Den enögda kaninen

Jag tillhörde den lilla skaran som aldrig fastnade för Christoffer Carlssons debut, Fallet Vincent Franke. Jag tyckte inte att den var dålig men jag förstod mig heller inte riktigt på den, möjligen var genren fel för mig – eller jag fel för genren… Av den anledningen la jag inte ner så mycket energi på att hålla utkik efter Carlssons andra bok när den kom för några veckor sen. Till synes lyckligt ovetande om dess existens levde jag mitt liv som om allt vore som vanligt. Men så började det skrivas och Helena recenserade stjärnögt och Den hemliga historien nämndes mer än en gång (av författaren också) . Så tillslut fanns det inte så mycket annat att göra än att svälja den fördomsfulla stoltheten och ge Carlsson en ny chans, och det var en himla tur att jag gjorde det…

”Glesbygd noir” betecknas den här historien som på baksidestexten och det är väldigt passande. David kommer tillbaka från Stockholm för att fira sommarlovet i uppväxtstaden med sina kvarboende kompisar. Allt är som förut och allt är annorlunda. Vännerna har hittat ett hus och de umgås med planer så stora och dumdristiga att man drar efter andan. Sen accepterar man dem, på samma sätt som huvudpersonen gör, och tycker att allt verkar normalt igen. Huset förleder, lugnet förleder och författaren leder mig in i en värld där allt är till synes normalt men lämnar mig osäker på vad som egentligen händer.

Det är så himla bra det här! DHH-vibbarna älskar jag liksom de små samtalen vid köksbordet. Alla dessa människor som det känns som att jag känner, jag har banne mig träffat dem alla när jag själv bodde kvar i min egen glesbygd noiriga barndom.

Min vana trogen så fastnar jag mest för det som finns vid sidan av och i Den enögda kaninen är det Kasper, nämnda kanins ägare. Han som står bland träden och ser utan att synas, han som vet allt men inte kan skydda sig mot det vardagligaste av det vardagliga. Kasper gör riktigt ont i det här småbarnsföräldrahjärtat… Och mellan träden skymtar mycket mer än Kasper, sådant som aldrig blir annat än skuggor. Själva thrillerinslaget är aldrig huvudsaken i den här historien (lika lite som det är det i DHH), det är människorna och mystiken som lockar och intresserar. Därför är jag inte riktigt redo att släppa historien nu när den är färdigberättad. Sånt älskar jag!

Andra om Den enögda kaninen: Bokhora, Kulturdelen, Bokmalen, Fru E, Eli läser och skriver, Bokbabbel, SvD

~Piratförlaget, 2011 / Recensionsexemplar~

Fallet Vincent Franke

Fallet Vincent Franke är något så ovanligt i min läshög som en berättelse om Stockholms undre värld med gangsters, trafficking och knark. I min värld är det långt ifrån självklart att jag ska tycka om och läsa ut en sån bok. Men Christoffer Carlssons språk är mestadels väldigt drivet och inledningen leder rakt in i berättelsen på ett fint sätt.

Boken kretsar kring Vincent som precis släppts ur häktet där han suttit misstänkt för knarkinnehav. Han är morfinist och djupt nedsjunken i sitt beroende. Strax efter hemkomsten dyker en vän upp med en okänd kvinna som Vincent beordras övervaka i sitt hem. En försiktig vänskap, eller i alla fall ett samförstånd, växer fram mellan de båda och ska senare utvecklas till en slag Bonnie och Clyde-relation.

Det finns mycket positivt att säga om den här boken. Språket är bra, vissa kapitel lyser verkligen av briljans (särskilt har jag svårt att släppa ett kapitel med Vincent och en katt) och berättelsen drivs snyggt framåt. Men det finns sånt som är mer problematiskt. Hela berättelsen känns som ett enda långt rus och jag har svårt att hänga med och förstå drivkrafter ibland. Varför blir Vincent kär i Maria (om det nu är det han blir)? Varför gör han som han gör, varför gör andra som de gör, varför, varför, varför? Men det är helt ok att inte få veta allt i en bok. Däremot känner jag att jag saknar några pusselbitar när det gäller Maria – vem är hon egentligen? Vad känner hon? Varför slutar det som det slutar för henne? Det är förstås sånt som jag kan fundera vidare över själv men jag skulle gärna ha velat ha lite mer hjälp.

Fallet Vincent Franke är utgiven på Piratförlaget. Utgivningsår: 2010

Vecka 18: Läsrapport

Den här veckan inleddes med intensiv läsning av John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna – oj vad bra den är. Nu är det rätt många dagar sen jag la den ifrån mig men den stannar ändå kvar och gnager… För er som ännu inte läst den eller som vill ha mer så finns den här lilla trailern:

Det finns dessutom en officiell spotifylista till boken – sånt gillas: spotify:user:jennyb:playlist:6qIockUmjVVBnUe0EVe2Qa

Christoffer Carlssons Fallet Vincent Franke har jag också läst i veckan och haft extremt blandade känslor inför. Den är stark men någonting saknas också – ska försöka samla mig kring vad det är som saknas innan jag recenserar.

Jag har också läst min första Joyce Carol Oates den här veckan! Så långt inne det satt… Det blev Mörkt vatten som jag tyckte mycket om och jag fick verkligen mersmak på hennes böcker även om jag förstått att hon är ojämn.

Vid sidan av Lilla stjärna som är veckans höjdpunkt har jag läst en annan helt fantastisk bok – Båten av Nam Le. Jag hittade slutligen en novellsamling som man inte kan snabbläsa igenom utan som kräver sin tid. En novell om dagen har jag läst och vissa av dem tänker jag läsa om på direkten för att verkligen få fatt på dem. Fantastisk, fin – underbar.