Favoritläsning: Inte som andra döttrar

Den gamla goda biografitiden, helig i åminnelse. Nu läser jag sällan biografier eller självbiografier men det fanns en tid då det var allt jag läste. De skulle gärna vara supertjocka med bilder i mitten och handla om människor som John Lennon (det är den enda jag kommer på nu, men det var fler, jag lovar!). Jag läste dem i tonåren, när jag var påverkbar och i behov av exempel på hur en kan välja sitt liv. Möjligen var inte valet av böcker särskilt genomtänkt eller bra, men jag överlevde…

20130520-183630.jpgDeborah Spungens bok om dottern Nancy, hon som föddes, växte upp, levde, träffade Sid Vicious, blev kär och dog på Chelsea hotel i New York. Jag minns att jag upprepade gånger läste de där sidorna med hennes död men jag kommer också ihåg att det var hennes uppväxt och människan Nancy som fascinerade mig mest. Alla hennes problem med sjukdom och kamp och ändå lyckades hon leva, skaffa ett socialt liv och vara i alla fall lite lycklig en stund. Jag tror också att det här var den första bok jag läste som verkligen visade mig att världen inte är svart eller vit, ond eller god. För Deborah hatar inte Sid. Hon ser Nancy och sorgen och rädslan i Sid och det är så himla fint. Jag var förundrad över det, nu är jag mest beundrande och tacksam för att jag fick lära mig det redan då.

Idag blir jag glad varje gång en trasig tonåring plockar med sig Inte som andra döttrar ur bibliotekshyllan, men för det mesta tvingas jag sorgset se den stå där orörd allt för långa perioder i taget. Dags att missionera lite kanske…

Inte som andra döttrar av Deborah Spungen. Norstedts