Favoritläsning: Främlingen

20130521-110817.jpg
Det händer ibland att jag slukas totalt av en bok och Främlingen var nog den första boken som gjorde det med mig i relativt vuxen ålder. Det var på den tiden innan bokbloggar och sådana tips på läsbara böcker. Det var på tiden innan nätbokhandlarna och när jag bodde på landet och saknade ekonomi att ens tänka på att köpa en bok. På den tiden när Gabaldon ännu inte hittat sin väg in i biblioteken. När två böcker fanns utgivna på svenska. Jag minns att det var en av min mammas brevvänner som läst och som skickade boken över hela Sverige för att vi skulle få läsa. Bliss!

Det är liksom allt det som jag gick igång på då och faktiskt fortfarande gör. Det är Skottland, kärlek, tidsresor och allt sånt. Möjligen blir det för komplicerat för mig efter några böcker men i Främlingen var det fortfarande perfekt. Det var Claire i den där stencirkeln och Jamie som utan att veta om det väntade på andra sidan, i 1700-talet. Att få följa dem genom den skottska historien, till Culloden, var nästan lite mer än jag kunde ta på den tiden. Historia har alltid intresserat mig och om jag måste välja en tid och plats så är det 1700-tal och Skottland som gäller. Diana Gabaldon skrev en bok för mig helt enkelt. Och jag är henne evigt tacksam.

Främlingen av Diana Gabaldon. Bra böcker

Tematrio Långtbortistan

Den här veckan vill Lyran att vi ska berätta om tre böcker som utspelar sig långt bort – på främmande platser. Mina tre böcker och platser får bli dessa:

Den afrikanska öknen har aldrig känts så trolsk och magisk som i Den engelske patienten. Berättelsen om flygningarna över sanddyner och upptäckten av grottor fyllde mig med en intensiv sagokänsla när jag läste den här fantastiska boken. Filmen gillade jag inte alls lika mycket men den bjuder ju också på några fantastiska bilder.

Diana Gabaldon skriver underhållningslitteratur som jag, för det mesta, uppskattar. I hennes serie om Claire och Jamie (som inleds med Främlingen) för hon oss till Skottland. Nu är väl kanske inte just Skottland så avlägset men i och med tidsresan som utgör bokseriens centrum tycker jag nog att den i alla fall nästan kvalificerar sig 🙂

Ali Shaws Flickan med glasfötter (recension här senast på fredag) utspelar sig i det mystiska St. Haudas Land. Där finns varelser som ingen ser men som kan förvandla allt varelser till vitt och förstenat med bara en blick. Där brinner maneterna i havets djup och människor förvandlas till sten. Det är så långt bort att man inte kan komma längre bort från verkligheten men samtidigt är det väldigt, väldigt nära.