6. Till oknyttsdiggaren

War_for_the_oaks.JPG

Tillåt mig att presentera den bästa bok som någonsin skrivits om älvor. Den är liksom bra för att vara bok och inte bara för att vara fefolksaction. War for the oaks är vuxen, snabbtänkt och lite vemodig.

Jag har aldrig några problem att tro på intrigen, förutsättningarna eller karaktärerna och vi befinner oss dessutom så långt bort ifrån platta sidokaraktärer att jag vill applådera. Jag vill inte berätta det minsta om handlingen men måste få säga att jag älskar vad Emma Bull gör med kärleksinslagen. Bara en sån sak som att jag får hoppas på att två karaktärer ska få varandra utan att vara säker på att det faktiskt kommer att bli så. Såna här böcker gör mig lycklig rakt igenom.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.

War for the oaks

Men åh ändå, att det fortfarande finns såna där böcker som tar en i hand och drar in en i helt andra världar. Lyckan i att hitta de där guldkornen…

I början av året skrev Bokstävlarna en recension av War for the oaks och någonting i den recensionen talade till mig som ganska nyligt läst och älskat Holly Blacks Tithe-serie. Det var lite lätt revolutionerande att feer, älvor, fae eller vad vi nu kallar det kunde framställas på ett trollbindande sätt också. Bortom de förfärliga Melissa Marr-böckerna (not to mention hur det såg ut i senaste säsongen jag såg av True Blood – the horror!)… Så jag köpte War for  the oaks och sen blev den undangömd där i bokhyllan ända tills höstens tre på tre-utmaning drog igång. Så välsignad vare Bokstävlarna, tre på treutmaningen och Emma Bull!

War for the oaks har kallat den första Urban fantasy-boken, den kom 1987, men så insatt är jag inte att jag vet om det äger någon sanning. Tidig var den i alla fall och stilbildande. Jag har läst relativt lite i genren men det märks att många författare låtit sig inspireras av såväl stämning som lore/sagainslag. Holly Black har med all säkerhet gjort det, det går knappt en sida utan att jag tänker på Tithe. Och det gör hon och de förstås väldigt rätt i för det här är inte bara en stilbildande utan också en fantastiskt bra bok.

Eddie McCandry spelar som en gudinna och blir samtidigt som hennes band splittras av inre stridigheter indragen i andra former av affärer när hon blir mer eller mindre tillfångatagen av den magiska phouka som är både hund och människa och samtidigt ingetdera. Jag har aldrig några problem att tro på intrigen, förutsättningarna eller karaktärerna och vi befinner oss dessutom så långt bort ifrån platta sidokaraktärer att jag vill applådera. Jag vill inte berätta det minsta om handlingen men måste få säga att jag älskar vad Emma Bull gör med kärleksinslagen. Bara en sån sak som att jag får hoppas på att två karaktärer ska få varandra utan att vara säker på att det faktiskt kommer att bli så. Såna här böcker gör mig lycklig rakt igenom, de är det läsandet handlar om för mig. Läslyckan!

War for the oaks av Emma Bull