Skuggporten

skuggportenAnna hör plötsligt sin mamma ropa på hjälp. Men mamma har varit försvunnen och förmodat död i sju år… Så börjar den danska ”fantasydrottningen” Lene Kaaberbøl sin senaste berättelse för att sen leda oss in i  en skuggvärld där ingenting är som det först verkar. 

Anna söker sin mamma men samtidigt också sig själv och kanske framförallt meningen med sin existens. Skuggporten är en ungdomsbok i fantasygenren med allt vad det innebär av oknytt och sagoinslag men det är också en bok som ibland kommer väldigt nära inpå.

Jag tycker mycket om den här boken och ser fram emot att få plocka med den på mina bokpratsturnéer i skolorna eftersom jag tror att den kommer att kunna locka till läsglädje hos många. Och sen är det ju aldrig fel med en tuff tjej i huvudrollen…

Högländernas drottning

Högländernas drottningVissa författare är sådär omåttligt populära bland låntagarna att jag känner att det tillhör allmänbildningen för bibliotekarier att ha läst dem.  Jag hade tappat räkningen på hur många böcker av Jude Deveraux jag lånat ut när jag dök på den här i en hylla och bestämde mig för att ge den en chans.

Det såg rätt bra ut – populär författare, historia, skottska högländerna (finns det något jag älskar mer än historiska romaner baserade vid det engelska hovet så är det allt som handlar om Skottland), kärlek, förvecklingar – You name it. Tyvärr var det inte lika bra.

Boken handlar om Bronwyn, härskare över en skotsk klan, som tvingas gifta sig med engelsmannen Stephen. Hon hatar engelsmän och han hatar skottar vilket naturligtvis ställer till en del problem när de blir kära i varandra. Hela skildringen blir lite väl stereotyp och kategorisk där kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män, skottar är skottar och engelsmän engelsmän osv.

På det hela taget innehåller texten en hel del upprepningar vilken gör att jag som läsare lätt tappar fokus. Alla dessa nackdelar till trots så funkar ändå boken som avkopplingsläsning och i vissa stycken är det till och med bra – det är bättre än en genomsnittlig Harlequin men inte med så mycket som man skulle vilja. Jag skulle tro att det finns bättre böcker av författaren – men jag kommer nog inte att läsa dem…

Så länge vi båda andas

Så var den slut då – sagan (men det dyker väl upp någon fortsättning antar jag…). Bella fick förstås sin Edward (och det får hon redan i början av boken så det är inte att avslöja för mycket för er som inte läst) och de är förstås lyckliga tillsammans och allt är bara härligt och tonårsdrömskt… Som förväntat alltså men ändå inte.

så länge vi båda andasI den sista av Stephenie Meyers Twilight-böcker ställs allt på sin spets. Läsaren bjuds på överraskningar, plötsliga svängningar, känsloutbrott och stridigheter så det står härliga till. Och det är bra – riktigt bra. Den första delen i serien var ok med sin söta tonårsromantik och sitt ”flicka möter oemotståndlig vampyr och komlicerad kärlek uppstår”- tema. Del tre och fyra kändes relativt anonyma och nu i efterhand var de mest transportsträckor fram till denna avslutande bok. Här får Bella blomma ut och bli den starka kvinna man hoppats på. Här får känslorna och slagsmålen bli larger than life och här tillåts det bränna till lite emellanåt.

Om serien som helhet tycker jag att den är ok – ingen måsteläsning på något sätt men rätt trevligt för det mesta. Men om man väljer att läsa så får man absolut inte ge upp under tvåan och trean utan hänga sig kvar till avslutningen.

Nu ska det bli lite skönt att lämna dessa vampyrer bakom mig och gå vidare till nästa…

Väninnan

Väninnan av Eva Franchell har nog lockat många som vill veta mer om Anna Lindh – kanske vill grotta ner sig i sentimentalitet och den gemensamma sorgen som slog till i september 2002. De läsarna blir nog kanske lite besvikna på boken. Det intressanta med Väninnan är egentligen inte Anna Lindh (även om porträttet av henne som målmedveten politiker snarare än fnittrig mamma är såväl intressant som uppfriskande) utan skildringen av politiken och politikernas villkor. Under en ganska lång tidsperiod får vi ta del av korridorsnack, beslutsfattande och gigantiska och lite mindre men ändå ohanterbara katastrofer.

väninnanBokens stora fördel är just skildringen av det helt absurda livet i maktens korridorer. De många episoderna av gubbvälde och de smutsiga metoderna. Det allra bästa är dock att även de som framstår som mindre trevliga och mycket karriäristiska (Pär Nuder och i viss mån Göran Persson exempelvis) ändå framstår som människor. De görs begripliga av Franchell och hennes förståelse för spelets regler som drivkraft lyser hela tiden igenom.

