The zig zag girl av Elly Griffiths

Jag vet inte vad det var som gjorde det, men The zig zag girl är den första bok av Elly Griffiths som jag känner mig lite besviken på. Jag kopplade inte riktigt an till någon av huvudpersonerna och jag brydde mig inte så mycket om vare sig gåta eller lösning. Och då är det ändå en historisk deckare och jag älskar historiska romaner…

Det här är första boken i en serie som ännu inte översatts till svenska, kanske ger jag bok två en chans om de kommer ut här, kanske struntar jag i det. Det är inte det att det är dåligt, det är mest bara lite långtråkigt och så är jag inte van att ha det med Griffiths.

Miljöerna är dock fina, Brighton år 1950 känns och kommissarie Stephens och magikern Mephistos relation är intressant, karaktärerna kan nog växa om man lär känna dem närmare. Men lite svårt har jag ändå för omgivningarna – varieté ligger för nära cirkus som är den miljö jag har allra svårast för i fiktion (och verklighet). Kanske är det rent av det som står mellan mig och den förväntade Griffiths-upplevelsen? Hur som helst så tänker jag inte börja gnälla nu, en missräkning bland sexton lästa böcker är långt över godkänt-nivån.

THE ZIG ZAG GIRL
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Cuercus (2014)
Första delen i en serie
Andra som skrivit om boken: Enligt O

Tips inför lässommaren (mina bästa böcker hittills i år)!

Sommaren är snart över oss med all lästid och läslust vi drömt om (hoppas jag)! Jag har gått igenom min läsning från första delen av 2021, plockat russinen ur kakan (egentligen hatar jag russin och önskar att jag hade en bättre metafor att komma med, jag kanske har plockat ut guldkornen istället…) och levererar dem härmed som mina bästa tips till dig i planeringen av stundande sommarläsning.

Deckare

The nature of the beast av Louise Penny
Supersorglig och bra bok i serien om kommissarie Gamache i Three pines.

The night hawks av Elly Griffiths
Senaste delen i serien om Ruth Galloway, riktigt bra.

Black summer av M. W. Craven
Oerhört obehaglig (på ett bra sätt) deckare, andra boken om Washington Poe och Tilly Bradshaw.

Dagen är kommen av Ninni Schulman
Sjunde och avslutande deckaren i Hagfors-serien.

Konferensen av Mats Strandberg
Undvik bara om du planerar semester i stugby i sommar.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
Förstklassig deckare och relationsroman.

Feelgood och feelbad

Sambo på försök av Beth O’Leary
Gullig och fin feelgood.

En allvarsam lek av Sally Sharpe
Ljuvlig komedi om hatkärlek på förlag.

I går av Agota Kristof
Långsam och grå vardagsskildring som inte släpper taget.

Last night av Mhairi McFarlane
Må bra-bok på det nattsvarta sättet.

Fantasy

Drowned country av Emily Tesh
Förunderligt vilsam ljudbok.

The wicked king och The Queen of nothing av Holly Black
Fe-fantasi av mästaren själv.

Fakta och biografi

Fem kvinnor. Den aldrig återgivna historien om Jack the Rippers offer av Hallie Rubenhold
Socialhistoria när den är som allra bäst.

Nästan bra på livet av Conny Palmkvist
Vacker igenkänning om livet till ett autistiskt barn.

Säg inget av Patrick Radden Keefe
Totalt uppslukande och upplysande om Nordirland-konflikten.

Serier

Nikki av Malin Skogberg Nord
Stärkande uppväxtskildring i serieform

Bild från Pixabay

The night hawks av Elly Griffiths

Så blev det då dags för en ny bok om Ruth Galloway, den trettonde i ordningen, och låt mig säga från början att det är bra nu. Och slutet… Nu vill jag plötsligt läsa nästa del genast.

The night hawks som gett boken sin titel är en grupp amatörarkeologer som spelar en huvudroll såväl som en perifer roll i berättelsen. Först hittar de en död man på sin nattliga upptäcktsfärd, några nätter senare hör de skott avfyras på den avlägsna Black dog farm som varje vettig människa håller sig borta från. Harry Nelson blir såklart snabbt inkopplad i det som visar sig vara en komplicerad mordhistoria. Ruth får ta hand om ett bronsåldersfynd och lite annat oväntat.

