Skuggan av en dotter är en tankeväckande bok, en fundersam bok, en berättelse om en väldigt speciell kvinna. Jag tycker verkligen illa om henne vilket gör att jag har svårt att gilla boken.
Huvudpersonen Leda petar på undangömda känslor långt inuti mig och jag tycker inte om minnena det väcker. Jag har känt såna som Leda och det gör läsningen väldigt dubbel. Det är intressant att få inblick och kanske förstå, samtidigt spelar förklaringar ingen roll.
Leda har rest på jobbsemester och blir på stranden helt besatt av en liten familj, en ung mamma och hennes dotter, som hon ser varje dag. Hon tänker saker och gör saker som är förvånande och obegripliga samtidigt som hon på ett väldigt relaterbart sätt tänker över sitt liv som mamma till de nu vuxna döttrarna som lämnat henne och bor i Kanada med sin pappa. Leda verkar alltid ha levt i sitt eget huvud och med sin egen kropp som fokus, det är något jag kan känna igen litegrann hos mig själv, jag hoppas dock innerligt att det inte lett mig in i ett så pass själviskt föräldraskap som Ledas.
Skuggan av en dotter är en intressant bok att läsa, men den fångar mig inte sådär fullständigt som jag skulle önska. Det är nog helt enkelt så att jag och Elena Ferrante är rätt svala i vår relation. Jag var inte såld på Min fantastiska väninna heller.
Men en utmärkt bokcirkelbok är det. Nästa vecka ser vi filmen tillsammans och det ska bli synnerligen intressant.
Om boken
Titel: Skuggan av en dotter
Författare: Elena Ferrante
Förlag: Norstedts (2018)
Översättare: Johanna Hedenberg, originaltitel: La figlia oscura
