Skrivsöndag: Orm med två huvuden av Anneli Jordahl

Anneli Jordahl avskyr verkligen att skriva och jag älskar att hon ändå gör det, just därför. Hennes ovilja inför själva skrivandet vinner inte eftersom hon alltid tror på sina idéer och inte kan med att låta dem ligga oskrivna. Som motpol till den lyckliga författaren är det en viktig bild. Jag kan bara sekundvis känna igen mig i hennes motvilja, men för de sekundernas skull är jag glad att hon ger uttryck för det.

Orm med två huvuden är naturligtvis en essä om skrivande, men det är minst lika mycket, och kanske än mer en självbiografisk diskussion om klass. Hon talar om klassklättrarens ensamhet och sin egen rädsla för att såra sin mamma genom att skriva om henne, eller någon som liknar henne, från en ny medelklassposition. Hon förhåller sig till Edouard Louis vrede och till Sara Lidmans stillsamma ordlek. Hon talar om författarens makt och arbetarklassens maktlöshet. Hon berättar om bibliotek och bibliotekarier och en segregation som växt fram de senare åren. Hon skriver om hur det är omöjligt och oönskat att tala om klass idag. Jag förstår hur hon tänker, det finns en djup ovilja (eller kanske snarare en osäkerhet inför hur det kan göras) inför att prata om klass idag och just därför är det viktigt att Anneli Jordahl gör det här, och att hon gör det med en sådan glöd. Så slutligen har hon ändå tagit sig igenom ”det överjävliga skrivandet” och gett oss en klassdiskussionen som inte slår neråt. Tack för det.

ORM MED TVÅ HUVUDEN
Författare: Anneli Jordahl
Förlag: Norstedts (2019)
Köp den t.ex. här eller här.
Läs också min text på Kulturkollo där jag skriver om Orm med två huvuden och Karl Ove Knausgårds Oavsiktligt.

Gileads döttrar av Margaret Atwood

Det är alltid vanskligt att läsa uppföljare. Man riskerar ju att bli besviken och besudla upplevelsen av den första boken. Med Tjänarinnans berättelse och Gileads döttrar är det mer än så. Tjänarinnans berättelse är på så många sätt definierande för mig och min identitet som feminist. Den väckte så mycket i mig, fysisk igenkänning, upplevelsen av vad det innebär att vara kvinna i den här världen (som när jag läste var lite mer lik Gilead än vad den var när Atwood skrev, men betydligt mindre än den är nu) och vrede. Helig jävla vrede.

Tv-serien mäktade jag inte med att se, den kröp under skinnet på ett nytt sätt och kom dessutom när världen vridits ett varv till. Jag orkade inte.

Gileads döttrar är ingen ny Tjänarinnans berättelse, den försöker inte vara det, den är en annan sorts gåva till oss från författaren. Uppföljaren innehåller något som den första boken saknar (eller inte saknar, den mår bra av bristen på det), nämligen hopp. Margaret Atwood skriver i sitt efterord att hon velat besvara frågor som hennes läsare ställt henne sen första boken kom för 30 år sedan. Jag tror att det stämmer, men jag tror också att hon sett och förstått att vi behöver något att hoppas på. I en värld av abortförbud och övergrepp och allt som exempelvis Brett Kavanaugh symboliserar behöver vi förtvivlat något att tro på. Och jag tycker om att det vi får är kvinnor och flickor som står upp för sin rätt och gör sitt yttersta för att krossa förtrycket med de medel de har. Att det sen kanske inte är så trovärdigt att en diktatur skulle kunna rubbas på detta sätt är en annan femma, detta är fiktion och jag kan köpa det, vad är trovärdigt i det som händer i verkligheten ens? Då tror jag hellre på icke trovärdigt hopp än sorgligt trovärdigt förtryck.

Jag tycker om flickorna som jag inte ska orda mer om för att undvika spoilers, men det som ändå ger mig mest är att få umgås med den fruktade Tant Lydia. Att få se bakom hennes fasad, lära känna hennes bakgrund, se hur hennes övergång från normalitet till Gilead såg ut är intressant på riktigt. Jag tror också att den berättelsen säger en del om hur patriarkat och kvinnokraft fungerar, också bortom det mest uppenbara förtrycket.

