Bara på besök av Beth O’Leary

Jag tror att det mer handlar om att jag är väldigt känslig just nu och inte om att Bara på besök skulle vara särdeles sorglig, men jag grät mig i stort sett genom den. Det var så sorgligt med Carla som dött och de där katterna som påminde mig om min egen som aldrig mer ska väcka mig om morgonen. Och så triggades mina tårar av en del av de relationstrådar som finns här. Men oavsett min tårfyllda reaktion så gillar jag boken.

Jag tycker om Leena och Eileen och jag gillar de flesta runt omkring dem. Och så tycker jag väldigt mycket om att alla inte är så himla unga som de brukar vara i sådana här böcker. Här finns kärlek och vänskap och liv oavsett om man är 30, 50 eller 80+. Det älskar jag. Överhuvudtaget är det här en riktigt, riktigt fin bok att ägna sig åt om man som jag inte orkar djuplodande och svårt i bokform. Jag vill också bo i en liten engelsk by och slänga ihop vårfestivaler och dricka te nu. Hela tiden vill jag det!

BARA PÅ BESÖK
Författare: Beth O’Leary
Förlag: Printz (2020)
Översättare: Helen Ljungmark, originaltitel: The switch
Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket som tyckte lite annat än jag.

Nikki av Malin Skogberg Nord

Jag vet inte om det är bra eller dåligt det här att jag nuförtiden inte kan läsa tonårsskildringar enbart ur tonårsperspektiv utan nu, eftersom mina barn båda är tonåringar, också känner föräldraperspektivet så starkt. Det ger naturligtvis ett extra djup till upplevelsen, men ibland är just det mer än jag klarar av.

Min inre tonåring känner igen sig i mycket av Nikkis upplevelser av högstadium och gymnasium – att känna sig off och fel och konstig, så känner nog alla. Min inre tonårsförälder avskyr verkligen Nikkis mamma och hur hon inte ser vad hon håller på med, jag hoppas verkligen innerligt att jag inte är sån, även om jag också vet och hyser all respekt för att det är sjukt svårt att föräldra. Det är omöjligt helt enkelt, och kanske särskilt om man bär en trasig tonåring inom sig, det kanske Nikkis mamma också gör…

Nikki är en stark berättelse om utveckling och att komma fram till den punkt där man står upp för sig själv och är sig själv, lever sitt eget liv. Blir vuxen helt enkelt. Jag tycker så mycket om Nikki, hur hon tar tag i saker och hur hon accepterar stöd där hon kan få det. Det är alltid farligt att benämna en bok som “viktig”, det blir som sallad eller medicin, något man ska läsa för att lära sig. Men Nikki är en bok som jag hoppas att många hittar till, unga och deras föräldrar och alla andra. För att man lär sig absolut, men främst för att det finns så få berättelser om frigörelse som slutar i lycka och styrka på det här sättet. Läs den!

NIKKI
Författare: Malin Skogberg Nord
Förlag: Syster förlag (2020)
Andra som skrivit om boken: Regnbågshyllan

Lektioner i kärlek av Lucy Dillon

Lucy Dillon är pålitlig. Man vet vad man får. Vill man ha avkoppling, sällskap och hundar så är Lucy Dillon alltid rätt författare att söka sig till, så också i årets nya roman. Jag läste den som första bok efter att mitt lässällskap och kattvän dog och den var perfekt (bortsett från episoden med den väldigt gamla hunden!) som guide tillbaka till läsningen igen.

Lektioner i kärlek är en fin läsupplevelse, definitivt bättre än den förra (Drömmen runt hörnet). Jeannie kommer på i bilen på väg till bröllopet att hon inte alls vill gifta sig med Dan och så kliver han ut framför en buss och blir allvarligt skadad vid ungefär samma tidpunkt. Allt är väldigt komplicerat efter det, lite väl mycket kan jag tycka, folk kan väl ändå prata lite mer ur skägget. Men det är feelgoodigt med inslag av många hundar. Ett vinnande Dillon-koncept helt enkelt, och glimret finns i bakgrunden, i människorna runt omkring.

LEKTIONER I KÄRLEK
Författare: Lucy Dillon
Förlag: Forum (2021)
Översättare: Ann Björkhem
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går

En trasig historia av Marie Tillman

Aj. En trasig historia av Marie Tillman är en riktigt, riktigt smärtsam läsupplevelse. Den går rakt in.

