Jag kan egentligen inte säga vad som är fel men jag fastnar inte för Stormfågel. Det är inte ämnet, jag är som vi alla vet sjukligt intresserad av engelsk historia och Rosornas krig hör till höjdpunkterna när det gäller action. Jag har dessutom sett Shakespeare-dramer som handlar om tiden strax före detta skeende. Manegen är krattad, och kanske är det det som är problemet. Shakespeare mot Iggulden är smått osportsligt…
Jag tycker att det är för mycket av allt – för många personer och för många ord. Det blir kompakt och ogenomträngligt och tråkigt. Om jag jämför med Hilary Mantel, vilket förstås också är orättvist, så finns där också massor av människor men utgångspunkten är ändå hela tiden en och densamma. Här är det så splittrat, nya synvinklar hela tiden och aldrig lyckas jag uppbåda något intresse för någon av dem. Jag ska nog inte läsa Conn Iggulden helt enkelt, hans berättarsätt passar inte mig, jag läste att någon dessutom tyckte att det här var hans bästa bok… Men nu är intresset återuppväckt i alla fall, jag ägnar timmar åt att surfa runt och hitta andra böcker om engelsk historia. En lista över vad jag hittat kommer på lördag 😉
[su_note note_color=”#fcfcf0″]
STORMFÅGEL, Conn Iggulden
Förlag, 2014
Översättare: Leif Jacobsen, originaltitel: Wars of the Roses. Stormbird
Del ett i serien Rosornas krig.
Andra som skrivit om boken har gillat den betydligt mer än vad jag gjorde, läs till exempel hos Bokfrossa [/su_note]