Och himlarna ska falla…

Osökt tänker jag på Ljus, ljus, ljus. Lesbisk kärlek och språkexperiment i förening är inte helt vanligt. I Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig är det Jonna och Niki som står i centrum. Och Jonna och Elin. Nu mot då. Vardag mot nostalgiskt turnéliv. Och det sliter och vrider och drar och trasar sönder, den där längtan hem och bort.

Jag gillar det här men till skillnad från Ljus, ljus, ljus så känner jag att det språkligt experimentella hamnar litegrann i vägen för mig. Frånvaron av kommatering ger förvisso en intensitet till berättelsen men det blir nästan omöjligt att andas ibland. Till slut börjar jag tänka på det och då är det kört.

Och himlarna ska falla… Är en bok jag tyckte om att vara i men också en bok jag behövde gå ur för att andas. Efteråt är det språket jag minns framför historien. 

Sist men inte minst kan jag inte låta bli att nämna att omslaget till den här boken är fantastiskt vackert. Jag hjärta den där fågeln alltså…

Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig av Emma Karinsdotter. Sadura