Jag vet inte vad jag ska skriva om Emma Hambergs Resten av allt är vårt. Vad jag än väljer att fokusera på i min läsupplevelse så är jag rädd att jag kommer ut som en synnerligen tråkig typ.
Jag gillar ju förstås grundförutsättningen, att Emma Hamberg skriver självbiografiskt om storslagen vardaglig kärlek. Jag är inte såpass gnällspikig att jag ogillar det. Egentligen ogillar jag väl inget, det är en solid medelbetygsbok som gav mig precis den avslappningsläsning jag behövde när jag valde ut den. Den ger en intressant inblick i en värld och ett liv jag inte lever och inte alls önskar leva och just därför mår bra av att smygtitta på. Hos Emma finns tiotusen nära vänner och vindrickarnätter och relationsterapi och härliga människor. Det är högt i tak och festligt och alldeles, alldeles perfekt för Emma Hamberg (jag skulle bli galen efter en timme).
Ibland känns allt lite väl klämkäckt och härligt, och lite för utdraget, men det är också gripande och jag blir riktigt berörd. En sak som jag har svårt med på riktigt är de oändliga sms-konversationerna. Det hänger förstås ihop med att jag inte gillar brev i romaner alls, men det har också med att göra att jag ibland får känslan av att jag läser någons hemliga dagbok. Det känns för privat, för oskyddat, jag blir besvärad för att jag känner att jag ramlar in i något som jag inte har med att göra. Det förtar en hel del av min läsupplevelse tyvärr.
Jag tokälskar alltså inte Resten av allt är vårt, men jag trivdes ändå rätt fint där inne i matriarkatet ovan trädtopparna. Och jag hoppas innerligt att det ska gå bra för dem alla och att de finner lyckan hur den än må se ut.
RESTEN AV ALLT ÄR VÅRT
Författare: Emma Hamberg
Förlag: Piratförlaget (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Hyllan
