myndigheterna bör låta ha kvar vårdnaden om ett barn i alla fall.

Och beskrivningen av Christopher då? Jo, den är väl ok. Han är inte bara stereotypen utan får ha en del egna karaktärsdrag och det är fint att få förklarat för sig hur han tänker. Men en hel del fördomar finns här ändå. Alla autister är inte små ”rainmans” som minns allt och räknar allt. Och den här aggressiviteten. Jag fattar att det finns aggressiva autister precis som det finns passiva autister (och allt däremellan) men är det verkligen så vanligt att 90 procent av alla som förekommer i populärkulturen ska ta till våld när de blir trängda? Alla autister jag träffat (en hel del) har varit väldigt fredliga och de har haft helt andra sätt att ta sig ur trängda lägen än just våld. Men jag köper det här eftersom Christopher hela tiden trängs av de som står honom nära och de verkar inte begripa utan det där våldet, så det är väl ändå rimligt i just det här fallet.

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten skrevs för 20 år sedan och det har hänt en del med förståelsen för autism sen dess, den känns onekligen lite föråldrad. Tyvärr är inte fördomarna borta, men det kommer i alla fall fler och fler böcker med autistiska karaktärer som kan fördjupa bilden och slåss lite mot de mest efterhängsna förutfattade meningarna. Jag är lite sugen på att läsa fler och helst lite mer moderna böcker än den här. Jag har några ungdomsböcker i läshögen just nu, men tipsa mig gärna om era bästa böcker med autistiska karaktärer (det behöver inte vara huvudpersoner) i kommentarerna.


Om boken

Titel: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Författare: Mark Haddon
Förlag: Wahlström & Widstrand (2003)
Översättare: Ulrika Jannert Kallenberg

Med hjärtat i handen och nerverna utanpå. Orka livet som npf-förälder av Ann-Charlotte Runnvik och Anna Flodberg

Jag har läst så många böcker om vad autism är och hur det visar sig, känns och hanteras. För att jag känner att jag måste veta. Sen glömmer jag hälften på grund av mitt dåliga minne (tack utmattningen, inte). Och mår dåligt över det. Jag har tänkt att jag ska sluta, att jag inte måste. Därför höll jag nästan på att missa den här boken. Det var en himla tur att jag inte gjorde det.

Med hjärtat i handen och nerverna utanpå har undertiteln Orka livet som npf-förälder och det är verkligen en överlevnadsbok det här. Flera kapitel grät jag mig igenom för att det fanns en sån styrka i att få känna igen och känna samhörighet. Ensamhetskänslan är ofta bedövande, här får jag förstå att det är just en känsla och inte verkligheten. Vi är många. Vi gör så gott vi kan för att räcka till. Vi räcker inte alltid till för oss själva. Vi har ångest och har det tillslut så ofta att det slutar vara en stor grej, det blir vardagsmat. Vi blir utmattade, kommer tillbaka för att vi måste och blir utmattade igen. Vi tar en veckas semester kring skolstart för att finnas tillhands, ha alla möten och slippa vara på jobbet när ångesten blir till vilda tigerklor i våra bröst.

Jag lär mig alltså att jag inte är ensam. Jag lär mig att jag vet en massa saker (hur jag slappnar av och stressar ner) som jag sen inte använder mig av i vardagen, det kan jag faktiskt försöka ändra på. Jag lär mig att jag inte har men behöver ha gränser mellan mina olika roller (jag kan inte npf-föräldra på jobbet hela tiden vara för att mitt bibliotek råkar ligga i mitt barns skola) och jag behöver hitta mer tid att vara bortanför rollerna. Bara vara. Jag har infört orosförbud på lördagar till exempel.

Med hjärtat i handen och nerverna utanpå är egentligen den enda bok du som npf-förälder behöver läsa. Allt det där om npf-diagnoserna som du behöver veta har du koll på ändå. Hur du ska ta hand om dig själv däremot, det behöver du troligen påminnas om. Läs boken, ta till dig av de handfasta råden som passar dig och vila i att vi är många och att vi gör så gott vi kan. Ingen är ensam ens när det verkligen känns så.