Bokens jag är tecknad utan personlighetsdrag i ansiktet och jag förstår varför, hela tiden speglar hon sig i sin mamma, för att hon måste. Mamman är psykiskt sjuk och eftersom dessa två lever ensamma tillsammans hamnar allt ansvar på den som inte borde ha det.

Det är viktigt att sådana här föräldrar, mammor och trasiga relationer skrivs för alla mammor håller inte ihop, alla barn orkar inte det de inte borde orka, alla förtjänar att bli sedda och få känna igen. Jag tycker om hur lite skuld som fördelas här, men de som finns runt omkring borde förstås kliva in. Inget barn ska behöva leva det här livet, men allt för många gör det.

EN TRASIG HISTORIA
Författare: Marie Tillman
Förlag: Syster förlag (2020)
Andra som skrivit om boken: Marcus på Bokhora

Tystnaden av Don Delillo

Det är inte en överdrift att säga att jag är rätt besviken på den här boken. Det bådade så gott – en kortroman om när allt plötsligt tystnar och blir svart, när katastrofen kanske hänt och människorna måste ta konsekvenserna, dessutom skriven av en författare som nämns i nobelprissammanhang. Och visst Don Delillo kan säkert få Nobelpriset en dag för det här är verkligen konstigt. Tyvärr inte på ett bra sätt.

Det som stör mig mest är alla dessa människor som inte en enda av dem för ett samtal. Ingenting som sägs sägs till någon, alla för de ensidiga monologer som tvinnar ihop med de andras. Det är väl intressant till en början, men när de bara går djupare in i sig själva utan att ta mig med så blir det till slut mycket ointressant. Och ingen lär jag känna på riktigt.

Jag hade hoppats och trott så mycket på Tystnaden, men den boken jag ville läsa har jag fortfarande att se fram emot för den har tydligen inte skrivits än.

TYSTNADEN
Författare: Don Delillo
Förlag: Albert Bonniers förlag (2021)
Översättare: Rebecca Alsberg

Disappearing earth av Julia Phillips

Jag vet inte vad jag ska säga faktiskt, Disappearing earth är en bok som ingen annan. Dels handlar det om miljöerna förstås, jag har aldrig läst om Kamchatka tidigare, aldrig rört mig i de fantasivärldarna eller den verkligheten, dels handlar det om att den berättas på ett väldigt särskilt sätt. Som noveller, men ändå en roman.

Två flickor försvinner. I den allra första delen av boken får vi lära känna dem och se dem försvinna. Sen undrar vi vad som hänt dem, fruktar det värsta förstås och under tiden vi ägnar oss åt det får vi i korta och längre, månadsvisa, kapitel lära känna människor i och runt platsen där de försvann. Vi får lära känna flickor som kände någon som kände någon och som nu får sin rörelsefrihet kringskuren av de vuxnas skräck för att de ska försvinna. Vi möter unga och gamla, mest kvinnor och vi lär oss om deras vardagsliv och hur en händelse i någons periferi ändå tar sig till centrum.

Disappearing earth är förunderligt karg och vacker och förstås oändligt sorglig, men den berättar också om liv och kraft, rasism och motstånd. Och som de bästa romanerna alltid gör så lär mig den här boken om en plats och ett samhälle jag inte känner och det lär mig genom att ge mig en känsla för det. Jag sitter ihop med de här människorna nu.

DISAPPEARING EARTH
Författare: Julia Phillips
Förlag: Scribner (2019)
Boken kommer på svenska i dagarna, då heter den Försvinnande värld
Andra som skrivit om boken: Breakfast Book Club, Binas Books

Drowned country av Emily Tesh

Att man kan vara så ledsen över att läsa ut och tvingas lämna en bok (och en värld)…

Jag älskar verkligen Emily Tesh värld, med Silver, Tobias, Bramble och alla. I Silver in the wood befann vi oss i skogen, här blir det ännu mer fantasy med vampyrer, feer och rubbet. Det är så lugnt och fint och vilsamt och fantastiskt. Och så är kärlekshistorien mellan Silver och Tobias, den som slingrar sig långsamt fram, en av de vackraste jag läst.

Den här duologin (eller vad det kan heta) är verkligen något alldeles eget. Tyvärr. Jag önskar det funnes mer sånt här att sjunka ner i.

DROWNED COUNTRY
Författare: Emily Tesh
Förlag: Tantor Audio (2020)
Inläsare: Matthew Lloyd Davies
Andra delen i en serie, den förra boken: Silver in the wood

En stjärna slocknad i min famn av Hedvig-Christina Hell

En stjärna slocknad i min famn är Hedvig-Christina Hells poesidebut. Det är en berättande diktsvit som känns.

