Nu ger jag upp! Jag har försökt formulera den här recensionen i över en månad nu men den verkar aldrig vilja bli till riktigt. Kanske beror det på den chock jag fick när kursens sista bok visade sig vara något annat än den halvtrista fortsättning på litteraturlistan som jag förväntat mig. Kanske är det boken som motsätter sig sammanfattning och analys. Oavsett vilket så ger jag upp försöken att få ihop något vettigt och ger er här sammanfattningen av min läsupplevelse, snabbvarianten.
Vad handlar boken om? Det är några personer som går in i ett hus. De blir inlåsta. Det är en dokusåpa (Big Brother-style). Ett mord inträffar. Polisutredning inleds och det är genom polisernas och tv-kamerornas ögon vi följer handlingen.
Är det roligt? Mycket! Boken är naturligtvis en drift med dokusåpasamhället men också med deckargenren och den är smärtsamt rolig rakt igenom.
Är det bra? Ja.
Finns där något djup: Ja, faktiskt. Boken är förvisso rolig men som jag skrev, smärtsamt rolig. Det gör lite ont att skratta till den här berättelsen.
Bör man läsa den? Det bör man absolut, jag tänker mig att den skulle passa perfekt som lagom lättläst men givande sommarsatir.
Är jag nöjd med den här recensionen? Skulle inte tro det, men även solen har sina fläckar 😉
~Bantam Press, 2001~