Om boken

Titel: Med hjärtat i handen och nerverna utanpå. Orka livet som npf-förälder
Författare: Ann-Charlotte Runnvik och Anna Flodberg
Förlag: Norstedts (2022)

Autistens överlevnadsguide till skolan av Alexander Skytte och Jiang Millington

Autistens överlevnadsguide till skolan är en riktigt bra bok som jag önskar att jag kunde få målgruppen här hemma att läsa… Än så länge får jag nöja mig med att läsa för att lära mig själv och plocka ut sånt som kan användas. Men kanske en dag…

Boken är skriven av Alexander Skytte (som har autism och adhd och nu jobbar som lärare) och Jiang Millington (som har två barn med autism och adhd och som är aktiv i exempelvis Attention och en flitig debattör). Boken är full av lättläst fakta, den har ett direkt och bra tilltal och här finns massor av praktiska tips. Den är väldigt hjälpsam för mig som förälder och jag tror som sagt att också barn och unga kan ta till sig av den. Här finns verktyg för att förstå sig själv och konkreta tips på hur man exempelvis får energin att räcka en hel dag.

Jag har köpt den här boken, läst den och lagt fram på soffbordet i hopp om att den ska nå sin läsare.


Om boken

Titel: Autistens överlevnadsguide till skolan
Författare: Alexander Skytte och Jiang Millington
Förlag: Be my rails (2021)
Andra som skrivit om boken: Enligt O

Alla katter har AST av Kathy Hoopman

Det här är ingen recension eller ens ett försök till analytisk boktext. Det här är ett tips på något som kanske kan ge igenkänning, sötchocker och kanske till och med några skratt. Om du gillar katter och har en människa i din närhet som har autism/Ast så tycker jag att du ska ge den här boken en chans. Här hemma har vi uppskattat den mycket, såväl han med autism som vi föräldrar och storasyster har fnissat förtjust. För oss finns mycket igenkänning (av såväl AST som kattbeteende).

Det finns en bok om att alla hundar har ADHD också, men den kan jag inte gå i god för eftersom jag inte läst den.


Om boken

Titel: Alla katter har AST
Författare: Katy Hoopman
Förlag: Nypon förlag (2016)
Översättare: Karin Avellan

Två bra böcker om tvång och OCD

Idag ska jag tipsa om två böcker som handlar om OCD/tvångssyndrom, en vanlig diagnos tillsammans med autism, men förstås också hos andra. Jag hade aldrig ens tänkt tanken att vår 14-åring hade tvångssyndrom förrän en läkare kopplad till BUPs OCD-team berättade det för mig i vintras. Och det trots att jag själv inte är helt obekant med tvångstankar för egen del.

Det finns inte mycket skrivet om Tvångssyndrom för andra än behandlare (tyvärr finns det inte jättemycket för dem heller), men jag har hittat två riktigt bra – Tvångssyndrom/OCD – Nycklarna på bordet av Susanne Bejerot och Tvång – En guide för dig som anhörig av Annkatrin Noreliusson. Susanne Bejerot vänder sig främst till behandlare men gör en faktaspäckad genomgång av tvång, besläktade tillstånd och KBT vid OCD som också anhöriga och personer med OCD själva kan ha nytta av. Annkatrin Noreliussons fokus är på familjen och den anhörige. Jag har stor hjälp av båda när jag försöker lära mig mer och orientera mig i en värld där det bor ett OCD-monster (vi kallar det så hos terapeuten som leder KBTn). Som förälder till en ungdom med OCD är man djupt involverad i såväl tvång som behandling och man behöver lära mer och förstå sin roll.

