Någon som du av Marc Levy

Det är något visst med de där böckerna som får en att känna sig död inuti, som ett känslokallt freak som inte alls reagerar som man ska. Någon som du är en sådan bok för mig. Jag var misstänksam innan eftersom så många beskrivit den som så mysig och må bra-ig, jag är alltid skeptisk till sånt. Men så behövde jag en feelgood-bok till min bokcirkel efter några riktigt tunga böcker och jag bedömde att Sambo på försök inte skulle funka… Innan jag gnäller allt för mycket får jag förstås lov att säga att Någon som du är en jättebra bokcirkelbok, men jag måste inte gilla den för det…

Det finns många huvudpersoner här (huset med hissen är nog den mesta huvudpersonen), men Deepak, hisskötaren är en. Sen sker det en olycka och hans frus brorsson kommer in i bilden. Och så har vi Chloe som bor i huset förstås, hon är viktig. På det hela taget är det förstås en fin berättelse om vardag, kärlek och människor som ställer upp för varandra. Det jag har svårast för är något så subtilt som en distans jag tycker mig känna från författaren. Jag får aldrig gå på djupet riktigt, jag känner inte med de här människorna och är inte riktigt säker på att de känner heller. Det kan vara något med det franska sättet att skriva nu när jag tänker efter, jag har gillat det i annat, men inte när det är en bok om känslor…

Nåja, det är många andra som har älskat den här boken och de har naturligtvis inte fel. Jag tycker att den är helt ok, men hade det inte varit för det där med bokcirkeln så hade jag nog inte läst ut den. Så får det också vara, allt är inte för alla (och det vill jag att du tänker på innan du dömer mig allt för hårt).

NÅGON SOM DU
Författare: Marc Levy
Förlag: [sekwa] (2020)
Översättare: Ulla Linton, originaltitel: Une fille con elle
Andra som skrivit om boken: Enligt O (Som gillar den mycket mer än vad jag gör).

In an absent dream av Seanan McGuire

Seanan McGuires serie om ”The wayward children” – de borttappade, förtvivlade barnen, de som söker dörrar som öppnar sig eller stänger sig för dem – är möjligen lite ojämn men när böckerna är bra är de riktigt magiska. In an absent dream, seriens fjärde bok, är riktigt bra.

Vi träffar Katherine, som vi tidigare mött som Lundy i skolan där barnen samlas. Det här är hennes historia, den om hur hon hittar till en värld av regler och rättvis handel som talar till hennes innersta. Det är fascinerande och förkrossande rakt igenom.

Jag skulle nog säga att den här boken, liksom sina föregångare, utforskar kärleken mellan vänner och syskon. Jag tycker särskilt mycket om att boken är så tunn när berättelsen är vindlande och stor. Det är så mycket vi inte får vara med om, så mycket som hänt och händer mellan sidorna som är skrivna för oss. Det känns inte hackigt eller fuskigt, det känns bara så som det borde vara. Det är rättvist.

IN AN ABSENT DREAM
Författare: Seanan McGuire
Förlag: Tor (2019)
Fjärde delen i serien om The Wayward children, tidigare delar: Every heart a doorway, Down among the sticks and bones och Beneath the sugar sky

Second first impressions av Sally Thorne

Jag tyckte, som vi alla vet, mycket om En allvarsam lek (som bär den mycket bättre engelska titeln The hating game) och därefter ville jag förstås läsa mer av Sally Thorne. Det vara bara det att hennes andra bok, 99 procent min, inte fick så lysande utlåtanden (jag försökte förstås läsa den ändå, men efter några kapitel gav jag upp eftersom utlåtande verkade stämma). Därför kastade jag mig över hennes nya när den kom nu i maj istället, där riskerade jag varken för höga eller för låga förväntningar. Och den var riktigt fin, inte En allvarsam lek-bra, men det har jag kommit att inse att väldigt få böcker är.

Second first impressions presenterar oss för Ruthie som jobbar (hängivet!) på ett äldreboende där hon också bor och har en sorts dygnet runt-jour. Det står ganska snart klart att Ruthie har haft det svårt och att hon har svårigheter med att ta sig ut i samhället utanför boendets trygghet. En kväll när hon ändå tvingas till det möter hon Teddy och deras möte går verkligen inte bra.

Dagen därpå dyker Teddy oförhappandes upp på äldreboendet, hans pappa äger stället och blir hastigt och inte alls särskilt lustigt såväl granne som kollega till Ruthie.