Elly Griffiths skriver alltid bra, jag har gillat allt jag läst av henne, också när den här serien gick lite på tomgång för något år sen. Hon är fin på relationer och i serien om Nelson och Ruth, Judy och Cathbad och alla de andra så glänser hon eftersom hon får chansen att verkligen fördjupa karaktärerna över tid. Varenda karaktär är mänsklig och de flesta tycker jag om. Det är sånt som skapar möjlighet till att jag som läsare förstår hur komplicerade beslut och icke-beslut är.

The night hawks är en bra bok och en fin fortsättning på berättelsen.

THE NIGHT HAWKS
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Quercus (2021)
Trettonde boken i serien, tidigare delar: Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått, The chalk pit/Dolt i mörker, Den mörka ängeln, En cirkel av sten och Irrbloss

Just nu i maj 2021

Det är faktiskt helt galet fantastiskt att vi tagit oss in i maj månad äntligen. Nu pratar vi vår på riktigt, nästan sommar. Jordgubbssäsongen (årets bästa tid!) nästa! Det är naturligtvis också pollen och elände och alldeles för mycket att göra, men det spelar ingen roll – årets vackraste och hoppfullaste månad är här.

Just nu…
… läser jag: In an absent dream som är fjärde delen i Seanan McGuires serie om barnen som kliver genom dörrar till olika fantastiska världar. Jag läser också The nighthawks som förstås är senaste Ruth Galloway-deckaren av Elly Griffiths.
… ser jag på: Taskmaster (engelska förlagan till Bäst i test) och klipp på YouTube, mer än så orkar jag inte koncentrera mig kring.
… lyssnar jag på: fåglar! Jag tog en promenad härom kvällen och det var verkligen alldeles magiskt med all fågelsång.
… längtar jag efter: jordgubbar, sommarlov och fotbolls-EM.

Svara gärna du också och titta in hos Anna, Linda, och Ulrica och och se vad de gör just nu.

Mordkonsulten av Elly Griffiths

Jag tycker verkligen om Elly Griffiths sätt att berätta. Visst har vissa av Ruth-böckerna varit lite sega, men hon kommer alltid upp i bra nivå igen och hon är alltid, alltid bra på karaktärsbyggen och relationer.

I Mordkonsulten är jag bara besviken på en enda sak, att jag inte får lära känna huvudpersonen Peggy på riktigt eftersom hon blir dödad på bokens första sidor. Visst får jag sen lära känna henne genom de andra huvusaktörerna – Natalia, Edwin och Benedict, men det är inte samma sak. Jag tycker väldigt mycket om nämnda trio, Elly Griffiths får mig att bry mig om dem (och innerligt hoppas att de inte ska råka ut för något) redan från första början. Och så är det polisinspektör Harbinder Kaur, som bor hemma hos föräldrarna, spelar Panda pop och drömmer om att hitta något större i livet. Henne tycker man ju om.

Möjligen är slutet lite för mycket, lite för komplicerat eller enkelt eller tillkämpat. Jag är inte helt nöjd i alla fall, men det beror kanske på att jag inte tycker att gåtan är det viktigaste här. Människorna (och litteraturen, det här är en deckargåta om deckare) är hjärtat i den här berättelsen och det är dem Elly Griffiths är allra bäst på.

MORDKONSULTEN
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Modernista (2020)
Översättare: Ylva Spångberg, originaltitel: The Postscript Murders
Andra boken i serien om Harbinder Kaur, första delen – Främlingen/The stranger diaries
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna

Irrbloss av Elly Griffiths

Irrbloss är alltså den tolfte delen i serien om Ruth Galloway, vilket ärligt talat är helt sjukt – tolfte delen!?! Jag kan inte riktigt förlika mig med att det det är så, men när jag tänker tillbaka på alla arkeologforensiska fall Ruth har slitit med och som Nelson och gänget också slitit med och när jag tänker på hur lite de är ”och gänget” nuförtiden och hur de istället känns som mina familjemedlemmar så måste jag förstås inse faktum.