GILEADS DÖTTRAR
Författare: Margaret Atwood
Förlag: Norstedt (2019)
Översättare: Inger Johansson och Annika H.Löfvendahl, originaltitel: The testaments
Andra boken om Gilead, första boken är Tjänarinnans berättelse
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket

Tjänster och gentjänster av Sophie Kinsella

I somras lyssnade jag på första halvan av Tjänster och gentjänster, men som I owe you one i engelsk inläsning. Jag insåg efter ett tag att jag avskydde allt med den, känslan växte och växte tills jag helt enkelt fick ge upp boken. Det som störde mig var säkert flera saker, men mest tyckte jag bara väldigt illa om varenda en av karaktärerna (med möjligt undantag för Seb, han var inte med så mycket där i början). Och så hade jag väldigt, väldigt svårt för familjedynamiken och hur huvudpersonen Fixie lät alla bara klampa på henne hela tiden. Jag var rätt nöjd när jag insett detta och valde mig en annan ljudbok istället.

Sen blev det ändå så att jag plockade med mig boken hem från biblioteket i hopp om att min aversion litegrann grundade sig i inläsningen. Det var nog så att det var så, men jag hade väldigt svårt att skaka av mig min skeptiska inställning. Jag tycker verkligen att det tar sig efter mitten och slutet är till och med rätt fint. Men jag har fortfarande svårt för dem allihop, Fixie också. Jag misstänker helt enkelt att det inte gick att reparera vår dåliga start.

Tjänster och gentjänster har en del som talar till dess fördel också så låt dig inte avskräckas av min upplevelse. Miljön, familjen Farrs inredningsbutik, är rätt fantastisk. Jag skulle gärna åka till London och gå runt bland hyllorna i den en eftermiddag. Seb är en fin karaktär, en som går på djupet och har hemligheter och värme och allt möjligt som är bra. Det finns humor förstås, det är ju Sophie Kinsella det här. Det finns också något som fick mig att trots allt plocka upp boken igen och läsa ut den.

TJÄNSTER OCH GENTJÄNSTER
Författare: Sophie Kinsella
Förlag: Printz publishing (2019)
Översättare: Helen Ljungmark, originaltitel: I owe you one
Köp den t.ex. här eller här.

Konsten att leva som en katt av Stephane Gamer

Det är en rätt fånig bok det här, tyckte jag först och tycker jag fortfarande. Men den är ju absolut inte utan poänger. Om man ser bortom det där hurtfriska och smått naiva (och ibland lite unket gubbiga) så finns här en del att ta till sig.

Om jag inte redan vore rätt mycket som min katt – slö, sömnälskande, ut i intet stirrande och inte så begiven på hushållssysslor, och om Buffy inte coachat mig genom de senaste 15 årens upp och nedgångar och lärt mig allt hon kan (som beskrivet i det här inlägget till exempel) så hade jag nog tagit till mig mer.

Om du inte har någon katt så kan du säkert hitta korn av nytt och inspirerande här. Men skaffa hellre en egen katt-guide/guru förstås, inget går upp mot det.

KONSTEN ATT LEVA SOM EN KATT
Författare: Stephane Garnier
Förlag: Forum (2019)
Översättare: Christina Norrman. Originalets titel: Agir et penser comme un chat
Köp den t.ex. här eller här.

The duke and I av Julia Quinn

Familjen Bridgerton finns och kommer att finnas överallt framöver. Inte bara ges böckerna om dem ut på Lovereads med start nu i höst, det ska bli en tv-serie på Netflix också. Och visst förstår jag uppståndelsen, Julia Quinn har skrivit bra romance här.

Jag lyssnade på den första boken, The duke and I som engelska ljudboken och litegrann störde jag mig på uppläsarens röster, men mest av allt gillade jag att lära känna Daphne och Simon, de är intressanta och fina var och en för sig och tillsammans. Slutet är lite för avhugget och plötsligt och den där andra epilogen som kastats med lyssnade jag inte färdigt på, men allt som allt är detta en bra bok och en härlig avkopplingsupplevelse. Jag kommer säkert läsa vidare i serien, men då skippar jag nog den engelska inläsningen…

THE DUKE AND I
Författare: Julia Quinn
Förlag: Recorded books (2016)
Inläsare: Rosalyn Landor
Första delen i en serie.

Drömmen om Europa av Fabian Göranson

I Drömmen om Europa utforskar Fabian Göranson en världsdel han känner väl, men som han upplever behöver utforskas på nytt eftersom den förstås befinner sig i ständig förändring. Vad händer egentligen med samhällen som levat i andra världskrigets skugga, fortfarande gör det, men där högerextremismen långsamt blommar fram igen?