Det här är inte fantastiskt, men det är gulligt och tänkvärt och stärkande och allt det en bra feelgood ska vara. Det jag framförallt tycker om i Sally Thornes skrivande är hur känslig hon är, sårbarheten sitter i varenda karaktär och de är inte rädda för den. Hon är också bra på att skriva roligt, både Ruthie och Teddy är genuint kul att umgås med, men priset tas ändå av de äldre damer Teddy tvingas bli assistent åt. De är ljuvliga och det är nog deras glöd jag kommer bära med mig och göra till någon sorts målbild inför ålderdomen. Jag ser fram emot att bli en ondskefull tant med hjärta av guld.

SECOND FIRST IMPRESSION
Författare: Sally Thorne
Förlag: Harper Collins audio (2021)
Inläsare: Jennifer Jill Araya

Hon kallades hemmasittare av Nadja Yllner

Hemmasittare (vilket är ett förfärligt ord för en företeelse som innehåller så mycket mer och annat än själva ordet antyder, men jag håller med Nadja Yllner om att det kan användas, i brist på bättre). Det gör ont i mig bara av att tänka på att läsa den här boken, att faktiskt ta in den är riktigt tungt. Men också stärkande.

Lova får svårare och svårare att närma sig skolan under mellanstadiet och till slut kan hon inte alls. Ångest och panik sätter stopp, som en osynlig bur hon inte kan ta sig ut ur. Boken handlar om hennes, men framförallt hennes föräldrars kamp att få ut henne ur buren och för att hitta ett förhållningssätt till en vardag som blev en annan än man tänkt sig.

Den verklighet Lova och hennes familj lever är inte den jag och min familj finns i, men där finns beröringspunkter. Den där balansgången när ett barn inte förmår finnas i skolmiljön all den tid som förväntas den har vi gått i många år.

Det märkligaste för mig var den form av igenkänning den här boken väckte. Jag känner som sagt igen en del i vår verklighet nu, men framförallt känner jag igen den lilla flicka som var jag i Lova. Jag har minnen av att sitta i en bil utanför min högstadieskola utan att kunna förmå mig att kliva ur eller förklara varför. Jag minns en ångest så stark att den fick mig att tillbringa hela lunchrasten på bibliotekstoaletten när jag gick på gymnasiet (när jag alls tog mig hemifrån alltså). Boken väckte tankar som fick mig att ta den stackars 13-åringen, 15-åringen och 17-åringen som var jag i hand och släpa henne ut från det där ensamma rummet som blivit hennes plats. Jag tror på att man kan läka sig själv i efterhand.

Berättelsen om Lova har gett mig exempel och bilder att ta med mig in i mitt vardagsliv idag, men det har också påmint mig om hur det kändes och det är minst lika viktigt. Min huvudsakliga utmaning just nu är att hålla isär det som var jag och det som är nu på ett konstruktivt sätt, men det ska nog också gå. Det är det som är grejen med allt det här, det går alltid att ta sig igenom, på något sätt.

HON KALLADES HEMMASITTARE. OM SKOLAN, TÅRARNA OCH KAMPEN I HALLEN
Författare: Nadja Yllner
Förlag: Forum (2021)
Andra som skrivit om boken: Enligt O

Last night av Mhairi McFarlane

Mhairi McFarlane skriver feelgood som gör så ont att jag måste djupandas en bra stund efter att jag läst dem. Last night är värst hittills och alltså också bäst. Jag tycker om mitt fluff med en rejäl dos svärta.

Vi möter Eve den sista kvällen i det gamla livet, hon vet inte, vi vet inte, men snart ska något hända som vänder upp och ner på allt. Jag vill inte avslöja för mycket, men någon dör och sedan handlar allt om att leva med sorgen. Jag har en gång befunnit mig i en verklighet där ett sånt där telefonsamtal slog sönder min värld eftersom det berättade att en älskad och viktig människa bara dött sådär poff. Jag tycker att Mhairi fångar den upplevelsen på pricken. Det är så smärtsamt att läsa att jag inte ens gråter, det är en annan sorts sorg (som jag redan gråtit över) på något sätt. Det är så välskrivet, så försiktigt och så förfärligt som det är. Jag älskar att hon vågat skriva den här boken på precis det här sättet.

