Efter att ha sett första avsnittet av Netflix nya Shadowhunters-serie tänkte jag lite glatt att det här kan nog bli rätt bra ändå. Visst de har gjort om det där fantastiska biblioteket som är shadowhuntrarnas högkvarter till ett high tech-ställe men de vet väl vad de gör och Clary verkar ju vara kapabel. Sen såg jag andra avsnittet, och tredje och fjärde, och fem minuter av femte. Sen tog det stopp (det borde ha tagit stopp långt tidigare!). Det finns tvätt att tvätta, diskmaskiner att plocka ur och det känns i ärlighetens namn mycket mer lockande än att fortsätta djupare in i det här.
Vad jag förstår var filmen Mortal instruments en smärre flopp, jag såg den inte och många verkar ha gjort som jag. Jag har läst tre böcker i Cassandra Clares bokserie om Clary – Stad av skuggor, Stad av aska och Stad av glas. De är helt ok (men inte mer, de är också lite röriga och lite långtråkiga) och jag kan förstå att någon vill filmatisera. Det borde kunna bli rätt bra. Men det blir inte bra. Shadowhunters är en rätt pinsam uppvisning i trånande blickar (och för små kläder 😉 )och inte så mycket mer. Samspelet mellan Clary och Jase handlar till exempel bara om att utväxla lidande ögonkast och att råka stöta in i varandra med jämna mellanrum (följt av en lång trånande blick). Jag dör lite bara jag tänker på det. Oj vad jag inte kommer se färdigt den här serien.