Thornhill av Pam Smy

Thornhill är ett förfärligt hus och en magisk bok. Möjligen har jag aldrig läst något så ogenomträngligt mörkt och sorgligt. Det är fantastiskt.

Värst är förstås barnens utsatthet och de vuxnas frånvaro, eller kanske snarare att de finns där men vägrar se.

Mary berättar om då och hennes berättelse handlar om glåpord, mobbing och kroppsligt, påtagligt våld. Tror jag, det finns så mycket outsagt här att det är svårt att veta om det kanske till och med är ännu värre än det verkar.

Ella är den som ser idag. Där Mary är stum men använder de skrivna orden har Ella knappt några ord alls, hennes del av historien är bilder, stora mörka bilder.

Tillsammans får deras erfarenheter allt att brista, hela världen imploderar. Allt är bara mörker.

Som ni märker gör den här berättelsen något med mig och att den innehåller så få ord gör det svårt för mig att hitta mina egna. Eller det är nog så att det gör att jag inte ser tvånget i att söka dem. Lite dåligt på en bokblogg måhända, men jag tycker att ni ska läsa Thornhill istället. Verkligen, verkligen tycker jag det.

THORNHILL
Författare: Pam Smy
Förlag: Berghs (2019)
Översättare: Caroline Bruce
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.
Andra som skrivit om boken: Carolina läser

I rörelse av Athena Farrokhzad

Det är alltid svårt att skriva om läsningen av poesi, jag måste alltid få tag i en tråd eller känsla att dra i för att hitta mina egna ord om upplevelsen. I I rörelse är det ursinnet som slår klorna i mig. Hela diktsamlingen är inte ursinnig, men det är den känslan som blir kvar, det är den som rör mig.

Det är inte alltid man kan relatera till poesi (det är naturligtvis inte heller nödvändigt för att tycka om), men jag finner att jag på ett väldigt enkelt sätt kan hitta mig själv och hem i Athena Farrokhzads diktning.

I rörelse osar som sagt av ursinne över sakernas tillstånd, över att vi har så våldsamt svårt att ta hand om varandra och därigenom oss själva. Det finns en dikt med titeln Brev till Europa som jag har återvänt till flera gånger. Den får mig att gråta av ilska och sorg varje gång. Den är fantastisk i sin nedmalande, upprepande skoningslöshet.

Här finns revolutioner, brand, död, ilska, kärlek, hat, hemlängtan, tillbakalängtan, hela jävla livet.

Jag tycker om hur Athena Farrokhzad inte är rädd för att göra illa när hon skriver. Vissa saker måste man sticka hål på för att de ska kunna läka rätt. Jag ska inte säga att mitt hopp om att något ska kunna läka rätt på något sätt ökat genom I rörelse, men den har fått mig att inse att vi ändå måste försöka. Såhär kan vi ju faktiskt inte ha det.

I RÖRELSE
Författare: Athena Farrokhzad
Förlag: Albert Bonniers förlag (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Heimat av Nora Krug

Jag tror inte att jag någonsin läst en bok som Heimat. Den är unik, mer unik än den borde vara.

I Heimat undersöker Nora Krug vad det där tyska ordet egentligen betyder för en människa. Den där platsen som är bunden till tryggheten och hemma, hur förhåller man sig till det när man inte är tillåten att älska det som är ens hemland, när det inte ens längre finns?

Nora Krug letar sig bakåt i tiden och frilägger en historia som inte får talas om, vanliga tyskars historia. Soldater i Hitler armé, uppväxt i en atmosfär av judehat, den eviga, blytunga skulden i vad denna armé, detta folk, detta land bar gemensam skuld till och faktiskt gjorde. Det är lätt att se att man inte kan kräva det av ett folk, det borde vara brottsligt att ta ifrån människor deras rätt att sörja sina döda, att tvinga dem tystna. Samtidigt är det svårt att se hur man borde ha reagerat istället. Det här är oerhört svåra saker, sådant som inte kan rättas till i efterhand. Det här handlar heller inte om de som genomförde eller krossade. Det här handlar om vardagen. De som var som du och jag och våra föräldrar, mor- och farföräldrar. All denna skam. Till ingen nytta.

Jag hoppas att fler gör som Nora Krug och söker sig bakåt, jag hoppas att fler söker svaren och vardagsliven för det är inte genom tystandet vi säkrar framtiden, det är i det förgångna vi hittar svaren och de möjliga vägarna som inte togs då.

HEIMAT. ETT TYSKT SLÄKTALBUM
Författare: Nora Krug
Förlag: Norstedts (2019)
Översättare: Karin Andrae
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Skrivsöndag: Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell

De riktigt bra böckerna om skrivande handlar inte om skrivande. Elisabeth Rynells Skrivandets sinne är en riktigt bra bok om skrivande och den handlar således mycket lite om hantverket. Det den istället kretsar kring är liv. Livet som levs genom skapandet, genom tänkandet, genom skogspromenader, sorger och möten.

