Sopigt av Derf Backderf

Om man vill få något att fundera kring det här med konsumtion, överkonsumtion och dess rester ger Derf Backderfs Sopigt jättebra bränsle till sådana tankegångar. Vill man inte fundera över det vore det nog bra om man läste för att komma på bättre tankar.

Det verkar alltigenom fasansfullt att köra sopbil och hantera avfall utifrån Derf Backderfs skruvade, självbiografiska betraktelse. Det är smutsigt förstås och chefen är skitjobbig och folk är sjukt irriterande. Men det är intressant också, hur de åker runt och betraktar alla dessa människor som kantar vägarna med sina egenheter.

Sopigt var Derf Backderfs första bok att ges ut på svenska. Den är inte i närheten av att gripa tag som mästerliga Min vän Dahmer gjorde, men det hänger nog mer ihop med ämnet än med utförandet. Sopigt är en intressant skildring av ett samhälle och det är absolut gott nog så.

SOPIGT. RAPPORT FRÅN EN SOPTIPP
Författare: Derf Backderf
Förlag: Kartago (2017)
Översättare: Johan Andreasson, originaltitel: Trashed
Köp den t.ex. här eller här.

Bäst bland brottsligt och sant

Veckans utmaning på Kulturkollo går ut på att lista topp 3 verkliga brottsskildringar. Jag har själv hittat på utmaningen, men kan förstås inte hålla mig till spelreglerna. Här kommer mina 7 (eller 10 om vi ska räkna rätt…) allra bästa filmer och böcker inom genren true crime (utan inbördes ordning):

Paradise lost 1-3 (The child murders of Robin Hood hills, Revelations, Purgatory)
Jag har skrivit en hel temadag av inlägg tillsammans med Beroende av böcker om de här filmerna och West Memphis 3. Jag kommer skriva ännu mer under veckan som kommer. De här filmerna saknar egentligen motstycke när det kommer till hur drabbande de är och hur mycket de bidrog med. Det är ingen lätt sak att ta sig igenom dem (vilket framgår med all önskvärd tydlighet här), men det är värt det.

I skuggan av ett brott av Helena Henschen
Jag har alltid läst mycket om historiska brott och det här är nog den skildring jag tycker allra mest om. Helena Henschen skrev om ett uppmärksammat mord i den egna familjen och hur det påverkat flera generationer.

Med kallt blod av Truman Capote
Den här klassikern har jag läst först i sommar. Den är en fantastisk upplevelse och jag kommer utveckla mina tankar kring den på söndag här och på Kulturkollo.

I’ll be gone in the dark av Michelle McNamara
Ännu en bok som jag skriver om den här veckan och som lämnade mig sömnlös i sommar. Oerhört fascinerande och bra.

Min vän Dahmer av Derf Backderf
Handlar inte mycket om brott, men om en brottsling. Den är ett försök att förstå att en människa man växt upp med blev en av världens mest omskrivna seriemördare. Läs min recension här.

The Jinx
För mig är det här, och inte Making a murderer (som jag sett först nu och skriver om här i veckan), den ultimata true crime-tv-serien. När Robert Durst tror att mikrofonen är avstängd där på slutet… ”Blodet isar sig” är ett uttryck som jag förstod innebörden av först i det ögonblicket. Läs min text om serien här.

Fallet Mary Bell och Ohörda rop av Gitta Sereny
Egentligen är väl hennes bok om en annan brottsling, krigsförbrytaren Albert Speer hennes magnum opus, men berättelserna om Mary Bell är också oförglömligt. Hon berättar alltid helt utan att förenkla och försjunka i sentimentalitet. Jag är fortfarande lite sur över att hon inte hann få nobelpriset i litteratur.

Det är mina favoriter – vilka är dina?

Min vän Dahmer av Derf Backderf

Hur ska jag beskriva Min vän Dahmer? Inte som en blöt filt över hela verkligheten utan snarare som ett sånt där kedjetäcke tror jag. Ett riktigt tungt ett. Det är svårt att andas när man möter Dahmer, svårt att stå ut med ensamheten och katastrofen, svårt att ta in allt som kunde ha undvikits.

Derf Backderf berättar historien om hur det var att växa upp med den person som skulle bli en av USAs mest omtalade seriemördare som klasskamrat. Han berättar det självreflekterande, med djup sorg och ilska. Han lyckas balansera väldigt bra på den tunna linjen som överbryggar gapet mellan att försöka förstå Jeff Dahmers inre helvete och att fördöma hans handlande (mördande) utan minsta tvekan. Det finns mycket som berör mig, mycket som kommer dröja sig kvar. Men mest av allt tänker jag på den mest relevanta frågan som Derf Derfback ställer – var är de vuxna? Det finns ingen som ser eller griper in, ingen. Det ligger en sån oerhörd sorg begravd i det.

Min vän Dahmer är helt klart en av de bästa serieromanen jag läst, den visar verkligen hur en sådan kan vara när text och bilder förstärker varandra. Det finns några rutor i den här boken som får tiden att stanna.

Jag rekommenderar Min vän Dahmer till alla som vill försöka förstå det som är allra svårast att ta in. Alla som vill utforska det där mörkret som är så kompakt för att det är verkligt. Kanske ska jag påpeka att den är näst intill oblodig och några mord får vi inte se. Ändå är det något av det mest skrämmande jag läst.

MIN VÄN DAHMER
Författare: Derf Backderf
Förlag: Kartago (2018)
Översättare: Johan Andreasson
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Beroende av böcker