Saharasyndromet

saharasyndrometMartin Royekens befinner sig rätt ofta i utsatta situationer… Den här gången är det dock andra som får spela huvudrollen och det gillar jag. Jag tycker om att människor runt omkring honom, Bella och Nadine hemma i Sverige och Metta i Sierra Leone får komma till tals och det rejält.

En grupp läkare från Läkare utan gränser blir kidnappade i Sierra Leone. Martin är en av de kidnappade och hans dotter spelar en viktig roll för arbetet att på hemmaplan dra i trådar, försöka förstå och hitta en lösning. Det är väldigt intensivt, bladvändarspännande på alla plan, situationen för de kidnappade är förstås pressad men också i Sverige är läget kritiskt. Jag gillar som sagt att andra än Martin får ta plats för sanningen är den att jag inte gillar honom särskilt mycket (som människa, som karaktär är han intressant att bråka lite med). Jag tycker om att det finns tid och utrymme för karaktärsbygge och så tycker jag att grundhistorien här är än mer sammanhållen än i de tidigare böckerna i serien.

SAHARASYNDROMET
Författare: Christian Unge
Förlag: Lind & co (2016)
Del 3 i en serie. Del 1: Turkanarapporten Del 2: Kongospår
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: och dagarna går, Kulturkollo 

Kongospår

Jag gillade Christian Unges första bok, Turkanarapporten, som var en genomgående spännande bok med intressanta karaktärer. Kongospår följer i samma spår. Det är spännande rakt igenom och handlingen är internationell och politisk. Jag gillar särskilt att Unge tar det internationella till Sverige den här gången. Historien hänger ihop och även om den inte är helt och hållet trovärdig som verklighet rakt igenom så fungerar det bra som fiktion. Jag gillar Martin och att han inte är rakt igenom sympatisk (ta tag i dig själv människa, ta ansvar!) och jag gillar Nadine väldigt mycket och önskar mig ännu mer av henne när jag läser. 

Under tiden jag skriver recensionen kommer jag på en sak som jag gillade med Turkanarapporten och som jag saknar lite i Kongospår, läkargrejen. Martin är fortfarande läkare men vi får inte följa med på jobbet på samma sätt. Det är för lite Cityakuten och operationer alltså, men jag kan ju inte få allt…

Sammanfattningsvis – vill du läsa en bra underhållningsspänningsroman med internationella spår och svensk vardag kan du med fördel välja Kongospår.

KONGOSPÅR, Christian Unge
Christian Unge production, 2014
Del 2 i serien om Martin Roeykens. Första delen heter Turkanarapporten.

Andra som skrivit om boken: Alkb

Turkanarapporten

Jag tycker faktiskt att man ska utmana sig själv ibland, gå utanför det invanda i alla fall lagom mycket. Därför händer det då och då att jag traskar ut i de okända markerna som befolkas av svenska deckare (senast i våras när jag läste Askungar och Män utan nåd). Jag har läst väldigt lite av de populäraste böckerna, och det är pinsamt och opraktiskt eftersom jag jobbar på ett bibliotek och inte alltid kan hjälpa de många som helst bara vill läsa sånt. Problemet är bara det att jag ofta inte känner någon lust att läsa (förutom Theorin då som jag nog ändå vill ge mig på)…

Men nu har jag i alla fall gjort ett försök, om än med en lite annorlunda bok i genren. I Christian Unges Turkanarapporten finns ingen polis i huvudrollen, inget Sverige att analysera, inget barn som försvinner. Här finns en läkare som rest från Sverige till Kenya för att arbeta och för att fly undan sitt havererade privatliv i Sverige och här finns en kvinna som försvinner. Mer berättar jag inte om handlingen för den är komplex och full av snirkliga vändningar som man mår bäst av att överraskas av.

Jag gillar verkligen hur karaktärerna skrivs fram, mycket mer genom det de gör och säger än genom beskrivningar. Dessutom tycker jag mycket om hur jag får ta del i ett vardagsliv i Kenya, det är inte ofta det händer att en världsdel som inte är “vår” blir något annat än en vykortskildring men här blir det något påtagligt och kännbart levande. Boken är välskriven också, med ett bra driv. Allra bäst tycker jag nog om de delar där sjukvård bedrivs, det är fascinerande och känns äkta – de delarnas autencitet gör att jag vågar lita på författaren också i resten av boken och att jag faktiskt tror på den. Är det inte också lite intressant att den andra (det finns kanske fler men jag är som sagt dåligt insatt) svenska deckare som utspelar sig i Afrika och liksom Turkanarapporten vill säga något om världen och samhället, Karin Alfredssons 80 grader från varmvattnen också har en läkare, Ellen Elg, i huvudrollen? Det krävs kanske en yrkesskicklig läkare för att vi ska bry oss om Afrika?

Jag kommer inte börja sluka svenska deckare nu men kanske borde jag ge dem lite fler chanser, och nu har jag ju i alla fall en till bok att tipsa om när jag får frågan.

~Christian Unge Production, 2012 / Recensionsexemplar~