Last night handlar också om att Eve sedan alltid varit förälskad i Ed, en av hennes bästa vänner. De har en historia och en gång blev det kanske för sent för dem även om Eve aldrig riktigt velat acceptera det. Så händer det som händer och allting ställs på sin spets. Det här är en romantisk berättelse, men som vanligt med Mhairi McFarlane så blir det inte som man förväntat sig. Det blir så mycket bättre.

Det jag får med mig från läsningen är att livet är svårt. Livet är komplicerat och svårmanövrerat för det mesta, men det är alltid värt att kämpa. Ljusglimtarna är så mycket ljusare än mörkret är svart och också i det svåra finns skönhet. Precis som den här boken får mig att skratta rakt ut i avgrunden. Jag älskar det.

LAST NIGHT
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Harper Collins (2021)
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Hyllan.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

Brinn mig en sol är en förunderligt starkt lysande stjärna till bok. Jag vet inte när jag läste en såhär bra deckare senast, om någonsin. Det som främst drar in mig kan vara språket och hur det får berättelsen att vindla runt i alla dessa olika riktningar. Alla trådar som kan dras i, allt man tror sig ana som visar sig fel (eller rätt, jag gissar gärningsmannen men det spelar ingen roll för det är inte det som är poängen).

Kvällen den 28 februari 1986, samtidigt som nyheten om skotten på Sveavägen rapporteras ut över landet hittar polisen Sven Jörgensen en våldtagen och misshandlad flicka i en bil, hon dör och natten blir hans stora trauma att bära genom livet. Han söker en gärningsman tills han inte längre kan, hans son söker en gärningsman, så mycket går förlorat för så många den där natten. Något är trasigt och i grunden förändrat.

Det allra bästa med den här boken är hur liten roll brotten spelar samtidigt som de förstås är i centrum. De är drivkrafter och nav, men huvudfokus är hela tiden människorna i skeendet. Det är så väldigt lugnt och vardagligt, det är skoningslöst förjävligt såsom sådana här saker är.

Jag kommer att bära med mig den här berättelsen och jag kommer att tänka mycket på det han gör mot honom när han tror och vad som är rätt och fel och tänk om han visste och herregud hur ska någon av dem kunna leva med det. Ja ni förstår ju, jag vill inte spoila något, men det finns saker här som behöver processas. Jag älskar det, böcker som växer vidare efter att man är klar med dem, sådana man aldrig blir klar med.

BRINN MIG EN SOL
Författare: Christoffer Carlsson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2021)
Andra delen i Hallandssviten, den första delen, Järtecken har jag ännu inte läst.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Och dagarna går…, Feministbiblioteket

Säg inget av Patrick Radden Keefe

Trots att jag växte upp med rapporter om oroligheter på Nordirland och minns mycket tydligt när fredsavtalet slöts så måste jag inse när jag läser Säg inget att jag har noll koll på vad som verkligen hände.

Patrick Radden Keefe tar avstamp i bortförandet av tiobarnsmamman Jean McConville i december 1972, när ”The troubles” rasade som värst. Därifrån försöker han reda i vad som hände henne, hon kom nämligen aldrig hem, och för att göra det behöver hela berättelsen om IRA och vissa nyckelpersoner berättas.

Det finns framförallt två saker jag fastnar för och som i sig bevisar hur himla lite jag vet om sånt jag tror jag har koll på. Det första är graden av misär som rådde i Nordirland under tiden som beskrivs (60, 70 och 80-tal främst). Här växte jag upp i min trygga värld av stabilt samhällsbygge och där blev barnen mördare för att överleva, typ. Misären verkar ha varit utbredd också kring dem som inte blev mördare, de kämpade på, eller dog.

Det andra är Gerry Adams. Jag har sett honom som en snubbe med ruffigt förflutet som blev politiker och betydde mycket för fredsprocessen. Det gjorde han förstås, men herregud det där förflutna han förnekar att han har…

Det här är en uppslukande bok, en sorts informativ thriller med sjukt höga insatser. Det står väldigt klart att och varför Nordirland är en krutdurk än i dag och varför Brexit är såväl en fara som en möjlighet beroende på vem man pratar med.

Jean McConville då? Jo, vi får veta vad som hände henne även om flera pusselbitar och den slutgiltiga rättvisan inte faller på plats. Men i sådana här frågor finns inte rättvisa tror jag, det är alldeles för trassligt. Hennes barn borde vara sår för de ansvariga att bära, det som gjordes mot dem är det värsta man läser i den här boken och det vill verkligen inte säga lite.

