Resten av allt är vårt av Emma Hamberg

Jag vet inte vad jag ska skriva om Emma Hambergs Resten av allt är vårt. Vad jag än väljer att fokusera på i min läsupplevelse så är jag rädd att jag kommer ut som en synnerligen tråkig typ.

Jag gillar ju förstås grundförutsättningen, att Emma Hamberg skriver självbiografiskt om storslagen vardaglig kärlek. Jag är inte såpass gnällspikig att jag ogillar det. Egentligen ogillar jag väl inget, det är en solid medelbetygsbok som gav mig precis den avslappningsläsning jag behövde när jag valde ut den. Den ger en intressant inblick i en värld och ett liv jag inte lever och inte alls önskar leva och just därför mår bra av att smygtitta på. Hos Emma finns tiotusen nära vänner och vindrickarnätter och relationsterapi och härliga människor. Det är högt i tak och festligt och alldeles, alldeles perfekt för Emma Hamberg (jag skulle bli galen efter en timme).

Ibland känns allt lite väl klämkäckt och härligt, och lite för utdraget, men det är också gripande och jag blir riktigt berörd. En sak som jag har svårt med på riktigt är de oändliga sms-konversationerna. Det hänger förstås ihop med att jag inte gillar brev i romaner alls, men det har också med att göra att jag ibland får känslan av att jag läser någons hemliga dagbok. Det känns för privat, för oskyddat, jag blir besvärad för att jag känner att jag ramlar in i något som jag inte har med att göra. Det förtar en hel del av min läsupplevelse tyvärr.

Jag tokälskar alltså inte Resten av allt är vårt, men jag trivdes ändå rätt fint där inne i matriarkatet ovan trädtopparna. Och jag hoppas innerligt att det ska gå bra för dem alla och att de finner lyckan hur den än må se ut.

RESTEN AV ALLT ÄR VÅRT
Författare: Emma Hamberg
Förlag: Piratförlaget (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Hyllan

Baddaren

Det finns en speciell sorts böcker som lämpar sig särskilt bra för läsning i hammock och hängmatta men kanske inte på så många andra sätt och ställen. För mig är Emma Hambergs Baddaren en sån bok.

Berättelsen kretsar kring Maja, hennes man Pelle och de människor de samlar omkring sig när hon drar igång en simskola vid deras förfallna slott vid Vänern. Simskolan ska bli räddningen från tristess, ångest och skaparkris. För dem som kommer till ön är simskolan också en väg bort från något. Det är en grupp ganska trasiga människor som möts under två livsavgörande sommarveckor.

Jag trivs på Hjortholmen och jag skulle gärna inackordera mig på slottet för att få umgås med de här människorna. Inte för att bli vän men för att de faktiskt är riktigt intressanta med alla sina fel och brister. Maja är en smula obegriplig men blir ändå lätt att förstå sig på i sin längtan efter mening i livet. Karin med sina trauman, Pelle med sin rädsla, Alex med sin noja. Man vill ju bara krama dem och säga åt dem att rycka upp sig.

Jag tycker att Emma Hamberg lyckas bra med att förmedla vilka de här människorna och oftast är också relationerna fint skildrade. Språket och berättelsen har ett otroligt driv vilket gör boken såväl angenäm som lätt att läsa. Jag hajar till inför vissa ord och språkanvändningen på vissa ställen. Säger en 19-åring att han är “vissen” på någonting. Det känns mer 50-tal i mina öron (eller ögon). Men på det stora hela är det här en bra läsupplevelse. Inte en av de största, inte en som dröjer sig kvar men en som jag kommer att förknippa med sommar varje gång jag ser boken. En perfekt semesterbok som ingenting kräver men som ger en del tillbaka.

~ Piratförlaget, 2010~

Läs också vad Lilla O och En bokcirkel för alla tycker om Baddaren.

Läsrapport vecka 24

Ännu en vecka när den huvudsakliga läsningen bestått av mitt numera sönderlästa (och således urtråkiga) avhandlingsmanus är snart till ända. Men lite annat i litteraturväg har jag faktiskt också hunnit med, tack och lov. Emma Hambergs Baddaren var så lättläst att den näst intill läste sig själv. En verklig sommarbok perfekt för hängmattan – inget som dröjer sig kvar dock… Veckans andra utlästa bok var Melissa Marrs Mer än ögat ser. Det är en ungdomsbok om feer och annat spejsat – för ungdomar men helt ok också för den här tanten 😉 Slutet av veckan ägnar jag åt semester med familjen men lite läsning av Octavia E. Butlers intressanta vampyrroman Fledgling blir det också.

Nästa vecka börjar jag med Joyce Carol Oates Blonde