Allt vi såg var lycka

allt-vi-sag-var-lyckaKan vi börja med säljtexter och Blurbar?

Så här skriver förlaget i pressmeddelandet: “Efter två mycket framgångsrika böcker, Allt jag önskar mig och Författaren i familjen, rör sig Gregoire Delacourt nu åt det mörkare hållet i Allt vi såg var lycka“. Låt mig bekräfta att det är sant. Jag tyckte Det jag önskar mig var ok, tyckte mycket om Författaren i familjen och drogs förstås till den här boken av “åt det mörkare hållet”.

Hur mörkt är det då? Blurbat från Paris-Ci la culture “Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin läst en så ljus tragedi”. Min fråga: vad läser du för tragedier människa? Ljus? Allt vi såg var lycka är något av det mörkaste jag läst, Gillian Flynn och Dan Simmons och allt inräknat. Det är så mörkt att jag nästan inte hittar ut efteråt.

Och jag älskar det.

Jag älskar det varierande och ibland förvirrade tilltalet, människorna, otillräckligheten, den oförlösta sorgen, de olika rösterna, skildringen av förfallet föräldraskap genom generationer, förtvivlan och mörker. Jag älskar alltihop.

Till en början fastnade jag inte riktigt, det var bra men jag trodde ärligt talat inte att det skulle bli mer än så. Sen kom slutet av del ett så totalt brutalt oväntat att jag drog efter andan (och slog handen för munnen faktiskt, totalt klichéartat), sen höll jag andan genom resten av boken. Jag ville inte läsa vidare, men kunde inte sluta.

Allt vi såg var lycka är definitivt inte den ljusaste tragedi jag läst, men det är en av de allra, allra bästa. Hu så bra det är!

ALLT VI SÅG VAR LYCKA
Författare: Gregoire Delacourt
Förlag: Sekwa (2015)
Översättare: Sofia Strängberg, originaltitel: On ne voyait que le bonheur
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Beas bokhylla

Författaren i familjen

Allra först måste jag säga att jag nästan är chockerad över att det är samma författare som skrivit den här boken som också har skrivit den relativt lättglömda Allt jag önskarVisst den senare är helt ok och jag tänker ha med den på bokcirkeln på jobbet i höst för att det finns en del att diskutera, men Författaren i familjen är ju en pärla i en helt annan dimension. Den är smått fantastisk. Och så är det den som är debuten…

Med nästan osynligt små medel skapar Delacourt en familj jag aldrig kommer glömma, älskarinnan, Dumbo, brodern med vingarna och syster stenhjärta. Så fina de är, och så eländigt sorgliga och små. Bokens jag har verkligen förmågan att se sina föräldrar som människor i all sin nakna litenhet, det är också en förmåga som jag själv önskar mig. Det där att förlåta eftersom vi ju faktiskt kräver för mycket, det finns inget att förlåta… Över huvud taget är människosynen i den här boken fantastisk vacker och inspirerande. Jag önskar att jag vore mer som Eduard, en bättre människa.

Jag älskar dessutom att få lära mig att vår superhjältekraft är att rädda människor med hjälp av våra ord!

Författaren i familjen av Gregoire Delacourt. [Sekwa]

Allt jag önskar mig

20130803-202742.jpgVad skulle du göra om du vann sjukt mycket pengar? 18 miljoner euro? Likt Jocelyne i Allt jag önskar mig har jag ingen aning. Är det sorgligt? Eller fint? Jag har ju faktiskt allt det där jag vill ha, och det jag önskar och hoppas på kan i alla fall inte köpas för pengar…

Så är det för Jocelyne också, hon vet att det är vardagslivet hon vill ha. Visst önskar hon att barnen bodde närmare, visst saknar hon dottern som inte fick leva och visst är äktenskapet lite på dekis men medicinen på sånt kan inte köpas. Och det visar sig att Jocelyne har rätt, de där pengarna raserar allt.

Allt jag önskar mig är en försiktig betraktelse som nyps, precis som [sekwas] böcker brukar vara.

Allt jag önskar mig av Gregoire Delacourt. [Sekwa]