Det som är mindre bra med boken är att den täcker in så mycket. Det blir lite ytligt och vissa episoder känns som att de finns där mest för att de bör finnas där. Jag hade tyckt mycket om lite mer fördjupning i händelser och karaktärer.En annan sak som retar mig något är de ordväxlingar som skildras där Franchell inte varit närvarande utan gissar. Det som sägs må vara troligt men det faktum att man inte kan veta säkert bryter illussionen.

Sammanfattningsvis en intressant bok om Sverige och det politiska klimatet de senaste 10 åren (och lite till). Väl värd att läsa.

Hunden som log

Ulf Stark har ju skrivit en hel del (gå till vilket bibliotek som helst och du hittar en ganska lång radda böcker på barnavdelningen med Stark-böcker)… Härom dagen läste jag När jag besökte himlen och grät en skvätt här vid jobbskrivbordet. Idag läste jag Hunden som log. Om en hund. Som dör. Och barnen som älskar honom…Tunga saker.

Det handlar om Jojjo och hans hund King. Jojjo har just fått veta att King ska dö och har därför flytt ut till kojan för att undvika det oundvikliga. Jojjo och hans gäng bestämmer sig för att ge King en perfekt avslutning på livet och drar ut honom på ett hejdundrande äventyr.

Det är så skärande vackert alltihop. Kärleken, förlusten, ömsintheten och sorgen. Det finns ett allvar och ett mod i att ta barn och deras känslor på allvar. Jag har växt upp med djur och formats av kärleken till just dessa inivider och förlusten av dem när de dött. Jag blir varm i hela kroppen av att det finns böcker och författare som verkligen kan känna den erfarenheten och sätta den på pränt. Det finns något så vackert och ömsint över den korta skildringen av pojken och hundens sista natt i kojan att man inte kan annat än le – med klumpen hårt nedsvald i halsen.

Djävulstanden

– Strunt i barnen! fräste mamma Bajaba och försvann ner i gången så det rök om det. Hon ropade över axeln: de kan äta jord!

DjävulstandenDet är inte riktigt så man är van att mammor porträtteras i barnböcker. Det är alldeles ljuvligt! I Gro Dahles kapitelbok om djävulen Baas får vi följa med ner i underjorden på riktigt. Där är det fint att vara elak och elakast av alla är mamma. Pappa och släkten är också elaka men inte som hon… Baas känner sig annorlunda och utanför. Han är inte elak nog, hans tänder lossnar inte för att ge plats för riktigt vassa djävulständer och han drömmer hela nätterna om att få sova på en riktig kudde istället för en hård och kantig sovsten.

Språket i boken är alldeles underbart vackert och halsbrytande. Liknelserna liknar ingenting annat. Jag är också väldigt förtjust i det uppbrytande av könsroller och familjenormer som Dahle ger sig på. Och jag tycker mycket om att karaktärerna får vara komplexa också i en bok för barn.

Det finns en sådan kärlek där nere i underjordens grottor som man bara kan älska. I slutet av boken är det minsann hårda, arga och elaka mamma Bajaba som ger Baas den allra hetast efterlängtade gåvan – utan att hon för den sakens skull sluta att vara hård, arg och elak.

Baas svalde en gång till för att få ner puddingen och mötte mormor Bamamas blick över puddingskålen. Hon nickade mot honom och gav honom en liten glimt ur djupet av sina svarta ögon. Glimten växte till en liten låga som dansade som en liten eldmyra mellan dem ett kort ögonblick innan den försvann. Baas kände sig alldeles yr. Hon visste om honom. Hon förstod honom. Efter det blev puddingen mycket lättare att svälja.

Ps: Förresten ska jag sluta kalla en potatis för en potatis från och med nu – källarbarn som djävlarna i underjorden låter så oändligt mycket vackrare.

Ljudet av ditt hjärta

Edward är tillbaka hos Bella och allt borde naturligtvis vara fantastiskt. Ljudet av ditt hjärtaMen hennes relation till Jacob är mer komplicerad än någonsin samtidigt som människor mördas på löpande band i grannstaden och  en hämndlysten vampyr gör sitt bästa för att döda Bella. Dessutom har Edward ställt krav om giftermål på Bella… Ni hör ju – det är fullt upp i Forks…

Till och från har jag varit rätt rejält irriterad under läsningen av den här boken – ibland rent av arg. Det handlar mest om hur Bella görs hjälplös och Edward görs till överbeskyddande kontrollfreak under stora delar av boken. Men jag väljer att bortse från det såhär i efterhand eftersom det tar sig mot slutet…

En stor fördel med boken är att den äntligen når fram till en problematisering av Bellas önskan att bli vampyr. Något irriterande är det dock fortfarande att hon först efter ett år förstår vidden och konsekvenserna av ett sådant beslut. Jag tycker också mycket om att man i en ungdomsbok presenterar huvudpersonen för ett problem som inte har någon självklar eller ens en bra lösning. Bella älskar både Edward och Jacob och hur hon än väljer kommer den bortvalde och HON att lida. Jag tycker om det ickeförenklade och att föra in det vuxna på riktigt i en bok för människor på tröskeln till vuxenheten.

