Amulett, reptiler och sånt som kan göra läsare av tioåringar

Idag inleds läslovet och jag tänkte att det kan vara bra att börja med en betraktelse från ”förr”. Den här texten om min sons steg mot läsning publicerade jag första gången på Kulturkollo 2017. Det har förstås hänt en del sen dess, idag läser han mest manga på engelska (eftersom översättningarna till svenska är i bästa fall senfärdiga i sämsta fall icke existerande), men också lite annat ibland. Och Rick Riordan hänger vi fortfarande med genom högläsning varje kväll, vi har precis avslutat Apollo-serien och har återvänt till Percy Jackson.

Amulett, reptiler och sånt som kan göra läsare av tioåringar
Jag har räknat ut att jag lånat hem ca 50 böcker i sommar. Och då vill jag göra tydligt att majoriteten inte varit till mig… Min tioåring har nämligen knäckt läskoden totalt i år och slukar böcker i alla former.

Visst är det intressant hur en läsare föds och skapas? Som bibliotekarie, professionell bokälskare och passionerad läsare tycker i alla fall jag det. Hur mycket kan man styra som förälder och omgivande vuxen, hur mycket måste få komma av sig själv? Det är ju olika från person till person förstås, men just det gör det särskilt intressant. Jag har förstås funderat mycket på det här och kommit att se vissa saker som avgörande i just den här läsarens uppvaknande. För andra är det annat, men läs vidare så får ni i alla fall några fina lästips för tioåringar och föräldrar som vill hänga med dem på en förunderlig resa.

1) Vi har läst himla bra böcker vid nattningen varje kväll. Jag är helt övertygad om att det är högläsningen av Gregor, Mumin och VLMF som lett oss hit. Ibland har vi gjort avsteg från det där himla braiga och läst sånt som barnen vill höra fast det skär i läsarsjälen att läsa något så stolpigt och stereotypt (ja, Adam Blade jag tittar på dig), men för det allra mesta har vi läst väldigt bra böcker. Just nu kör vi igenom alla serierna om Jack.

2) Försynen fick mig att inse att Amulett-serien av Kazu Kibuishi borde funka på en då nioåring som älskar allt vad Ninjago och Avatar den siste luftbändaren heter. Vi lånade hem, fastnade i bibliotekskö och allmän vänthysteri, men jag tror att det på något sätt var nyttigt också, att få längta till en bok… Jag tror det var det första som lästes utan att vara en läsläxa, på egen hand bara av lust.

3) Sen hittade vi Anna Hanssons hela produktion (och den är inte liten). Två, tre böcker om dagen, om familjen Skurk, Monsterhotellet och faktaböcker. Huller om buller och allt på en gång. Egentligen kanske dessa böcker är för enkla för en tioåring, men jag tycker sånt är irrelevant, väcker det läslust så är det bra. Och det är viktigt att få känna att man kan läsa utan hinder också, att man kan få avsluta en bok.

4) Vi hittade Hegas utgivning av serieböcker.Wonderwoman och Superman i bokform är perfekt för barn som min unge, som har stenkoll på superhjältar och skurkar.

5) Vi kom på att det där med ljudboken var något för alla de där tråkiga stunderna då ondsinta föräldrar hindrar en från att sitta framför tv-spel eller youtube. Pax-serien är jättefint inläst av Morgan Alling och här längtas det nu intensivt efter bok nummer 9, Maran som kommer i oktober. Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter har också avlyssnats och just nu är det Rick Riordan serie om Percy Jackson som gäller.

Det här är sånt som har funkat för oss. Några procent envishet (jag vet inte hur många böcker jag släpat hem från biblioteket för att om möjligt väcka läslust, som jag sen fått bära tillbaka olästa) och många procent tillfälligheter och magi. Och så den sortens tur som är en förälder som jobbar på bibliotek och kan se det där lite udda i bokutgivningen, som Batman och monsterreptilen, och som städar manga/seriehyllan varje dag och vet att det där döljer sig skatter som kan förvrida huvudet på också den mest inbitna icke-läsaren.

Titta Hamlet av Barbro Lindgren och Anna Höglund

Nej, det är inte för att förbättra min lässtatistik jag ger mig på till pekböcker förklädda klassikervarianter. Det är för att jag älskar Barbro Lindgren så innerligt mycket. Och för att jag väntat lite på mer Hamlet i hennes tappning. Hon har ju redan skapat den ultimata versionen i VLMF-världens uppsättning av Nökhamlet, en fortsatt utforskande version i Max-bokstil var bara att vänta.

