Mina bästa sommarläsningstips – läsfavoriter från 2022

Dags för en bloggtradition som känns viktig att bevara. Så här på gränsen till sommar och semesterläsningsplaneringen brukar jag bjuda på en sammanfattning av det bästa jag läst hittills under året. Varsågod för sommarläsningstips. I läsordning så har jag på olika sätt älskat:

Grim av Sara Bergmark Elfgren. Vindlande och fantastiskt nedstigande i underjorden.

Ett byliv av Louise Glück. Stor poesi om det enkla och svåra.

Autisterna av Clara Törnvall. Omvälvande och intressant bok om autism, vad det är och hur det känns.

A good girls guide to murder av Holly Jackson. Mörk, spännande och smått fenomenal ya-deckare i bästa Veronica Mars-anda.

Kamratträffen av Dorothy Sayers. En ljuvlig deckarklassiker som jag ville stanna i för evigt.

Happy Sally av Sara Stridsberg. Underbar och fasansfullt jobbig skildring av längtan, föräldraskap och barndom.

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer. Fullständigt ljuvlig brevväxling mellan två personer man bara måste älska.

Glass houses av Louise Penny. Ännu en formidabel bok om Armand Gamache och Three Pines.

Vård & omsorg av Olivia Bergdahl. Stark och omskakande skildring av graviditet och cancer, livet och döden bredvid varandra.

Hej då, ha det så bra av Kristina Lugn. Kaotisk och lugnande poesi av en av våra största poeter.

Rizzio av Denise Mina. Skotsk historia + Denise Mina = så bra det kan bli.

Och så två som jag inte hunnit skriva om än eftersom de är så nylästa.

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Vad har du läst som var bra? Om du har några tips till mig (hoppas!) så får du hjärtans gärna skriva dem i en kommentar till det här inlägget.

Autisterna av Clara Törnvall

Jag har läst oändligt många böcker om autism och ändå är just den här något nytt. Autisterna ger mig mer faktakunskap, men framförallt ger den mig en ökad förståelse för vad autism är och hur den kan kännas att leva med.

Jag är inte autistisk. Jag har en hel del drag gemensamt med min autistiska son, men jag är inte autistisk. Och ändå tar jag med mig så oerhört mycket från Clara Törnvalls bok. Om att ta hand om sig, respektera sina egenheter och vara snäll mot sig själv till exempel. Redan innan jag läste Autisterna hade jag kommit fram till att jag nu efter 44 år banne mig måste sluta vara så arg och besviken på mig själv för att jag är så extremt asocial och introvert. Jag ska sluta göra våld på mig själv och respektera mitt själv istället, det är något av ett nyårslöfte. Det hade jag aldrig kommit fram till om det inte vore för att min son fick sin autismdiagnos och jag till slut insåg att det jag kämpar så hårt för att få andra att förstå och respektera hos honom kan jag inte ens med att acceptera hos mig själv. Det är höjden av dåligt förebildande.

Autisterna är bra på så många sätt, men bäst tycker jag om hur Clara Törnvall blandar rösterna. Där finns forskare, autister och autistiska forskare. Där finns författarens egna tankar och erfarenheter av att växa upp och leva med en odiagnostiserad autism. De olika rösterna behövs då de vittnar om hur unikt varje liv med autism är och hur mycket vi har att lära. Boken fyller också en oerhört viktig funktion i en sorts introduktion till flickorna och kvinnorna med autism, de som hamnat i skymundan av pojkarna så till den milda grad att de försvann från forskningens radar. De finns och det skildras fint av Clara Törnvall, dels i hennes egna vittnesmål men också i mötet med andra autistiska kvinnor.

De senaste åren har jag funderat mycket på hur det här samhället är uppbyggt och varför det ser ut som det gör. Något svar har jag inte, men jag har lärt mig den hårda vägen (och jag skäms över att jag inte insåg vidden av problemet innan jag som förälder stirrade det i vitögat) att den som inte är som någon bestämt att alla måste bara (men som ytterst få egentligen är) måste skrika sig hes och kämpa sig blodig för att skapa sin egen plats i systemet och världen. Det är ingen slump att så många med autism också lider av någon form av psykisk ohälsa, i Autisterna visar Clara Törnvall väldigt tydligt hur den där känslan av att inte höra till och kampen för att få vara som man är kostar på och bryter sönder. Det är alldeles förfärligt att det är så. Vi har ett viktigt arbete framför oss för att se till att det inte fortsätter vara så. Jag är övertygad om att om vi omordnade samhället till att passa alla autister lite, lite bättre så skulle alla må bra av det. Om det nu inte räcker med att bara göra det bättre för människor med autism (och det verkar det inte göra)…


Om boken

Titel: Autisterna – kvinnor på spektrat
Författare: Clara Törnvall
Förlag: Natur & kultur (2021)
Andra som skrivit om boken: och dagarna går..