Den sårbara supermakten

Det här är populärvetenskap när det är som bäst. Det är aldrig lättviktigt men hela tiden initierat, lättläst och intressant. Boken sträcker sig från John F Kennedys presidentskap i början av 60-talet och fram till dagens datum. Erik Åsard lägger i Den sårbara supermakten tyngdpunkten på nationen USA och dess förändring och utveckling snarare än på enskilda individer. Några presidenter analyseras förvisso men mest krut läggs på diskussioner av fenomen. Ett av mina favoritkapitel handlar till exempel om vilken roll tv-sända partiledardueller spelat från John F Kennedys dagar fram till idag. Jag lär mig massor om USA och om hur personer i olika delar av landet tenderar att rösta under olika tider och hur detta förändrats. Det är nästan så att jag börjar förstå det här med det amerikanska valsystemet till och med, men bara nästan…

Många gubbar blir det förstås när det handlar om politik på toppnivå. Men även om alla amerikanska presidenter varit män så visar Åsard på ett intresseväckande sätt att många val faktiskt avgjorts av de kvinnliga väljarna som exempelvis tyckt illa om vissa och tokgillat andra kandidater. Genom sitt sätt att diskutera kring politiken lyckas Åsard faktiskt släppa in såväl kvinnor som arbetarklass i den politiska debatten vilket i alla fall i viss mån väger upp gubbväldet i ovala rummet.

Jag gillar när Åsard diskuterar med andra forskares gärning och böcker som grund men jag har en aning svårt för det kapitel som handlar om Lyndon B Johnsson där utgångspunkten är en författares (i och för sig omfattande) verk om presidenten. Essän handlar mer om verket och Åsards beundran för detta än om LBJ vilket är synd eftersom han är en president som hamnat såpass mycket i skymundan av sin föregångare att i alla fall jag har pinsamt dålig koll på honom. Detta är dock min enda egentliga invändning varför den får anses vara en petitess i sammanhanget och eftersom detta för mig så irriterande kapitel finns i början av boken så har jag nästan hunnit glömma det nu när jag kommit till slutet 🙂

~Historiska media, 2010~