Om Nadja av Fanny Ambjörnsson

Jag har läst vetenskapliga böcker av både Ronny och Fanny Ambjörnsson tidigare. Ronny Ambjörnsson har en stor del i min tidiga utbildning till historiker. Jag har en relation till dem och jag tror att det gör något med min läsning och läsupplevelse. Fördjupar den.

Nadja som den här berättelsen kretsar kring (det är inte alls bara henne den handlar om men hon är navet) är Fannys lillasyster. Lilla Nadjapersika som fick en cp-skada och som inte utvecklades med sin tvillingsyster. Som var djupt älskad av sin familj men inte kunde leva med dem. Det här är berättelsen om den kärleken och hur den präglat hennes familj, hur hon, Nadja, präglat och skapat hela sin familj.

Det finns mycket här som gör riktigt, riktigt ont. En sorg som sprider sig in i mina djup och krokar tag i egen sorg. Ett vemod. Och en vardaglighet som är det som gör den här boken till en sådan känslobomb. Allt det som händer Nadja och familjen, allt som Fanny och systrarna kämpar med, allt mamma och pappa går igenom. Det är sånt som händer. Hela tiden händer det och det är orättvist varje gång. Och det är ett mirakel varje gång. Som livet.

Det här är en tunn, enkel bok som ritar en bild av en vardag som var ett liv, mångas liv. Det är också en bok som tar sig tid att vrida och vända på tankar, som tar hjälp av andra författare, forskare, vänner. Inga svar finns det på de där stora och små frågorna. Det gör det aldrig.


Om boken

Titel: Om Nadja
Författare: Fanny Ambjörnsson
Förlag: Norstedts (2021)