Just nu i september 2023

Välkommen september! Jo men faktiskt, jag älskar september, kanske mer än alla andra månader. För höstsolen, för luften, för höstlöven, för vardagen och av någon magisk anledning som jag inte riktigt begriper. Det finns förstås sånt jag inte gillar med september också, som regn och älgflugor, men allt det fina väger över.

Den här september har inletts på förstklassigt sätt med en kort semester och en skrivresa. Jag har bott i en stuga på en camping och skrivit klart min roman. Jag har också promenerat, pratat med ekorrar, yogat, läst, löst korsord och övat på att inte vara mörkrädd i ensamheten. Att romanen är klar är naturligtvis en sanning med modifikation, men nu har jag i alla fall skrivit så pass mycket att jag är redo att skicka iväg den och lägga undan den och sakta, sakta börja på något annat (som jag också sneglat på de senaste dagarna).

Just nu…
… läser jag: The marriage game av Sarah Desai och Hohaj av Elisabeth Rynell framförallt (jag har börjat på en Dorothy Sayers-deckare också, men den vilar lite just nu). Jag har biblioteksreserverat ganska mycket i den massiva höstutgivningen så jag vet att jag kommer att läsa en hel del nytt (och småhetsigt eftersom det lär vara kö) framöver, därför njuter jag framförallt Hohaj oerhört långsamt. Jag tror att den bara kan läsas så.
… ser jag på: friidrott (Finnskampen!) i helgen, annars inte något särskilt nu efter fotbolls-VM och friidrotts-VM.
… lyssnar jag på: skogsduvor, flyttfåglar och jam (läs: vrål) från ständigt hungriga katter.
… njuter jag av: september! Och att vår skoltillvaro faktiskt är ok nu. Morgonångesten är nästan bara fantomsmärtor och spökrester.
… längtar jag efter: att känna att jag har koll på jobbläget och att lita på min förmåga att kunna balansera allt med det lugn det behöver balanseras med. Jag är nästan där.

Vad gör du just nu? Svara gärna på din egen blogg eller i kommentarerna här.

Just nu-inlägget är en tradition från Kulturkollo-tiden och några av mina medskribenter därifrån brukar också skriva, titta in hos Anna, Linda och Ulrica för att se vad de gör just nu.

Skrivsöndag: Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell

De riktigt bra böckerna om skrivande handlar inte om skrivande. Elisabeth Rynells Skrivandets sinne är en riktigt bra bok om skrivande och den handlar således mycket lite om hantverket. Det den istället kretsar kring är liv. Livet som levs genom skapandet, genom tänkandet, genom skogspromenader, sorger och möten.

Jag har aldrig läst något av Elisabeth Rynell tidigare, men från första sidan i den här boken känns hon som min bästa vän. Jag älskar att få läsa om hennes stuga, hennes livsvisdomar, möten med Sara Lidman och läsningar hon gjort. Det finns ett sådant eftertänksamt lugn här och jag vill stanna i det länge, länge. Det är antagligen anledningen till att det tagit mig så lång tid att läsa den här korta boken. Ett kapitel här, ett kapitel där, låt det aldrig ta slut.

Allra mest fastnade jag för ett av de sista kapitlen, det som handlar om fulhet och skogsavverkning. Där sätter hon fingret på precis det som stör mig med det som hänt i skogarna runt mig. Det är ett sådant övervåld, en sådan förbrytelse. Det är livet som slitits sönder av kärlekslös vinningslystnad, där blir det så vidrigt fult och därför kan jag inte komma över det.

Boken finns inte längre att köpa, men jag håller ögonen öppna efter ett antikvariskt fynd. Jag måste äga den här boken. Jag måste få återvända!

SKRIVANDETS SINNE
Författare: Elisabeth Rynell
Förlag: Albert Bonniers förlag (2013)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.