Recensera kan jag förstås inte. Jag tycker om Titta Hamlet, jag gillar det drastiska som uppstår när nyckelpunkterna plockas ut och får stå för sig själv och jag älskar mörkret som omger sagan tack vare Anna Höglunds murriga bilder. 

Som bibliotekarie har jag jättesvårt med det här och det är jättebra, att få utmana sig lite. Det är ju ingen självklar barnbok (även om jag kan avslöja att en mig mycket närstående 10-åring älskade den), men hur får jag vuxet folk att begripa att det är för dem när det verkar vara barnsligt? Det är samma sak med Titta Max grav och det är nog en annan anledning till att jag älskar Barbro Lindgren såpass mycket. Att hon aldrig slutar utmana mig, som läsare, människa och läsningsförmedlare.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
TITTA HAMLET
Författare: Barbro Lindgren
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Karneval (2017)
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]

52 bra saker: Nökhamlet

vems lilla mössa flygerJag har under hösten blivit, tillsammans med barnen, högläst för. Älskade Barbro Lindgrens älskade Vems lilla mössa flyger. Om Barnhans, Nöken, den läckande tyghunden Röden, Farbrornallen och den fantastiskt deprimerade ryska poetbisamråttan (bland andra). Några av dem startar en klubb där det ska kontempleras över det vardagliga eländet, den heter VLMF – Vad Lever Man För. Så 2016!

Och i dessa tider av Shakespearejubileum kan vi inte frångå att det i denna bok finns en ultimat tolkning av Hamlet. Nökhamlet är deras teatertolkning av den klassiska pjäsen och det är fenomenalt roligt.

Ett kort utdrag ur Nökhamlet:

”Ofelia sitter och syr.
Nökhamlet: GÅ I KLOSTER OFELIA!
Vålnaden flyger in igen:GRÄSLIGT GRÄSLIGT ÖVERMÅTTAN GRÄSLIGT!
Nökhamlet rusar tillbaks in. Han är inte glad: ATT VARA ELLER INTE VARA, DET ÄR FRÅGAN.
Nökhamlet råkar skära Ofelias pappa genom tapeten: VAD NU, EN RÅTTA?
Ofelias pappa: O, JAG ÄR MÖRDAD!
Ofelia sitter i sitt rum och syr. Då kommer Nökhamlet in utan hatt.
Nökhamlet: ÄR NI SKÖN?
Ofelia: HUR SÅ?
Nökhamlet: GÅ I KLOSTER HAR JAG JU SAGT!
Ofelia blir vansinnig och hoppar i en damm.”

Shakespeare-teater när den är som allra bäst 😉

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Barbro och bladen brinner

Jag blev så glad när det stod klart att Barbro Lindgren förärats ALMA-priset att jag blev tvungen att läsa några av mig tidigare olästa böcker av henne. Först var det Bladen brinner, om den unga Barbro på väg att bli kvinna. Och den var förstås ett hopkok av allt det jag älskar allra mest med Barbro Lindgren. Frispråkigheten och friheten i språket. Värmen, kantigheten, och det fullkomligt självklara i att vara sig själv precis som en är. Den som ändå vågade låta sig brinna som Barbro!

Sen läste jag Titta Max grav! och hittade den där svärtan som också återfinns i hennes barnböcker men som där är i alla fall maskerad. De där existentiella spörsmålen – vad är ett liv? Vad lever man för? VLMF?

Och så måste jag läsa lite av hennes poesi. Det var så länge sen. Det blev hjärtskärande diktsamlingen Nu är du mitt barn. En svit om Barbros mor och hennes sista tid, minnena av livet som varit. Och det var inte lätt. All denna förlamande sorg som drabbar oss människor, jag begriper verkligen inte hur Barbro Lindgren lyckas ge mig styrka genom den… Men det gör hon. Kanske är det såhär hon gör det:

Djupt djupt inne i sorgens
mörker, glimtar en annan
sorts glädje fram,
en allvarligare glädje,
i grunden besläktad med sorg.

Se magnolian! Den blommar nu!