SÄG INGET. EN SANN HISTORIA OM MORD OCH TERROR PÅ NORDIRLAND
Författare: Patrick Radden Keefe
Förlag: Albert Bonnier förlag (2020)
Översättare: Bengt Ohlsson

En allvarsam lek av Sally Thorne

Jag älskar verkligen det här! Älskar!

En allvarsam lek handlar om Lucy och Josh och deras hatkärlek på arbetsplatsen (förlag) och senare också i privatlivet. Jag tycker om henne och hur hon är och inser saker om sig och jag tycker om honom och hur han är trots alla sina svårigheter. De må vara elaka mot varandra till en början, men de är egentligen två riktigt snälla människor och det tycker jag om.

Jag vet inte vad mer jag ska säga. En allvarsam lek är en sorts sexig och romantisk komedi i bokform och som sagt, jag älskar det!

EN ALLVARSAM LEK
Författare: Sally Thorne
Förlag: Harper Collins (2019)
Översättare: Maja Willander, originaltitel: The hating game

Omslagsbilden är hämtad från Harlequin-utgåvan av boken som är mycket snyggare än den jag läst…

The night hawks av Elly Griffiths

Så blev det då dags för en ny bok om Ruth Galloway, den trettonde i ordningen, och låt mig säga från början att det är bra nu. Och slutet… Nu vill jag plötsligt läsa nästa del genast.

The night hawks som gett boken sin titel är en grupp amatörarkeologer som spelar en huvudroll såväl som en perifer roll i berättelsen. Först hittar de en död man på sin nattliga upptäcktsfärd, några nätter senare hör de skott avfyras på den avlägsna Black dog farm som varje vettig människa håller sig borta från. Harry Nelson blir såklart snabbt inkopplad i det som visar sig vara en komplicerad mordhistoria. Ruth får ta hand om ett bronsåldersfynd och lite annat oväntat.

Elly Griffiths skriver alltid bra, jag har gillat allt jag läst av henne, också när den här serien gick lite på tomgång för något år sen. Hon är fin på relationer och i serien om Nelson och Ruth, Judy och Cathbad och alla de andra så glänser hon eftersom hon får chansen att verkligen fördjupa karaktärerna över tid. Varenda karaktär är mänsklig och de flesta tycker jag om. Det är sånt som skapar möjlighet till att jag som läsare förstår hur komplicerade beslut och icke-beslut är.

The night hawks är en bra bok och en fin fortsättning på berättelsen.

THE NIGHT HAWKS
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Quercus (2021)
Trettonde boken i serien, tidigare delar: Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått, The chalk pit/Dolt i mörker, Den mörka ängeln, En cirkel av sten och Irrbloss

Dagen är kommen av Ninni Schulman

Så tar vi då farväl av Hagfors i Ninni Schulmans tappning, efter sju böcker och mer än tio år. Det har varit en väldigt trevlig (om man nu kan säga så i sammanhanget) utflykt att göra och många gånger har det också känts väldigt konstigt (och extra skrämmande) att läsa om mord begångna i det som är mina hemtrakter.

Dagen är kommen är alltså sista boken om Magdalena, Petra, Christer och de andra. Det märks, det är mycket som ska knytas ihop och kanske blir det lite för utdraget. Men absolut inte katastrofalt på något sätt, jag vill ju förstås också ha det där ordentliga avslutet.

Mordgåtan är förfärlig och sorglig i gammal van kombination. Ett äldre par hittas mördade på sin gård bara några dagar före julafton. Vi får följa familjen i deras kamp för att förstå och vi får delta i polisarbetet. Det finns några riktigt fina bikaraktärer här, som Wilma till exempel. Det är engagerande och välskrivet och jag skulle nog säga att det är en av de bästa böckerna i serien (Vår egen lilla hemlighet är fortfarande i en klass för sig).

Jag tycker att det är fint att Ninni Schulman sätter punkt nu. Jag kommer sakna dem alla, men det finns en charm i det också. Det är långt mycket bättre än att tröttna i förtid.

DAGEN ÄR KOMMEN
Författare: Ninni Schulman
Förlag: Forum (2021)
Sjunde och sista delen i Hagfors-serien, tidigare delar: Flickan med snö i håret, Pojken som slutade gråta, Svara om du hör mig, Vår egen lilla hemlighet , Välkommen hem, När alla klockor stannat.
Andra som har skrivit om Dagen är kommen: Och dagarna går.