En dag

En dag (eller One Day som den heter i original) har en tid varit lite av ett fenomen i bok och bokbloggsvärlden. Alla har pratat om den, alla har gillat den och det har naturligtvis gjort mig lite skeptisk – jag är ju aningens allergisk mot hypade böcker och filmer… Å andra sidan har jag inte riktigt kunnat värja mig mot historien som verkat så oerhört smart och spännande. Så tillslut var jag naturligtvis tvungen att läsa boken för att se om den verkligen var så fantastisk som den verkade och som alla sa. Och det är den ju…

Det är Dexter och Emma som träffas en kväll i samband med sin examen. Sen är det Dexter och Emma som de är, blir och förändras under de närmaste 20 åren. Allt berättas under bestämd dag från varje år. Det är Dexter och Emma som pratar, förlorar jobb och får nya, drömmer, älskar, befinner sig långt ifrån varandra, möts och lever. Upplägget är genialt för att skildra vardagens märkliga skiftningar och livet som det är i all sin absurditet och storslagna småttighet.

Jag är 33 år och befinner mig mitt i den där turbulenta tiden som Dexter och Emma genomlever i En dag. De må båda skilja sig ganska mycket från mig som person och de lever sina liv långt från mitt men ändå finns de där, beröringspunkterna. Deras liv är i mycket som mitt liv. Och det är sjukt hur snabbt allt händer och hur förvirrande det är. Jag känner igen allt det där med jobb, familj, drömmar som spricker eller går i stå, drömmar som infrias, kärleken, sorgen… Hela berättelsen är väldigt melankolisk och tänkvärd men också oerhört rolig. Jag skrattar med gråten i halsen mer än en gång kan jag säga. Och gråter. Den bestående känslan när jag lagt undan boken är hur obarmhärtigt vardagligt det är, livet.

Så jag tycker alltså mycket om den här boken och recensionen är en kärleksförklaring och en uppmaning att läsa, skratta, gråta och tänka lite över tillvaron och dess oberäkneliga framfart.

~Printz Publishing, 2010~