Carol Goodman

Jag är väldigt kluven inför Carol Goodmans senaste utflykt i fantasyland. Det finns en hel del som är slukarläsvänligt och bra men också en del som känns mindre bra. Låt mig först berätta lite om boken så ska jag sen strukturera upp vad som är bra respektive dåligt enligt mig.

Callie kommer till den lilla staden Fairwick för att undervisa vid universitetet och för att skriva sin andra bok om magiska väsen. Ganska snart efter att hon köpt ett gammalt hus vid skogsbrynet inser hon att allt inte är vad det synes vara och inte långt därefter kryllar skogen av överjordiska väsen.

Så till den där plus och minuslistan:

+ Jag blir oerhört avundsjuk på Callie och gillar att få vara hon en liten stund. Tänk att få bo i det där huset, lära känna de där människorna, forska om vampyrer och annat övernaturligt och dessutom få undervisa i en klass där man ser och läser olika versioner av Jane Eyre och annat underbart gotiskt…

-Sexet. Kalla mig gärna pryd men det där överhettade sexet i början av boken får mig att rodna flera gånger och skämskudden är inte långt borta. Jag tycker faktiskt att det hade funkat för berättelsen att tona ner det mest explicita några grader. Eller är det möjligen jag som är överkänslig?

+ Referenserna till Buffy och Sookie-böckerna (och att hennes elever får läsa dem i undervisningssyfte).

– och + Jag har aldrig varit särskilt förtjust i älvor och ett övermått av övernaturliga varelser i böcker. Faktiskt (har till och med svårt med alla sorters varelser i Sookie Stackhouseböckerna även om jag börjar vänja mig nu mot slutet). Mycket i boken får mig att tänka på Deborah Harkness Alla själars natt som jag läste (och på gränsen till avskydde) i våras. Det finns lite av samma teman i Incubus men Goodman gör det så mycket bättre. Det är helt ok att inte förklara hur allt fungerar i en bok, läsaren kan nog hänga med ändå och dessutom är det fint att spara något till nästa bok i serien (Del två The Water Witch ska komma inom en inte allt för avlägsen framtid). Jag tycker alltså att Goodman hanterar mångfalden av magiska väsen riktigt bra och mycket bättre än många andra.

– Att jag återigen listar ut hur det hänger ihop och vem som är vem men det känns å andra sidan inte som det gör så mycket att jag irriterar mig.

– Bokens längd, den hade lätt kunnat kapas 200 sidor och då gärna i början som är rätt seg, det tog mig ett bra tag att komma in i läsflyt.

+ Miljön. Staden är så himla mysig, till och med som snöinpackad. Och skogen, huset och gemenskapen. Man vill liksom åka dit och bosätta sig, om det inte vore för en del av de där varelserna då…

+ Och så gillar jag Ralph väldigt mycket.

Om vi summerar alla + och – får vi ett medelbetyg för den här boken. Efter första halvan var jag nog lite beredd att såga den men sen tog det fart ordentligt och utvecklades till en riktigt mysig läsning. Och det råder ingen tvekan om att jag ska läsa också nästa del i serien, med hopp om lite mer fängslande inledning och lite mindre sex…

~Ebury Press 2011~

Andra som skrivit om Incubus: Dark Places,