Förvriden

Skogen är definitivt min miljö. Jag är uppväxt nära skog, har alltid uppsökt skogen när jag behövt fatta något svårt beslut eller bara få tid att tänka. Jag går omkring i och ser skog från mitt vardagsrumsfönster varje dag. Skogen är den plats som alltid varit konstant i mitt liv oavsett var jag befunnit mig, när den funnits nära har jag har jag besökt den och när den varit avlägsen så har jag längtat. Jag är dessutom övertygad om att mitt historieintresse grundar sig i en djup fascination för de husruiner jag hittat i skogsbrynen, tankarna på och fantasierna kring vilka människorna som bebodde dem en gång i tiden lämnar mig aldrig.

Skogen har alltid lockat och skrämt och det är den där ambivalensen, med tyngdpunkt på skrämsel som kommer upp till ytan när jag läser Frida Edmans Förvriden. Genom många röster berättas vad som egentligen händer i skogen, vad som finns bortom det synliga och vilka krafter som egentligen styr. Människor försvinner och vissa av dem kommer tillbaka förändrade, mycket förändrade…

Förvriden drivs av en väldigt suggestiv stämning där det faktum att de olika rösterna berättar olika delar av historien är en viktig ingrediens. Å ena sidan kan jag tycka att antalet röster är lite för stort, jag har onekligen svårt att skilja dem åt ibland, men jag tycker ändå att Edman lyckas balansera det bra och de olika rösterna är viktiga var och en på sitt sätt.

Blir jag skrämd då? Ärligt talat blir jag ju sällan det av böcker trots att jag i verkliga livet är extremt lättskrämd. Skogen i sig kan som sagt skrämma mig men då på det mycket påtagliga sättet att jag kan vara sjukt rädd för att möta björn på mina promenader exempelvis. Skogens mystik, som förstås är en realitet, skrämmer mig dock inte och det finns inte heller mycket i Edmans bok som skrämmer mig på riktigt. Men en sak är det i alla fall – flickan, hon som kommer tillbaka. Hon som är en annan. Det tycker jag är såväl sorgligt så att hjärtat kan brista som läskigt så att det blir lite svårare att sova om nätterna. Allt som allt är Förvriden alltså en punktvis otäck berättelse som genomgående är välskriven och intressant. För en skogsfreak som mig är den naturligtvis obligatorisk läsning 🙂

Vilken relation har ni till skogen? Under tiden jag läste Förvriden och efteråt har jag haft anledning att reflektera över skogens plats i mitt liv och jag har som sagt kommit fram till att den spelat och spelar en mycket viktig roll i mitt liv. Som rum att vara i men också som en påtaglig inspiratör för drömmar, fantasi och verklighet. Detta gör mig såklart nyfiken på hur det är för andra – lever ni i skogen? Längtar ni till skogen? Skrämmer skogen er, eller lockar den?

Andra som recenserat Förvriden är: Boktokig och Bokstävlarna

~Mörkersdottir förlag 2011 / Recensionsexemplar~