Det är mitt i julhelgen när Peters syster Tara kommer hem efter att ha varit borta i 20 år. Först påstår hon att hon försvann utan ett ord för att resa och leva livet, men ganska snart berättar hon en annan historia. Om ett annat land och tid som rör sig på ett annat sätt.
Some kind of fairytale handlar lite om det andra folket, en hel del om det här med att saker och människor förändras med och av tiden och kanske framförallt om att kärlek kan se väldigt olika ut.
När jag läste Graham Joyces The silent land blev jag nästan uppäten av den ångest bokens stämning skapade i mig. Some kind of fairy tale är något helt annat. Den har också den där långsamma, eftertänksamma sorgen i sig. Sorgen över allt som blev och inte blev, men den är inte ångestladdad. Vilket inte betyder att den inte går på djupet, det gör den, men på ett annat sätt.
SOME KIND OF FAIRY TALE
Författare: Graham Joyce
Förlag:
Orion (2012)
Inläsare: John Lee
Some kind of fairy tale är en av mina 31 bra saker, alla bra saker hittar du här.
Först är där två minuters läsning om perfekta skidspår och orörd snö. Sen kommer lavinen och ligga instängd under massorna och inte kunna röra sig, sen kommer allt det andra. Och jag tänker inte berätta vad allt det andra är. Ni får lita på mig när jag säger att det här är en bok ni bör läsa. Eller inte.