Den engelske patienten

Tematrio Långtbortistan

av

Den här veckan vill Lyran att vi ska berätta om tre böcker som utspelar sig långt bort – på främmande platser. Mina tre böcker och platser får bli dessa:

Den afrikanska öknen har aldrig känts så trolsk och magisk som i Den engelske patienten. Berättelsen om flygningarna över sanddyner och upptäckten av grottor fyllde mig med en intensiv sagokänsla när jag läste den här fantastiska boken. Filmen gillade jag inte alls lika mycket men den bjuder ju också på några fantastiska bilder.

Diana Gabaldon skriver underhållningslitteratur som jag, för det mesta, uppskattar. I hennes serie om Claire och Jamie (som inleds med Främlingen) för hon oss till Skottland. Nu är väl kanske inte just Skottland så avlägset men i och med tidsresan som utgör bokseriens centrum tycker jag nog att den i alla fall nästan kvalificerar sig 🙂

Ali Shaws Flickan med glasfötter (recension här senast på fredag) utspelar sig i det mystiska St. Haudas Land. Där finns varelser som ingen ser men som kan förvandla allt varelser till vitt och förstenat med bara en blick. Där brinner maneterna i havets djup och människor förvandlas till sten. Det är så långt bort att man inte kan komma längre bort från verkligheten men samtidigt är det väldigt, väldigt nära.

Böckernas ABC nr 12

av

Lilla O ställer denna veckor frågor kopplade till bokstaven L och här kommer mina svar:

Jag älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor? Det är tyvärr lite si och så med det. Bloggen var – och är – faktiskt ett försök att få till någon sorts minnesbank för att jag inte ska glömma allt jag någonsin läst… Jag har länge skrivit ner omdömen och tankar på lästa böcker men aldrig listat dem på ett och samma ställe. Inser att jag borde göra det. Jag har en bok numer där jag skriver ner mina intryck under läsningen och i den ska jag försöka få ner en så nära komplett lista som det går för de senaste åren i alla fall. I andra sammanhang skriver jag dock listor på längden och tvären…

Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation till lyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt? Jag har ett varmt, men numera ganska sparsamt, förhållande till lyriken. För kanske tio år sedan läste jag mycket lyrik och skrev också ganska mycket själv (särskilt innan och under mina kreativt skrivandekurser). Eftersom det är så länge sedan har jag svårt att nämna några riktiga favoriter men Gustaf Fröding ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Med sin kombination av solsken, vemod och sorgsenhet går hans ord ofta rakt in i mitt hjärta. Dan Andersson är också en favorit. Några svenska klassiker alltså… Och så Edith Södergran förstås – min absoluta, absoluta favorit under en väldigt lång period

Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på? Jag gillar ju Peter Englund vilket säkert har med mitt historieintresse att göra (och för att man som historiker gärna tar till sig vissa förebilder inom sitt ämne medan andra förkastas ganska bryskt). Jag tycker om hans direkthet och oräddhet. Dessutom tycker jag att han har introducerat ett nytt sätt att se på och skriva historia  som jag tycker mycket om.

Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst. Den engelske patienten var en härligt långsam bok som betydde väldigt mycket för mig. Filmen som var minst lika långsam tyckte jag dock inte alls om – trots Ralph Fiennes… Språket i romanen är helt fantastisk och skeendena väldigt drömskt och långsamt beskrivna. Jag kommer nog att återkomma till den i min genomgång av stora läsupplevelser.