Vid årsskiftet när läsåret 2022 skulle sammanfattas nämnde i princip alla Lektioner i kemi som en favorit. Detta skulle naturligtvis kunna leda till att jag bestämde mig för att aldrig läsa boken, det är så jag vanligtvis fungerar. Men den här gången blev det inte så, av oklar anledning. Jag hade inte läst några recensioner av boken (bara hört lovord) så jag hade inga förväntningar om vad boken skulle handla om. Det var nog bra. Och Lektioner i kemi är förstås en riktigt bra bok, men det vet ni ju redan.
Elizabeth Zott är huvudperson här och hon kämpar desperat för att få vara just huvudperson i sitt eget liv. Trots att hon är kvinna, lever på 1950-talet och vill försörja sig som kemist (helt klart osammanfogliga saker). Hon är burdus, vetenskapligt besatt och alldeles, alldeles underbar. Den akademiska värld som beskrivs tillhör förstås en förgången tid, men oj så tydliga de kvardröjande patriarkala strukturerna ändå blir.
Vi får följa Elizabeth när hon forskar (hon är briljant), när hon förälskar sig men vägrar gifta sig eftersom hon måste få förbli sig själv, när hon blir mamma (och jag tror att vi är många som känner igen känslan när man ska ta hand om en liten människa man inte vet något om), när hon har ett kemiskt matlagningsprogram i tv och blir berömd. När hon är djupt deprimerad och när hon hittar sin väg genom allt som gått sönder.
Jag tycker mycket om Elizabeth, Calvin, Mad, Halv sju (jag tycker nog ärligt talat mest om Halv sju, hunden som lär sig ord och räddar alla) och alla andra som sakta vävs ihop till en familj. Vi får väl se om den finns med på min årsbästalista i december, alldeles omöjligt är det inte.
Om boken
Titel: Lektioner i kemi
Författare: Bonnie Garmus
Förlag: Wahlström & Widstrand (2022)
Översättare: Sofia Nordin Fischer
Andra som skrivit om boken: och dagarna går och Lottens bokblogg.
Lektioner i kemi ska också bli tv-serie och kanske får den premiär redan i vår. Spännande.