För mig är Barbro Lindgren hon den där som skrev Vilda bebin och Karlknut som mamma läste för mig. Sen är hon tanten som jag såg i affären en av alla semestersomrarna på Öland, hon som var så arg och sprakade av passion. Senare blev hon den geniala som gav mig och maken Nökhamlet när vi som alldeles nyihopna högläste Vems lilla mössa flyger (vilket för övrigt är den bästa boktitel jag vet) om kvällarna. Sen välsignades jag med barn och då blev Barbro den litterära gudmodern som med kärleksfull hand gav mig verktygen att öppna bokvärlden för ungarna. Från några månaders ålder läste vi Max blöja för våra bäbisar varje kväll. Först fattade de inget, sen fattade de allt. Och så glädjen i att läsa så språkligt fantastiska texter som Vilda bebi-böckerna. Och Benny! Min kärlek till den grisungen kan inte överdrivas eller beskrivas. Att få sitta med en nybliven storasyster och läsa om hur Benny snor brorsans napp och sticker. Att få uppleva glädjen av en igenkänning. Så vackert! 

Ingen är som Barbro, Barbro är som ingen. Hon har lärt mig att vi alla är unika, och väldigt, väldigt lika.

Bladen brinner, Karneval förlag / Titta Max grav!, Karneval förlag / Nu är du mitt barnRabén & Sjögren

Apans ABC

Förra veckan fick minirecensenterna här hemma sitt första uppdrag. Det var Barbro Lindgren och Olof Landströms senaste alster i form av ABC-boken Apans ABC som damp ner i brevlådan. Ni vet ju redan hur mycket jag älskar Barbro Lindgren så den här gången lämnade jag det första intrycket till barnen och maken vid läggningen. Gissa om det blev succé! Maken skrattade, 4½-åringen kiknade av skratt, blivande 3-åringen hängde på och alla ville läsa om och om igen om hur sillen Svea äter upp stackars korkade räkan Rut…

Sen dess har vi läst och läst om och läst om. Bilderna öppnar nya kopplingar hela tiden och texten är sådär underbart Barbro Lindgrensk som man hoppas.

När jag var liten ägde jag ett välläst exemplar av Alf Henrikssons Alfabetets användning anar aporna aldrig. Jag tror att det var jag som älskade sönder den så att den slutligen hamnade på bokkyrkogården (eller var den nu tog vägen). Det är inte alls omöjligt att Apans ABC vinner samma plats i vårt hem.

~Rabén & Sjögren, 2010~

Överdos

Det finns tydligen en gräns för hur många bilderböcker man kan tillgodogöra sig på en dag… Min gräns går lite före 40. Jag har ”läst” 67 stycken… Mår lite illa nu…

ritaMan kan ju fråga sig varför förstås men det handlar om jobbet och behovet av att välja ut runt 70 böcker som ska förpackas i bokpåsar och kan manlånas ut till förskolebarnen i kommunen. En hel del har jag ju förstås läst för mina barn men jag behöver också få lite mer allmän koll på vad vi har – därav den massiva högen.

Det samlade intrycket av överdosen är i alla fall att det finns en del skräp och otroligt mycket alldeles underbara böcker för små barn. Några favoriter ur floden:

Barbro Lindgren Rosa flyttar till stan

Petter Lidbäck Kan man…?

Siri Melchior Rita och Krokodil i skogen

Jag är lite kär i Barbro

För någon vecka sen läste jag den här fina artikeln i DN. Barbro Lindgren vänder tillbaka till rötterna och minnena. Hon var glad att hon nått ut med sina böcker. Jag tycker storheten med henne är att hon når in också. Innanför skal och bortom det som verkar vara. Att läsa Vems lilla mössa flyger vems lilla mössa flygerär förvisso en skrattfest men en där tårarna ligger på lut i bakgrunden. Att uppleva Nökhamlet är också att fundera över det som leksaksdjuren i boken ständigt undrar – Vad Lever Man För?

Ser jag en bok av Barbro Lindgren i någon utförsäljningsback på biblioteket så hugger jag den direkt oavsett hur kantstött den är. Man vet liksom att det kommer att vara bra. Favoriterna då – förutom Vems lilla mössa flyger och Korken flyger? bennyDet måste vara Benny – älskade Benny som gör det där man inte får men gör ändå. Älskad av 4-åring, 2-åring och 32-åring i min familj i alla fall. Ser fram emot att upptäcka böckerna om Sparvel när barnen blir lite större.