Tematrio – Gamla svenskar

Lyran ber oss i veckans Tematrio berätta om tre favoriter bland ”gamla svenskar”. Jag tolkar det som att vi pratar om klassiker och har satt ihop en trio över älskade sådana. Observera att jag denna gång inte nämner vare sig Stad-serien eller Kejsaren av Portugallien som jag annars brukar tjata mig blå om 🙂 Det beror helt och hållet på att även jag måste variera mig ibland och betyder naturligtvis inte att de inte platsar i trion…

Min första gamling är Aniara av Harry Martinsson. Aniara är ett epos bestående av 103 sånger om mänsklighetens kamp för överlevnad efter jorden (Doris) undergång. Sorgen och den kompakta ensamheten på rymdskeppet Aniara är starkt skildrat. Jag minns att jag blev otroligt gripen när jag läste boken och jag får fortfarande ett hugg i bröstet såhär tio år senare.

Hjalmar Söderberg finns troligen med hos de flesta trio-skrivare (jag läser dem först efter att ha skrivit mina egna för att inte påverkas) och så också här. Jag hade dock svårt att välja mellan Doktor Glas och Den allvarsamma leken men landar på den sista. Den sorgliga berättelsen om Lydia och Arvid som älskar varandra så djupt och ändå i slutändan sårar och skadar varandra med sådan sorglig styrka. Så sorglig men vacker om kärlek och sekelskiftets Stockholm.

Slutligen kan jag ju förstås inte låta Selma vara helt och hållet. En av mina favoriter bland Selma Lagerlöfs produktion är romantrilogin Löwensköldska ringen där förutom titelboken också Charlotte Löwensköld och Anna Swärd ingår. Den första romanen är en kort spökhistoria som lägger grunden för fortsättningen där kvinnoödena står i centrum. Charlotte och Anna är två starka kvinnor som väljer helt olika vägar i livet. Rekommenderas till alla som vill läsa levande klassiker.

Kärlekstrio

Veckans tematrio handlar denna vecka (förstås) om kärlek och närmare bestämt om olycklig kärlek…

Den första bok i detta ämne som kommer upp i huvudet är Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken om Arvid och Lydia. Det är sannerligen kärlek mellan de två och den är i alla delar olycklig och det är så otrolig sorgligt och vacker alltihop.

Jag har säkert nämnt Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf i någon tidigare tematrio men jag kan inte låta bli att återkomma. Det finns väldigt mycket olycklig och oförlöst kärlek där. Mellan Jan och dottern Klara Fina förstås men också mellan mor och dotter och mellan Jan och hans hustru. Vackert och sorgligt!

Mitt sista bidrag kan nog diskuteras eftersom det hela får ett lyckligt slut. Men stora delar av Jane Austens Övertalning kretsar ändå kring bortslösad och till synes förlorad kärlek. Det är dessutom en av de av hennes romaner som jag tycker allra bäst om varför den får hänga med på ett hörn här.