Jag har aldrig läst något av Elisabeth Rynell tidigare, men från första sidan i den här boken känns hon som min bästa vän. Jag älskar att få läsa om hennes stuga, hennes livsvisdomar, möten med Sara Lidman och läsningar hon gjort. Det finns ett sådant eftertänksamt lugn här och jag vill stanna i det länge, länge. Det är antagligen anledningen till att det tagit mig så lång tid att läsa den här korta boken. Ett kapitel här, ett kapitel där, låt det aldrig ta slut.

Allra mest fastnade jag för ett av de sista kapitlen, det som handlar om fulhet och skogsavverkning. Där sätter hon fingret på precis det som stör mig med det som hänt i skogarna runt mig. Det är ett sådant övervåld, en sådan förbrytelse. Det är livet som slitits sönder av kärlekslös vinningslystnad, där blir det så vidrigt fult och därför kan jag inte komma över det.

Boken finns inte längre att köpa, men jag håller ögonen öppna efter ett antikvariskt fynd. Jag måste äga den här boken. Jag måste få återvända!

SKRIVANDETS SINNE
Författare: Elisabeth Rynell
Förlag: Albert Bonniers förlag (2013)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

O av Judith Kiros

Vad är O? O är en vem, O är en pjäs skapad av Shakespeare, en man skapad av fördomar, men O är också så mycket annat.

Boken O är en rörelse av korta dikter, längre dikter, prosalyriska stycken och korta essäer. Färgerna är många här. Mycket är blått, rött, vitt. Men den viktigaste färgen är trots allt svart. Svart som i den glimrande isen. Och det viktigaste är inte det svarta i sig utan vad som vidhäftas svartheten av människor och samhällen.

Att leva som rasifierad är att leva med många bilder av normaliserat förtryck, många rasistiska förgivettaganden baserade på kropp gällande själ och mänsklighet. Jag kan naturligtvis inte förstå hur det måste vara, men det är lika naturligt min skyldighet att försöka tänka mig in och motarbeta. Jag tycker att Judith Kiros med sin bok gör ett gott jobb i att sätta igång tankarna som måste tänkas. O är naturligtvis mycket mer än så, det är en dynamisk, fin, ful och vacker poetisk tankegång kring människovarande, men det är tankarna jag bär med mig vidare.

O
Författare: Judith Kiros
Förlag: Albert Bonniers förlag (20q9)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist

När man sätter sig ner med en ny bok av Liv Strömquist så vet man vad man har framför sig – analyser av vardagliga och nutida fenomen tolkade genom alla tiders filosofer. Så också i Den rödaste rosen slår ut. Det här gången handlar det om kärleken och där filtreras Leonardo di Caprios förmåga att inleda och avsluta relationer med unga modeller och en Beyonce-låt om någon sorts empowerment genom teorier från Kirkegaard, Fromm och andra tänkare.

Det där komplicerade med att hitta kärlek, behålla den och att falla ur den, tappa tron behandlas i den här boken och det är ständigt intressant att se förgivettagna fenomen ur nya perspektiv. Det känns som gymnastik för hjärnan och det kan sannerligen behövas lite emellanåt.

DEN RÖDASTE ROSEN SLÅR UT
Författare: Liv Strömquist
Förlag: Galago (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

The cruel prince av Holly Black

Holly Black kan verkligen det här med älvor, på rätt sätt, med grymhet snarare än puttenutt. The cruel Prince är första delen i en ny trilogi om de blodtörstiga fefolken och människor mitt bland dem.

Huvudperson i The cruel Prince är absolut inte den grymma prinsen, frågan är ens om det är han som är grymmast. I mitten står istället Jude, ett människobarn som på värsta tänkbara sätt hamnat mitt i älvfolkets hovintriger. I bokens början kliver en blodtörstig man in i hennes hem och slaktar hennes föräldrar varefter hon och hennes systrar tvingas följa med mannen till älvornas land och tvingas leva där som hans barn. Snacka om upplägg för vissa obalanser i sinnen och relationer.

Jag tycker mycket om Jude och hennes balansgång mellan att passa in och försöka behålla någon liten glimt av mänsklighet. Om prinsen, Cardan tycker jag förstås inte, men han är intressant när man anar att det finns annat där bakom än bara ondska. Men det är Jude som är intressant på riktigt. Och Vivi som vi får lära känna lite på ytan bara.