I övrigt kan jag säga att Bella tar ett steg framåt när det gäller självbestämmande och självkänsla i slutet av boken och jag hoppas att det fortsätter så i den fjärde och avslutande delen.

Historiska romaner del 2:3

Den andra systern Boleyn / Filippa Gregory
Som jag skrivit här tidigare så är jag väldigt svag för historiska romaner och av någon anledning den andragillar jag dem som handlar om engelsk historia särskilt mycket. Den här boken handlar om Mary Boleyn som vid 14 års ålder blev Henry VIII:s älskarinna och dessutom födde hans barn. Vi får sedan följa hennes historia vidare när kungen istället intresserar sig för hennes syster den beryktade Anne Boleyn som senare blir hans drottning, föder den blivande drottning Elisabeth och slutar sitt liv under bödelsyxan.
Historien är spännande även om man (i alla fall delvis) känner till den sedan tidigare men jag kan inte riktigt förlika mig med berättarstilen. Det blir lite för mycket harlequinroman över den. Denna överromantiserande genre kan ha sin plats i bokhyllan också men jag hade väntat mig och hoppats mer på denna bok. Helt ok men inte mer. Det finns ju en film också som jag märkligt nog inte sett. Jag nöjer mig med frosseri i The Tudors så länge… Borde inte säsong 3 dyka upp framåt hösten förresten?

Historiska romaner del 1:3

Den här tegelstenens (594 sidor) fullständiga titel är det osammanhängande Elisabeth. Anne Boleyns dotter. Gloriana vilket inte känns som en helt vällyckad översättning av originalets Legacy… Jag tror att boken dock har varit utgiven i olika delar vilka fått behålla sina namn vilken är begripligt men inte riktigt förlåtligt…

Boken handlar i alla fall om Elisabeth I av England från födelse som dotter till kung Henrik VIII och hans nyblivna drottning Anne Boleyn via faderns avrättande av modern. Vidare till Elisabets syster, Marias, regeringstid när Elisabeth satt fängslad i Towern. Därefter skildras hennes långa och stormiga tid på Englands tron fram till hennes död.

legacyJag älskar historiska romaner och framförallt de som utspelar sig i engelsk miljö. Egentligen har jag inte så mycket att klaga på här heller men den känns ändå bara sådär. Människorna känns rätt platta vilket är konstigt eftersom utrymmet borde finnas på de närmare 600 sidorna att gå djupare in. Kanske blir Kay alldeles för bunden av att hon skriver om en verklig historisk person vilket gör att hon inte tillåter sig att fantisera sig in i Elisabeths tankar. Extra problematiskt känns också att Kay är mycket förtjust i sin huvudperson vilket gör att hon ofta underlåter att göra sidofigurerna begripliga och mänskliga. Men allt gnäll till trots så är det här en läsvärd och intressant bok inte bara som en roman utan också som ett tolkningsförsök över en stark och intressant kvinna.

När jag hör din röst

Totalt uppslukande! Men mest för att man känner sig så mycket smartare än Bella och vet hur allt ska sluta innan det börjar. Man vet ju att Edward älskar henne trots allt… Detta bidrar dock till den förväntan på återföreningen som byggs upp genom boken. Upplösningen blir dock något abrupt. Det finns över huvud taget mycket som är oproblematiserat och oklart – främst Bellas beslut att vilja bli vampyr vilket plötsligt står där som ett faktum utan att ifrågasättas eller motiveras särskilt djupt. Och varför älskar hon egentligen Edward så mycket? Mer drivkrafter tack!När jag hör din röst

Jag tillhör inte dem som drömmer om någon blek, undflyende och träig ”Edward-vampyr” om nätterna direkt. Gillar helt klart Charlaine Harris livsbejakande ”Eric-vampyrer” bättre. Men det är väl inget fel på lite gammaldags romantik heller även om jag önskar att Bella kunde hänga upp sitt liv på annat än killar också.

Jag går vidare till del 3 och hoppas på lite mer bett i framförallt Bella där…