Härom dagen skrev jag om en ungdomsbok som inte berörde och konstaterade att det ibland är så att en bok skriven för ungdomar är för just ungdomar. Idag tycker jag om en bok om och för ungdomar som verkligen också har något att säga gamlingar som mig.
Christina Lindström lyckas beröra mig på djupet. Jag läste Välj mig under en av de där riktigt tunga dagarna som hemsökt mig (alla?) den här våren. De där dagarna när det känns som att jag kanske inte ska klara av att hålla balansen, kanske ska vansinnet vinna ändå och man går under med världen. När det känns så är det en ynnest att få slå följe med någon som Silje som kämpar med något så oerhört påtagligt som sorg och förlust på riktigt. Man nyktrar liksom till, och så ser man likheterna, accepterar sorgen i det vi alla går igenom just nu och finner tröst i att kunna hänga upp det på något som faktiskt existerar. Också det här som är så okänt och osäkert består av beståndsdelar som vi känner igen.
Det jag vill att du ska veta om den här boken är att den är fenomenalt fin och sorglig och läkande och den går på djupet, den känns på riktigt. Silje har förlorat sin pappa under oklara omständigheter, hon förlorar kanske sin vän, hennes mamma och storebror går inte att nå eftersom de också förlorat den där jäkla pappan. Men något hon inte förlorar är sig själv. Silje lyckas förändras utan att tappa greppet om det som verkligen är hon. Det imponerar, och inspirerar. Silje är min hjälte.
VÄLJ MIG
Författare: Christina Lindström
Förlag: B Wahlström (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.
Andra som skrivit om boken: Carolina läser
Jamen visst är Jack sådär bra som alla säger. Väldigt, väldigt bra!