Det är en för mig högst aktuell fråga eftersom jag nyss avslutat tittningen av Joss Whedons senaste nedlagda serie. Jag har än så länge inte stött på någon som gjort det, utom min man som jag mer eller mindre tvingade att se vissa delar av serien… Så, var det någon där ute som också såg den? Som tycker något?
Själv hade jag väl inga större förväntningar egentligen även om jag naturligtvis hoppades på en ny genialitet från mannen som gav oss Buffy. Förvisso lades hans föregående serie Firefly ner efter en säsong men hoppet om en återuppståndelse i och med Dollhouse brann åtminstone i mig. Och till en början blev jag förstås besviken. Inte var det något utöver det vanliga inte och lite svårt hade jag ju för Eliza Dushku redan när hon spelade Faith i Buffy the Vampire Slayer. Men vampyrseriernas vampyrserie var inte heller superövertygande i början och jag var inte hundra på Sarah Michelle Gellar som huvudkaraktär heller så jag tittade vidare på Dollhouse i hopp om det glimrande ögonblicket när allt vände. Och det kom ju faktiskt. Nu minns jag inte om det är i sjätte eller sjunde avsnittet som det vänder och går från mediokert till helt andlöst genialt. Såhär efter två säsonger minns jag inte ens vari det avgörande ögonblicket bestod, jag vet bara att det inträffade och att det var väl värt väntan.
Sen fortsatte säsong ett i den andan och avslutade med vad som borde vara en klassisk, lösryckt, avslutningsepisod som inte följde någon konvention. Efter den säsongen var jag helt tagen och begrep inte mycket av diskussionerna kring att eventuellt lägga ner serien. Tack och lov fick den ju bli kvar en stund men redan några avsnitt in i den andra säsongen bestämdes om nedläggning. Jag kan delvis förstå det eftersom den andra säsongen inte riktigt nådde den nivå som den avslutande delen av första säsongen befann sig på. Jag gillar dock hur Whedon och gänget låter sig bli mer och mer galna i sina tolkningar av verkligheten. Andra säsongen är inte fantastisk men väl värd att se och smått underbar i all sin kreativitet.
En karaktär som måste få ett omnämnande är seriens superskurk – även om skurkigheten är rätt komplicerad och det nog egentligen är systemet och multiföretaget som måste betraktas som huvudfienden. Men i alla fall karaktären Alpha – hur fantastiskt rolig kan man bli samtidigt som man är totalsadist och spritt språngande galen? Jag ser Alpha som en släkting i rakt nedstigande led från Spike – Whedons bästa karaktär alla kategorier. Där finns humorn, galenskapen, passionen och den ständigt självklara punshlinen. Och älskvärdheten som får en att fundera både en och två gånger över sig själv. Vad säger det om en som person när man faktiskt blir glad när värsta psykopaten dyker upp och säger några slagfärdiga sanningar..?
Och så sista avsnittet då – OMG! Det liknar det första avslutningskapitlet i sitt upplägg men ger oss också lite mer kött på benen om hur framtiden ser ut i Dollhouse-verkligheten (och det är ju inte roligt…). Men framförallt framkallar det en oerhörd irritation över att serien lagts ner eftersom jag är övertygad om att säsong tre, fyra och fem (som Whedon tydligen redan planerat) hade kunnat bli något alldeles, alldeles underbart. Alla Whedon-fans vet ju om inte annat att han inte sätter en serie sådär direkt utan behöver växa in i den någon säsong. Jag tycker att Dollhouse, trots sina låga tittarsiffror och ibland bristande tempo hade varit väl värd en fortsättning. Det är fritt fram att se det här som en något ambivalent kärleksförklaring till en serie som aldrig fick nå upp till sin fulla potential.
Så, är det någon annan som sett den? Vad tyckte ni i så fall? Är jag helt ute och cyklar eller hade Dollhouse kunnat bli något utöver det vanliga?