Den som läser får snart förstå att något fasansfullt hänt på gården hos My och Natanael, någon har dött. My är den som berättar, hon har flytt ut på en resa de en gång drömde tillsammans. Mys berättelse är fylld av uppgivenhet, förtvivlan och ilska, och så sorg förstås. Man förstår efterhand att det finns en annan sida också, men sorgens inbyggda vrede har slitit sönder allt runtomkring.

En stjärna slocknad i min famn berör mig. Jag tror att den kanske berört ännu mer om den skalats ner en smula och gjorts lite kortare och mer koncentrerad, men på det hela taget är detta en lovande poetisk debut.

EN STJÄRNA SLOCKNAD I MIN FAMN
Författare: Hedvig-Christina Hell
Förlag: Ekström & Garay (2021)

Midnattsbiblioteket av Matt Haig

Jag vet inte om jag köpt det här rakt av om det vore skrivet av någon annan än Matt Haig. Det hade kunnat bli banalt, är kanske banalt, men det är också så oerhört upplyftande och tröstande och Haigskt. Så som det bara kan bli med just Matt Haig vid pennan. Möjligen, möjligen uppskattar jag det här också extra mycket eftersom pandemin-oron gjort min hjärna till mos. Om det finns något Matt Haig är bra på så är det att svepa in sin läsare i en varm, fluffig filt och komma med varm choklad och nybakta kanelbullar (vilket är min bild av den ultimata vilan och den perfekta av- och bortkopplingen).

Boken inleds med att Nora försöker ta sitt liv. Allt blir för mycket och hon orkar inte, så hon slutar. Och så vaknar hon i ett bibliotek, ett sorts mellanrum mellan livet och döden där hennes gamla skolbibliotekarie hjälper henne att testa olika möjliga liv hon inte levt, baserade på val och ånger. Vi får följa med Nora genom alla dessa möjliga liv, där hon är framgångsrik, olycklig, lycklig osv men där det aldrig är riktigt perfekt. Slutet är rätt förutsägbart, men det gör verkligen ingenting, man behöver få det berättat för sig då och då.

Jag slutade följa Matt Haig på twitter under början av pandemin förra vårvintern, för att han uppenbarligen inte verkade må bra (vem gjorde det liksom) och för att hans tweets triggade mitt dåliga mående. Jag är glad att jag nu har fått möta honom igen och bli omsluten med den där värmen och livsstyrkan som jag förknippar honom med. Twitter håller jag mig undan så gott jag kan, men Matt Haig återvänder jag till.

MIDNATTSBIBLIOTEKET
Författare: Matt Haig
Förlag: Polaris (2020)
Översättare: Karin Andrae
Andra som skrivit om boken: Litteraturkvalster och småtankar, Och dagarna går.

En oförglömlig kyss av Julia Quinn

I de böcker i den här serien som är bäst så finns det en speciell nerv, en sorts intensitet. I En oförglömlig kyss hittar jag till min glädje just det, till en början.

Hyacinth Bridgerton är sista dotter ut, yngsta barnet i den stora syskonskaran och näst sist att hitta den odödliga kärleken. Jag gillar Hyacinth. Hon är lika slagkraftig som Eloise i sina bästa stunder, jag gillar kvinnor som kan svara för sig. Jag gillar också att Lady Danbury får finnas med här, de tidigare böckerna har lidit en sorglig brist på henne, hennes dotterson Gareth är också helt ok…

Det som bådar gott i början av berättelsen är Hyacinth och Gareths samtal, små ordkrig, som pingpong-matcher. Det är uppfriskande och rätt bedårande. Sen kommer diamanthistorien in och bakgrundshistorien med den onde fadern och så är hon plötsligt kär i honom och hoppsan han är visst kär i henne också. Det liksom totaldör på mitten. Jag saknar en drivkraft eller en berättelse kanske. Något fattas helt klart.

EN OFÖRGLÖMLIG KYSS
Författare: Julia Quinn
Förlag: Lovereads by Forum (2020)
Översättare: Anna Thuresson, originaltitel: It’s in his kiss
Sjunde delen i serien om familjen Bridgerton, Tidigare delar: The duke and I (En annorlunda allians), En oväntad förälskelse, En förtrollande hemlighet, En oundviklig längtan, Ett minnesvärt frieri och En oemotståndlig frestelse