Jag tycker mycket om Ruth, Nelson också, men i den här boken är han mest tråkdryg med hela den där tyck synd om mig-auran. Jag gillar Laura väldigt mycket och Cathbad, det är sen gammalt.

Irrbloss rör sig runt ett väldigt obehagligt fall där en seriemördare dömts, mot sitt nekande, och där Nelson kämpar med allt han har för att mördaren ska erkänna och leda dem till fler kroppar. Ruth, som flyttat från saltängarna till Cambridge, dras in och allt är förstås mycket mer komplicerat än det först verkar.

Jag tycker att Elly Griffiths lyckats fint med att rycka upp serien ur den svacka den befann sig i för några böcker sen. Jag tycker om hur hon inte står och stampar samtidigt som de gamla konflikterna och relationerna finns där och får vara så svåra som de förstås är.

Jag kommer alldeles definitivt läsa vidare i serien så snart det kommer en ny bok.

IRRBLOSS
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Forum (2020)
Översättare: Carla Wiberg, originaltitel: The lantern men
Tolfte boken i serien om Ruth Galloway, tidigare delar: Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått, The chalk pit/Dolt i mörker, Den mörka ängeln och En cirkel av sten

En cirkel av sten av Elly Griffiths

Jo visst sa jag att jag inte ville läsa mer om Ruth på ett tag och visst struntar jag ganska mycket i alla sega, irriterande och intrasslade kärleksrelationer vid det här laget (eftersom jag insett att det aldrig kommer hända något åt något håll). Men om man lägger undan allt det och endast förväntar sig ett schysst tidsfördriv i fascinerande miljö så är det fortfarande bra (och visst är det väl över huvud taget bättre än på länge?). Jag älskar känslan av att sätta mig med en ny bok om Ruth och veta att jag har hela dagen till att bara umgås och slappa kring saltängarna.

En cirkel av sten återvänder till det som varit, till berättelsens början om man så vill och det tycker jag mycket om.

EN CIRKEL AV STEN
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Forum (2019)
Översättare: Carla Wiberg, originaltitel: The Stone cirkle
Den elfte boken om Ruth Galloway, tidigare delar: Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått, The chalk pit/Dolt i mörker,Den mörka ängeln
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O

The stranger diaries at Elly Griffiths

Om man gillar Elly Griffiths väldigt mycket, men har tröttnat lite på de allt mer insnärjda relationerna i serien om Ruth Galloway så kan man med fördel slå sig ner i läsfåtöljen med hennes senaste, fristående (det kom ju nyss en ny Ruth-bok), roman The stranger diaries.

The stranger diaries bjuder ruvande gotisk skolmiljö, litterära referenser, ond bråd död och massor av mystiska människor som inte berättar hela sanningen. Och ändå är det väldigt vardagligt alltihop och jag lär mig rätt snabbt att gilla läraren Claire, hennes tonårsdotter Georgie och polisen Harbinder Kaur som står i centrum för virvelvinden av händelser. Och så Herbert, hunden, förstås.

Möjligen, möjligen är upplösningen lite för mycket någonting, men det är rakt igenom spännande och olycksbådande på det där trevliga sättet där man vet att det (förhoppningsvis) inte kommer sluta riktigt illa för någon man verkligen tycker om. The stranger diaries är en perfekt bok att läsa när man är lite sjuk och febrig som jag gjorde, man kommer väldigt lätt in i rätt stämning. Jag tar således inget ansvar för hur den upplevs av fullt friska och tillräkneliga läsare.

THE STRANGER DIARIES
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Quercus (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Den mörka ängeln av Elly Griffiths

Eftersom jag tydligen är oförmögen att sluta läsa nya delar i serien om Ruth Galloway så önskar jag mig en paus i utgivningen. Jag skulle vilja att Elly Griffiths gav dem alla i alla fall fem år innan vi tittar in till dem igen. De är alldeles för intrasslade allihop. Nelson borde skärpa sig och sluta vara en sån velig geléklump. Ruth borde resa sig och gå från hela situationen, skapa sig ett eget liv, fokusera på det hon har istället för på det väldigt osäkra hon inte har. Jag tycker egentligen att slutet är det allra bästa med den här boken, men det gör det också svårt för mig att tro att en bok om ett år skulle ha trasslat ut någon av trådarna som verkligen behöver bli uttrasslade.