Hela projektet, att under en månad resa runt och uppleva Europa, tala med gamla och nya bekanta och försöka känna in vad som finns kvar och hur det utvecklats är fascinerande, någonstans beundransvärt (eller så är det bara jag som tycker det för att jag avskyr att resa). Jag vet inte om vi får några svar, men å andra sidan vet jag heller inte om några frågor ställs. Det här är en bok om att uppleva och känna och det gör Fabian Göranson väldigt bra åt oss.

DRÖMMEN OM EUROPA
Författare: Fabian Göranson
Förlag: Galago (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Festens charmigaste tjej av My Palm

Egentligen tycker jag att det är galet jobbigt att läsa sådana här ”tjej dricker mycket alkohol och ligger med många okända killar”-skildringar, kanske för att jag aldrig gjort det, kanske för att jag är orolig för vad som ska hända, vad hon ska utsättas för. När jag tänker efter så är det nog det, att jag vet vad som står på spel, att tjejer är så utsatta och sårbara. Och nu när jag insett det är jag arg istället, för att det ska behöva vara så.

Festens charmigaste tjej handlar mycket om det, men tack och lov ligger fokus på annat. Som mående, som att lära sig gilla sig själv. Skildringen av jobbet på kundtjänst är riktigt, riktigt vidrig. Det finns ingenting jag vill mindre gärna än att ha det så och gå till ett sådan arbetsplats dag efter annan. Hu!

FESTENS CHARMIGASTE TJEJ
Författare: My Palm
Förlag: Ordfront/Galago (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Det tomma minnets land av Carl Norac och Stephanie Poulin

Det här är en oerhört vackert illustrerad och väldigt vinglig vandring genom minnesförlust och dröm. Här slåss katter och hundar under enhörningars aura. Här förtrycks och stängs inne (och ute) och bombas och skjuts. Här besöks Hades och drömvärlden och sådant jag inte förstår. Det är mörkt och murrigt och uppgivet sorgligt även när kämpaglöden tillåts vinna.

Jag begriper inte allt jag läser i den här boken, men jag bryr mig inte om vem vi ska skylla på, boken eller mig, för det spelar verkligen ingen roll. Det är ju trots allt minnesförluster och drömmar vi rör oss genom här och de måste vara diffusa, de kräver det.

DET TOMMA MINNETS LAND
Författare: Carl Norac och Stephanie Pomlin
Förlag: Epix (2018)
Översättare: Horst Schröder
Köp den t.ex. här eller här.

Ingen panik ångest av Per Englund och Mathias Leclér

Ibland är det bara meningslöst. Ibland är det så briljant om den allmänna meningslösheten att jag måste stanna upp, läsa, titta, läsa om… Ibland skrattar jag högt och kraxande (jag är förkyld till allt elände) i min ensamhet. Ibland hittar jag bilder och meningar som faktiskt är så tunga att jag inte orkar, som väcker svårdefinierade saker, jag känner dem röra på sig i maggropen och då vänder jag sida för jag vill inte väcka och se dem, och som tvingar mig att ta en paus från allt.

Det blir inte mer ångest än såhär utanför en kropp. Jag känner det rakt in.

INGEN PANIK ÅNGEST
Författare: Per Englund och Villfarelser (Mathias Lecler)
Förlag: Placenta (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Midnight at the bright ideas bookstore av Matthew Sullivan

Midnight at the bright ideas bookstore är många saker. Det är en bok som suger in sin läsare och vägrar släppa greppen förrän den är klar med en, en bladvändare. Det är en bokhandel så fantastiska att alla som läser kommer vilja jobba där (jag vill!). Samtidigt är den så sorglig att man bara vill gråta efteråt, men det hjälper inte för ingenting hjälper, så sorglig är den. Och den är läskig, där finns en hammarman och blod och mörka nätter. Man ska inte läsa den när man är ensam hemma, eller jag borde inte ha gjort det i alla fall…

Att den har allt detta betyder inte att den är perfekt, inte alls, den utger sig för att vara många saker som den inte är, men vem är jag att kräva perfektion när jag blir så glad (och ledsen, och rädd…) av det jag faktiskt får. Midnight at the bright ideas bookstore är en bok som jag tyckte mycket om att läsa, en bok vars människor, gåtor och mörker jag tror att jag kommer bära med mig länge.

MIDNIGHT AT THE BRIGHT IDEAS BOOKSTORE
Författare: Matthew Sullivan
Förlag: William Heinemann/Penguin (2017)
Köp den t.ex. här eller här.