Jag läser gärna vidare i den här serien, men först ska jag läsa om hennes andra serie om älvorna, den som börjar med Tithe. Jag minns inte mycket av den annat än att jag tyckte väldigt mycket om den och nog mycket för att inse att den hänger ihop med den här.

THE CRUEL PRINCE
Författare: Holly Black
Förlag: Hot Key books (2018)
Första delen i serien Folk of the air.
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes

Det finns författare som hyllas väldigt mycket och som jag inte riktigt ser storheten med, förstås. Alla kan ju inte tycka lika liksom. Jojo Moyes är en sådan författare. Visst tyckte jag att Etthundra mil var mysig, men den där Livet efter dig ska vi nog inte tala om för den gillade jag inte alls. Snarare tvärtom faktiskt.

Så hennes nya, Bergens stjärnor, stod inför en liten uppförsbacke kan man säga. Men den hade lovord från folk jag lyssnar på och den hade bibliotekarier. Och tack och lov så gillar jag den. Inte omåttligt, men här finns ingredienserna till en riktigt fin avkopplingsläsning. Den har historisk tid, en lockande och mystisk vildmarksmiljö. Den har dåliga fruntimmer och snälla karlar, och vidriga karlar. Och så finns där svärta som väger upp och tippar över i relation till feelgoodet.

Det är faktiskt inte biblioteket och böckerna jag gillar bäst här, det är istället systerskapet och vänskapen som växer fram mellan kvinnorna. Engagemanget för varandra och trakten. Det är väldigt fint att få läsa om.

BERGENS STJÄRNOR
Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz publishing (2019)
Översättare: Helen Ljungmark, originaltitel: The giver of stars
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg

Jag vet inte vad jag ska skriva om Emma Hambergs Resten av allt är vårt. Vad jag än väljer att fokusera på i min läsupplevelse så är jag rädd att jag kommer ut som en synnerligen tråkig typ.

Jag gillar ju förstås grundförutsättningen, att Emma Hamberg skriver självbiografiskt om storslagen vardaglig kärlek. Jag är inte såpass gnällspikig att jag ogillar det. Egentligen ogillar jag väl inget, det är en solid medelbetygsbok som gav mig precis den avslappningsläsning jag behövde när jag valde ut den. Den ger en intressant inblick i en värld och ett liv jag inte lever och inte alls önskar leva och just därför mår bra av att smygtitta på. Hos Emma finns tiotusen nära vänner och vindrickarnätter och relationsterapi och härliga människor. Det är högt i tak och festligt och alldeles, alldeles perfekt för Emma Hamberg (jag skulle bli galen efter en timme).

Ibland känns allt lite väl klämkäckt och härligt, och lite för utdraget, men det är också gripande och jag blir riktigt berörd. En sak som jag har svårt med på riktigt är de oändliga sms-konversationerna. Det hänger förstås ihop med att jag inte gillar brev i romaner alls, men det har också med att göra att jag ibland får känslan av att jag läser någons hemliga dagbok. Det känns för privat, för oskyddat, jag blir besvärad för att jag känner att jag ramlar in i något som jag inte har med att göra. Det förtar en hel del av min läsupplevelse tyvärr.

Jag tokälskar alltså inte Resten av allt är vårt, men jag trivdes ändå rätt fint där inne i matriarkatet ovan trädtopparna. Och jag hoppas innerligt att det ska gå bra för dem alla och att de finner lyckan hur den än må se ut.

RESTEN AV ALLT ÄR VÅRT
Författare: Emma Hamberg
Förlag: Piratförlaget (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Hyllan

Skrivsöndag: Tag och skriv!

Jag har ju läst en hel del böcker om skrivande vid det här laget och jag tycker nog faktiskt att alla har gett mig något alldeles eget. Det som är särskilt med nya antologin Tag och skriv är att den har ett sådant flyt. Den är lättsam och de som skriver om sitt skrivande är mycket förtjusta i just skrivandet. Med vissa undantag, Stina Stoor skriver om det trauma det innebär att inte komma vidare, att inte kunna eller vilja skriva längre.

Jag tycker mycket om Stina Stoors öppenhjärtiga berättelse, jag drabbas av det Åsa Linderborg skriver om vådan av att skriva självbiografiskt (inte bara att man riskerar att såra utan också att ens skildring riskerar att lägga sig emellan den man skrivit om och den man är, som ett falskt minne) och så suger jag åt mig av det Nina Wähä skriver om skrivkurser. Jag är just nu väldigt sugen på att gå en sådan och jag står i begrepp att hålla i en skrivcirkel själv på jobbet.

Alla dessa berättelser om skrivandet som hantverk och skrivandet som liv inspirerar verkligen.

TAG OCH SKRIV. FJORTON FÖRFATTARE OM SITT SKRIVANDE
Förlag: Natur & Kultur (2020)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.