Deckargåtan i Den mörka ängeln är rätt halvdan, som på en höft för att den bör finnas där. Jag bryr mig inte så mycket. Men jag gillar ju å andra sidan miljöombytet och känslan av italiensk bergsby vävs snyggt ihop med det gamla bekanta. Och så tycker jag om att Laura, Nelsons dotter, får ta lite plats. Av henne vill jag gärna se mer då om fem år när nästa bok kommer.

En sak som stör mig är utseendefixeringen. Jag har inte tänkt så mycket bortom Ruths ohälsosamma kroppsskam tidigare, men här är det verkligen genomgående hur alla kvinnor (och en del män) enbart beskrivs utifrån hur vackra de är. Och vackra är de verkligen. Shona är snygg och behöver inte anstränga sig, Cloughs nyblivna fru är sjukt snygg (det var hennes mest framträdande karaktärsdrag redan i förra boken), Michelle är så oerhört vacker och elegant, Nelsons döttrar är vackra, en tolk i Italien var ”snyggast på universitetet”. Kan vi inte få lära känna Michelle som människa istället, och låta Laura vara skarp och känslosam och intressant, låta den där tolken bli en människa? Jag undrar dessutom lite hur man kan märka så tydligt att någon är uppseendeväckande vacker när alla andra också är det, går det inte inflation i sånt?

Nåja jag avskyr inte Den mörka ängeln, problemet är mest att den går lite på tomgång vilket får mig att lägga märke till och irritera mig över sånt där. Det är en mellanbok. Jag hoppas att det tar sig igen någon gång i framtiden för jag saknar det där att få engagera mig och tycka så mycket om Ruth, Nelson och de andra som jag brukade göra. 

DEN MÖRKA ÄNGELN
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Forum (2018)
Översättare: Carla Wiberg, originaltitel: The dark angel
Den tionde boken om Ruth Galloway, tidigare delar: Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått, The chalk pit/Dolt i mörker
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går, Enligt O, Johannas deckarhörna

The chalk pit av Elly Griffiths

Det blir inte riktigt sommar för mig om jag inte får ägna några dagar i Ruth Galloways sällskap. Det bara är så, sen rätt många år tillbaka nu.

Två saker kan konstateras. 1) Serien är riktigt bra nu igen. Det kändes för några böcker sen som att det hela gick lite på tomgång, i alla fall när det kom till mordgåtor och sånt. Nu är det dock tillbaka till att vara riktigt bra, intressant ur ett samhällsperspektiv och hela vägen rätt spännande, på ett långsamt och bakgrundssurrande sätt. För det är faktiskt så att, och här kommer konstaterande nummer 2), mordgåtor och polisarbete är sekundärt för mig (och kanske också för Elly Griffiths när hon förlorar sig i allt det andra som hon gjorde där några böcker). Jag älskar att hänga med gänget och jag tycker så himla mycket om dem allihop! Ruth förstås, och Cathbad, Judy, Nelson, till och med Cloughie. Jag har lärt känna dem i nio böcker nu och tycker så mycket om dem, på riktigt. Gud nåde dig Elly Griffiths om du gör dem illa på något riktigt sätt framöver! Det är illa nog det där som händer nästan i slutet av boken, och all känslomässig tortyr de (och jag med dem) tvingas utstå…

The Chalk Pit är alltså riktigt bra och det känns fint att ha tittat till Ruth också i sommar. Extra fint är det också att Ruth verkar ha slutat noja så mycket, hon förtjänar lite lugn och självacceptans nu. Själv får jag försöka acceptera att det dröjer ett tag innan jag kan besöka igen, jag hoppas på en ny bok i tid till nästa sommar.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
THE CHALK PIT
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Quercus Editions (2017)
Del 9 i serien om Ruth Galloway. Tidigare böcker: Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, och dagarna går…
Boken kommer i dagarna ut på svenska med titeln Dolt i mörker[/su_note]