I vidundrets mage av Edward Carey

Det här är en besynnerlig bok i det att den är mycket långsam och ändå till viss del gastkramande spännande. Den är finstämd och samtidigt väldigt vardaglig. Allt med ett skimmer av sorg över sig, över nuet och dået.

Vi möts av Geppetto som blir vår ciseron. Han har råkat bli svald av en stor val och skriver där nere i valfiskens buk i en gammal skeppardagbok han hittat (det låter märkligt och är märkligt, men det finns en sorts förklaring som jag lämnar därhän). Han berättar om dockan i trä som han gjort och som fått liv, han berättar om hur han nu sökt efter den lille pojken och hur han hamnat där han är. Och han minns sin barndom. Jag tror att det är det som måste hända när man befinner sig i ett stort djurs mage och inser att ens tid i sanning är begränsad. Man ser tillbaka på sitt liv.

I vidundrets mage bär stora likheter med Edward Careys förra roman, Petite. Det är något med tonen och så är det förstås de fantastiskateckningarna. Petite hade mer tid till att verkligen gå på djupet med sin historia och sina människor, men I vidundrets mage är också en imponerande djupdykning på få sidor. Edward Carey är en intressant författare som jag ska hålla fortsatt koll på.


Om boken

Titel: I vidundrets mage
Författare: Edward Carey
Förlag: Sekwa (2022)
Översättare: Helen Sonehag

Bara bra böcker – 2020 års bästa!

På årets sista dag är det dags att lista de allra bästa böckerna som lästs under året. Det är naturligtvis ytterst subjektivt och ni måste inte hålla med mig, men låt er gärna tipsas. Jag har inte heller i år lyckats begränsa mig det allra minsta. Jag har valt ut en trio böcker som jag minns med allra största kärlek och därefter följer en hel hög andra böcker som också var väldigt bra och som dröjt sig kvar.

De tre bästa
Det där med tre är förstås inte heller sant, men jag väljer att inte räkna omläsningarna av Wolf Hall och Bring up the bodies eftersom de är just omläsningar. De är förvisso bland de bästa, men tillsammans med årets huvudnummer – The mirror and the light. Hilary Mantel har skrivit en makalös trilogi och jag älskar den.

Nästa bok i trion var som ett knytnävslag. Att jag inte läst P. O. Enquist förr, varför har jag inte gjort det? Nedstörtad ängel kan inte beskrivas, men genialiskt bra och förunderlig är den.

Jag avslutar topptrion med Hamnet av Maggie O’Farrell. Jag blev helt förstörd av läsningen, det kan vara en av de tyngsta och sorgligaste böcker jag läst. Nu i efterhand har glädjen börjat sippra in, glädjen över att det finns så bra böcker och författare som försöker förstå människor.

Riktigt bra var också, på olika sätt och i läsordning:

Heimat av Nora Krug

Spinning silver av Naomi Novik

Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba

Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Read

The world’s wife av Carol Ann Duffy

Vi är Orlando av Johan Hilton

Stillna av Hanna Nordlander

Bird by bird. Instructions on writing and living av Anne Lamotte

Strandläsning av Emily Henry

Kapten Nemos bibliotek av Per Olov Enquist

Frankissstein av Jeanette Winterson

A thousand ships av Natalie Haynes

Petite av Edward Carey

Anteckningar av Tua Forsström

Silver in the wood av Emily Tesh


Alla bra böcker från december 2020 hittar du här.

Bild från Pixabay

Petite av Edward Carey

Petite är en säregen bok om en säregen människa och ett säreget levnadsöde.

Marie blir tidigt faderlös och hamnar hos snälle men veke läkaren Curtius som tillverkar kroppsdelar och inälvor i vax. De flyr hans skulder och hamnar i Paris där de slår sig på att göra vaxversioner av hela människor. Marie lever i djupaste armod och i ett klädskåp i Versailles, hon älskar, hatar, förlorar allt och gifter sig till slut med en medborgare Tussaud.

Berättelsen om kvinnan som en gång ska grunda världens mest kända vaxkabinett är sann och påhittad och jag vill inte ta reda på vad som är vad. Det spelar ingen roll. Marie, Petite är sann och så oändligt fascinerande. Allra mest tycker jag om hur revolution och skräckvälde skildras från mitt inuti och i periferin samtidigt. Petite befinner sig i händelsernas centrum, känner de som dödas och de som dödar, men ändå är allt henne främmande. Som det måste ha varit.

Petite är en helt egen sorts roman, unik. Vackert illustrerad är den också, av Marie genom författaren själv. Jag tror att det här är den sortens roman som kommer fortsätta växa i mitt läsminne länge, kanske blir vi aldrig riktigt klara med varandra.

PETITE
Författare: Edward Carey
Förlag: Etta (2020)
Översättare: Helen Sonehag, originaltitel: Little
Andra som skrivit om boken: Dagens bok