Half a king

half-a-kingJag är (som konstaterats) ingen fantasyläsare. Jag har svårt för drakar och svärdfajter och sånt. Jag har ju läst min beskärda del av vampyrfiktion, lite älvor (men där är det bara War for the oaks och Tithe som är riktigt riktigt bra) och motvilligt lite trolldom, en hel del Urban fantasy alltså men där går (av oklar anledning) min gräns. Och så insåg jag under läsningen av Half a King att jag ju faktiskt läst De utvalda och nästan hela Sagan om blodet. Och att jag älskar de serierna mer än mycket annat jag läst de senaste åren. Alltså kan fantasy tilltala mig, vad är det då som gör skillnaden?

För att ta utgångspunkt i Half a King som jag, tillsammans med Linda, läst som en utmaning på Kulturkollo inför vår fantasyvecka, så har jag hittat några saker. Half a King är en bra bok med intressanta karaktärer, vindlande intrig och mörkt, blodigt mörker. Men det är också en bok fylld av miljöbeskrivningar och kartor (nåja men det finns en i början i alla fall), och jag avskyr bådadera. Kartorna tittar jag aldrig på i några böcker, och miljöbeskrivningar läser jag ytterst flyktigt. Jag vill vara fri att hitta på sånt själv, det är lite av en besatthet hos mig. Jag avskyr de där kartorna. Och kartorna är väldigt viktiga i fantasyböcker har jag förstått. Jag skulle vilja rita dem själv om något, inte få dem uppritade för mig. Det jag tycker så mycket om i exempelvis Anders Björkelids böcker är att jag får hitta på så mycket om omgivningarna själv. Jag får veta massor om karaktärerna och historia om landet vi befinner oss i men hur det ser ut får jag själv bestämma. I Half a king är varje trädbuske och dess placering beskriven, men karaktärerna får mer sällan verkligt djup eller förklaring. Det stör mig.

Half a King är trots dessa invändningar en bra bok, den segar till sig ibland, när de ror i ändlösa timmar eller går och går och går över bergen, men i övrigt fungerar den här mörka sagan också på mig. Skriva på näsan-kartorna till trots.

Vill du veta ännu mer om vad jag tycker så rekommenderar jag min och Lindas diskussion på Kulturkollo, du hittar den här.

Författare: Joe Abercrombie
Förlag: Harper Voyager (2014)
Del 1 i en serie
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Bokstävlarna

Det här med fantasy

Temat för veckan på Kulturkollo är Fantasy

Sanningen är ju den att jag inte är helt vän med fantasygenren. Visst har jag läst en hel del vampyrfiktion och annan urban fantasy, men så fort det dyker upp en drake så slår jag bakut.

Historiae_animalium_1551_De_MonoceroteSagan om ringen (som den hette då) gav jag upp halvvägs in i första boken – det var ju mest bara en massa verser som ropades ut av någon, och det andra var så oerhört distanserat och kallt att jag aldrig fastnade för något eller någon. Jag försökte mig på lightvarianten i form av Harry Potter och förvisso var första boken ok och filmerna kan jag se med mina barn nästan utan att somna men jag hakade aldrig på flodvågen. Andra boken har jag läslyssnat på i två år nu, den lär nog aldrig bli utläst…

Och sen har vi A game of thrones då. Jag tog mig an den med glatt mod och tänkte att, det här är säkert den boken som kommer att öppna mina fantasyögon. Och jag läste faktiskt lite över hälften innan jag tröttnade. Jag tyckte nog att det var lite intressant men berättarstilen att låta mig följa någon i femtio sidor och sen byta perspektiv för ett nytt kapitel och sen inte återse den där första personen på aslänge funkade inte för mig. Han tappade mig varje gång den gode Martin. Tv-serien försökte jag också se men avslutade ganska snabbt eftersom jag hade det rätt långtråkigt där bland alla omotiverat nakna kvinnobröst.

I vår tänker jag ändå göra ett nytt försök. Jag och Linda ska på torsdag Kulturkollo-diskutera en bok jag nyligen läst och så planerar jag att ge Brandon Sanderson en chans nu när hans Mistborne-serie kommer på svenska. Och så ska jag förstås läsa fjärde boken i Anders Björkelids fantastiska Sagan om blodet (en serie jag faktiskt älskar). Men jag kan såklart tänka mig att testa mer, har ni några bensäkra böcker som kan omvända en skeptiker? För er som är lika fantasyförvirrade som jag kan jag rekommendera Carolinas lista, jag har skrivit in några titlar i den möjligen framtida läslistan redan så får vi se hur det går.

Bild: Historiae animalium 1551 De Monocerote” by Conrad Gesner – National Library of Medicine. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons.

Skuggporten

skuggportenAnna hör plötsligt sin mamma ropa på hjälp. Men mamma har varit försvunnen och förmodat död i sju år… Så börjar den danska ”fantasydrottningen” Lene Kaaberbøl sin senaste berättelse för att sen leda oss in i  en skuggvärld där ingenting är som det först verkar. 

Anna söker sin mamma men samtidigt också sig själv och kanske framförallt meningen med sin existens. Skuggporten är en ungdomsbok i fantasygenren med allt vad det innebär av oknytt och sagoinslag men det är också en bok som ibland kommer väldigt nära inpå.

Jag tycker mycket om den här boken och ser fram emot att få plocka med den på mina bokpratsturnéer i skolorna eftersom jag tror att den kommer att kunna locka till läsglädje hos många. Och sen är det ju aldrig fel med en tuff tjej i huvudrollen…