Översättarens anmärkningar

Erkännande: Jag har bara läst en bok i Sagan om ringen-trilogin (den förra översättningen alltså) och jag tyckte att den var riktigt, riktigt tråkig. Jag har genom den bok jag härmed rekommenderar blivit upplyst och förstår att nyöversättningen kom i rättan tid och var mycket bättre, men jag vill fortfarande inte läsa serien. Frågor och allmänna glåpord på det?

Hur som helst… Ofrälst icketolkienläsare som jag är plockade jag ändå till mig översättaren Erik Anderssons lilla arbetsdagbok från nyöversättningsarbetet med Ringarnas herre när jag hade chansen. Märkligt kan tyckas men också helt fantastiskt spännande. Tänk att det finns sånt hängivet kunnande och tyckande bland Tolkienisterna, tänk att det satt en stackars man och försökte förhålla sig till allt det där och samtidigt skapa en helhet. Översättandets hantverk hamnar i en fascinerande belysning och i alla fall för mig står det ytterligare klart vilken konst det kan vara.

Själv läser jag ju gärna på engelska och det får jag en skopa ovett för i den här boken eftersom gemene man naturligtvis har sämre kunskaper än översättarna när det gäller språk och läsaren av originalspråk således går miste om nyanser. Och det håller jag ju med om, jag missar säkert en del när jag läser böcker på engelska men jag vill gärna tro att jag vinner lite också. Särskilt med tanke på att alla översättare inte alls är lika skickliga som Erik Andersson verkar vara.

Sammanfattning: Översättarens anmärkningar; dagbok från översättningen av Ringarnas herre är spännande läsning också för den som inte förstår sig på den där serien han översätter. Det är en bok om nördar i sin yttersta nördighet och professionalism (översättarens och Tolkienexperternas) och så är det en bok om språk, ord och skiljetecken. Ljuvligt med andra ord. Ljuvligt.