Att de i tid må väckas

20130518-211019.jpgDet sker oförklarliga saker i svensk glesbygd. Där träden växer täta (jag älskar såna här skildringar av skog, Frida har visat tidigare att hon kan), där vattendragen gömmer mörkret, där 1940-talet hela tiden lika gärna kunde varit 1800-tal. Där händer det onda och ogripbara.

En flicka lämnar sitt hem och inuti henne finns något förfärligt, andra flickor möter en man, en flicka drömmer om en annan man och en präst tvingas se det enda som kan beröva honom tron.. Och monstret sörjer….

Frida Arwen Rosesunds Att de i tid må väckas är en bok som jag egentligen inte vill läsa eftersom den är så obehaglig samtidigt som jag inte kan låta bli för att det är så bra. Allra bäst och värst är beskrivningen av vistelsen i den där stugan. Sällan har jag känt mig så instängd, utelämnad och rädd för det som finns inuti och utanför. Så jäkla obehagligt.

Möjligen är jag inte helt nöjd med slutet, kanske hade jag kunnat behålla några fler gåtor och några hopp. Men i övrigt måste jag säga att Att de i tid må väckas är en djupt oroande bok. På det där bra sättet.

Att de i tid må väckas av Frida Arwen Rosesund. Mörkerdottir förlag