Annkatrin Noreliusson skriver mycket om hur tvånget gärna tar över hela familjen och hela vardagslivet och det känns oerhört befriande att bli bekräftad i det. Jag förstår att OCD räknas som en av de mest handikappande tillstånd man kan ha, det är som ett fängelse som man behöver hjälp att komma ut ur. Man behöver också hjälp att begripa att det självklart är helt dränerande och förfärligt i vissa, ibland långa, stunder. Man behöver strategier för avslappning, avkoppling och vila. På många sätt är jag tacksam för allt jag lärt mig genom min egen erfarenhet av ångest, depression, utmattning och annan skit. Jag har haft så mycket ångest de senaste åren, men jag har också lärt mig hur jag bäst lever med den (jag går till jobbet också när ångesten säger åt mig att jag aldrig kommer klara det, jag motionerar regelbundet, yogar och mediterar så ofta jag kommer ihåg, jag går ut i skogen, jag läser och framförallt så är jag snäll mot mig själv när jag missar allt det där och när jag låter vissa delar av ångesten faktiskt begränsa mitt liv. Ingen orkar allt alltid.) Dels är det applicerbart på obehaget ocdn ger mitt barn (jag förstår känslan eftersom jag haft den) dels har det gett mig verktyg jag kan använda själv och med mitt barn (KBT är ju KBT oavsett varför).

En sak som Annkatrin Noreliusson berör är hur OCDn hos en person med autism är sammanflätad med autismen. Ocd är ritualer och tvång som behöver jobbas bort, men ritualer av olika slag är också det autisten använder för att göra världen begriplig. Det går förstås att arbeta bort tvång hos en person med autism, men inte utan att veckla ut vad som är vad. Det har blivit väldigt tydligt i vårt fall och det är väldigt svårt.

Efter att ha läst båda de här böckerna men framförallt Susanne Bejerots framstår kopplingarna som tydligare för mig. Jag ser hur tvång och ångest hänger ihop, hur tvång och autism, ritual och tvång, ritual och autism, tvång och tics osv samspelar och förhåller sig till varandra. I alla fall har jag en bättre blick för det nu.

Jag önskar fler böcker om tvång men är glad att de här två finns.


Om böckerna

Titel: Tvång. En bok för dig som är anhörig
Författare: Annkatrin Noreliusson
Förlag: Lassbo förlag (2022)

Titel: Tvångssyndrom/OCD – Nyckarna på bordet
Författare: Susanne Bejerot
Förlag: Studentlitteratur (2011)

Svart bälte i föräldraskap – att lösa vardagen i NPF-familjer av Lotta Borg Skoglund och Martina Nelson

Det finns en hel del böcker som ska hjälpa oss föräldrar i npf-familjer att få ordning på vardagen. Det här är den bästa jag läst hittills.

Svart bälte i föräldraskap djupdyker med hjälp av lättbegriplig fakta och många exempel i en lång rad ämnen. Allt från skolfrånvaro till mat och alkohol behandlas och det behandlas på ett sätt som gör det tydligt att man är medveten om att alla familjesituationer ser olika ut.

Jag har främst tagit till mig från sådana kapitel som behandlar särskilt kännbara aspekter av vårt liv i nuet och det är så jag tror att jag kommer att fortsätta använda boken. Jag småsaknar egentligen bara ett kapitel och det är det om ocd. Tvångsproblematik är väldigt vanligt hos unga (och vuxna) med autism, men det nämns sällan i den här typen av böcker, överhuvudtaget finns väldigt lite skrivet i ämnet. Jag saknade inte det kapitlet tidigare men sen min son fick en tilldiagnos i vintras har jag insett att jag behöver lära mig mer. Det är naturligtvis inte konstruktivt men jag tänker också att om jag bara anat hur vanligt det är med tvångssyndrom och hur det funkar så hade jag kunnat lindra så mycket lidande hos mitt barn. Samtidigt så är just det här en praktiskt orienterad bok och med ocd måste man gå på djupet, jag får nöja mig med att alla böcker inte kan innehålla allt (och att alla mammor inte kan veta allt och lindra allt). Svart bälte i föräldraskap är en riktigt bra och användbar bok för alla oss som lever i familjer med npf och som vill göra vardagen så bra som möjligt.

