Cassandra Clare

Vi måste prata om Shadowhunters, eller nej förresten jag orkar inte

av

shadowhunters-series-premiereEfter att ha sett första avsnittet av Netflix nya Shadowhunters-serie tänkte jag lite glatt att det här kan nog bli rätt bra ändå. Visst de har gjort om det där fantastiska biblioteket som är shadowhuntrarnas högkvarter till ett high tech-ställe men de vet väl vad de gör och Clary verkar ju vara kapabel. Sen såg jag andra avsnittet, och tredje och fjärde, och fem minuter av femte. Sen tog det stopp (det borde ha tagit stopp långt tidigare!). Det finns tvätt att tvätta, diskmaskiner att plocka ur och det känns i ärlighetens namn mycket mer lockande än att fortsätta djupare in i det här.

Vad jag förstår var filmen Mortal instruments en smärre flopp, jag såg den inte och många verkar ha gjort som jag. Jag har läst tre böcker i Cassandra Clares bokserie om Clary – Stad av skuggor, Stad av aska och Stad av glas. De är helt ok (men inte mer, de är också lite röriga och lite långtråkiga) och jag kan förstå att någon vill filmatisera. Det borde kunna bli rätt bra. Men det blir inte bra. Shadowhunters är en rätt pinsam uppvisning i trånande blickar (och för små kläder 😉 )och inte så mycket mer. Samspelet mellan Clary och Jase handlar till exempel bara om att utväxla lidande ögonkast och att råka stöta in i varandra med jämna mellanrum (följt av en lång trånande blick). Jag dör lite bara jag tänker på det. Oj vad jag inte kommer se färdigt den här serien.

Stad av glas

av

stad-av-glasTänk på en övernaturlig varelse och jag kan lova dig att den återfinns i The Mortal instrument-serien. Vampyrer, varulvar, änglar, demoner… På gott och ont. Det är en himla massa legend att utforska vilket gör att historien hela tiden kan fördjupas och utvecklas åt oväntade håll, men det är också väldigt mycket för mycket emellanåt. För många trådar.

Jag läser de här böckerna som sommaravkoppling, för att de är just det. Jag kan slappna av och bara låta mig svepas med, utan att egentligen investera så mycket. Jag gillar Clary, jag gillar Jace, och Alec, Magnus, Isabella, Max och det är en av de riktigt bra sakerna med böckerna, att karaktärerna är så omtyckningsbara. Men jag gråter inte när det går illa för dem, jag blir däremot glad när det går dem väl. Det som faktiskt gripit tag en del är den där bakgrundshistorien med Valentine, och hela hans person. Ärkeskurkar fascinerar mig. Och det får jag mycket av i Stad av glas.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
STAD AV GLAS
Författare: Cassandra Clare
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
Översättare: Jan Risheden, originaltitel: City of glas
Del 3 i serien Mortal instrument. Del 1: Stad av skuggor, del 2: Stad av aska.
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]

Stad av aska

av

Å, sommarlovsläsning! Jag har förvisso inget sommarlov längre, men jag kan väl få låtsas!?! Stad av skuggor läste jag förra sommaren (eller var det förrförra?) och blev lite sådär kidnappad från verkligheten. Då klev jag upp extratidigt före jobbet en morgon för att få läsa och veta hur det skulle gå. Den här sommaren passade jag in Stad av aska en ledig lördag och tryckte i mig hela boken på en gång. Och det är verkligen sådana böcker det här, en ska inte tänka för mycket, inte analysera eller börja fundera kring det där med sexuell kärlek mellan folk som plötsligt får veta att de är syskon och så… 

Clary (jag har fortfarande svårigheter med namnet, tänker på en, förvisso trevlig men ändå, lärare från mellanstadietiden som hette så… Jag är väldigt känslig för namn, Stefan i Vampire Academy är skräckexemplet) är lite mindre självständig än jag skulle vilja, Jace är något mer irriterande liksom bästa kompisen som jag (lite talande) tappat namnet på. Den enda jag helhjärtat tycker om är Luke/Lucien, det är en pappa (som inte är en pappa) som inte går av för hackor det! Och Valentine är intressant, jag hoppas Cassandra Clare gör mer av honom framöver. För fortsätta ska jag, Stad av glas finns redan i läsplattan, redo att slukas hel.

[su_note note_color=”#fcfcf0″]

STAD AV ASKA, Cassandra Clare
Bonnier Carlsen, 2013
Översättare: Jan Risheden, originaltitel: City of ashes
Del 2 i serien The Mortal instruments. Del 1 Stad av skuggor

Andra som skrivit om boken: Sagan om sagorna[/su_note]

Stad av skuggor

av

20130619-211103.jpgIbland blir det lite för mycket av det goda i Stad av skuggor. Lite för mycket intrig som ska trängas in, lite för många människor/väsen/karaktärer och lite för mycket myt. I allt annat är det här en väldigt lagom bok. Lagom bra, lagom spännande, lagom lång, lagom det mesta. Jag skulle vilja sammanfatta med att utnämna Stad av skuggor till den perfekta sommarläsningen – lättläst och spännande, utan allt för stora utmaningar.

Clary ser helt plötsligt sånt som andra inte ser, demoner och allehanda oknytt och helt oerhört plötsligt öppnar sig en ny värld för henne samtidigt som hennes mamma försvinner och lämnar en hel hög av hemligheter bakom sig. Det är inte utan att det är synd om Clary, men hon klarar övergången imponerande bra. Heja Clary!

Här finns lite vampyrer, lite varulvar, lite älvor och skuggjägare som håller koll på hela gänget. Det är fart och fläkt mest hela tiden och jag bryr mig faktiskt om de här ”människorna” för det mesta (lite lagom sådär). Det är inte världens mest nydanande och fantastiska bok men den har tvingat mig till att låna hem del två under semestern i alla fall. Och så fick den mig att kliva upp lite tidigare en morgon för att hinna läsa klart den före jobbet, och det gör jag banne mig inte för alla böcker…

Stad av skuggor (The Mortal Instruments, 1) av Cassandra Clare. Bonnier Carlsen