Och det finns faktiskt jättebra böcker om tvångssyndrom också, mer om det om några veckor på denna plats.


Om boken

Titel: Svart bälte i föräldraskap. Att lösa vardagen i NPF-familjer.
Författare: Lotta Borg Skoglund och Martina Nelson
Förlag: Natur & Kultur (2021)

Föreställningsförmåga hos barn och unga med autism

Jag lånar hem massor av faktaböcker om autism från biblioteket, men läser dem inte alltid. Det beror ibland på att de snabbt visar sig vara något annat än jag trott men oftare lämnar jag tillbaka dem olästa för att det blir för jobbigt för mig. Mina smärtpunkter i hanterandet av mitt barns autism flyttar sig dessutom så pass mycket och ofta att jag aldrig vet riktigt i förväg. Vissa dagar handlar allt om rädsla för hur det ska bli i framtiden, andra är det sorg över det sociala som slår till. Jag vet inte varför men just den dagen jag tog till mig Föreställningsförmåga hos barn och unga med autism så funkade det. Det kanske beror på det oerhört inspirerande Studentlitteratur-omslaget (obs skämt, men nu när jag tänker efter så kanske det ändå är en delförklaring, det blir inte så mycket känslomässigt kring en sån bok).

Föreställningsförmåga hos barn och unga med autism är väldigt saklig, klar och tydlig med lagom många inte så känslosamma exempel. Det sticker till ibland när jag känner igen men det lämnas aldrig utrymme att försjunka. Exemplen följs av förslag till tänk och andra goda exempel. Jag tycker mycket om det. Jag känner också att den här boken står väldigt tydligt på samma sida som barnen med autism. Jag känner som förälder samma självklara lugn som i mötet med specialister (utredande psykolog, läkare, terapeut) som jag haft förmånen att prata med, här har vi människor som vet vad de pratar om.

Det här är en faktabok om hur hjärnan fungerar, vad föreställningsförmåga är och gör och hur vi vuxna kan stötta barn och unga med autism genom livet. Den talar till mig på ett språk och med ett anslag som känns vilsamt och bra. Jag kan till och med bortse från allt det där jag inte tänkt på att göra (än), all balans mellan att utmana och skydda som jag inte hittat. Och så vidare…


Om boken

Titel: Föreställningsförmåga hos barn och unga med autism – utmaningar och insatser
Författare: Anne-Vibeke Fleischmann och Käte From
Förlag: Studentlitteratur (2021)
Översättare: Ulrika Junker Miranda

Världsautismdagen à la Fiktiviteter

Min son är autistisk. Han fick sin diagnos efter en utredning som vi väntat flera år på att få göra. Ingenting förändrades i honom eller oss i och med det, och ändå är världen annorlunda sen då i februari 2020 när vi fick papper på det. På ett bra sätt. Vi vet varför och ibland vet vi till och med hur.

Det svåra i allt det här har aldrig varit att han som nu är 14 år är autistisk (det vill jag inte ändra någonting av, han är den rimligaste människa jag känner), det svåraste är ensamheten. Och att inte säkert veta hur man kan lossa på knutar och göra det som är bäst. Det finns en väldigt stor utsatthet i det och den hoppas jag kunna mildra genom att skriva lite om autismen här ibland, främst i relation till sånt jag läst. Det tar emot ibland och jag är väldigt försiktig för det här är inte bara mitt att dela och jag värnar vårt eget trygga rum stenhårt. Men att dela det som känns rätt att dela leder förhoppningsvis till att andra och jag känner mindre av den där ensamheten och utsattheten och då är det helt klart värt alla avvägningar och funderingar.

Idag är det internationella autismdagen och jag tänker att det är ett ypperligt tillfälle att starta en samlingssida om autism här på bloggen. Så den som söker kunskap och vill veta mer om autism kan hitta min lilla bit av det på den här sidan.

Vill du bläddra bland mina tidigare inlägg som på något sätt har med autism att göra hittar du under taggen Autism.

Bild från Pixabay