Lättläst

I sommar läste jag, som jag skrev härom veckan lättsamma böcker, men inte nog med det, jag läste lättlästa böcker (så kallade LL-böcker) också. Detta var också för jobbets räkning inför ett bokprat nu i höst. Jag är förfärligt ovan vid att ta till mig LL, det är verkligen en konst, men en ganska trivsam konst.

Sedan tidigare har jag läst Det försvunna barnet ur vår LL-hylla på jobbet, nu har jag också lagt till dessa i samlingen:

Campingkärlek, Pamela Jaskoviak
Jag gillar novell som lättläst och lättläst som novell. Lättsam, lättbegripligt och rätt dråplig skildring av en svensk sommar och ”den svenska synden”. Slutet är möjligen lite väl oproblematiskt men det känns helt ok i sammanhanget, ingenting i berättelsen är särskilt allvarligt. 


Ormblomman, Håkan Nesser
Sorgesam skröna om att komma hem. Mordhistoria som inte är särskilt våldsam utan mer mystisk och sorglig. Stämningen är drömsk och full av granskog, det förflutna ligger tungt över berättelsens huvudperson. Mycket Nessersk berättelse om hur det förgångna skapat en person och ett liv och sedan har kraften att förändra det igen.


Mannen på stranden, Henning Mankell
En Wallanderdeckare i LL-format. Lättbegripligt men ändå med flyt och fördjupning. Originalnovellen återfinns i samlingen Pyramiden. Mot slutet blir det lite våldsamt vilket kan utgöra besvär för de läsare som söker en vilsam och fredlig bok.


Slottet Standheart – ett farligt arv, Bodil Mårtensson
När Annelie får veta att hon ärvt ett gods i Skottland reser hon dit (det skulle jag också ha gjort! Gods! I Skottland!). Stämningen är dock spöklik och hotfull – vem är vän och vem är fiende? Snart står det klart att ingen är att lita på och att någon vill roffa åt sig arvet för egen del, men vem? Härligt gåtfullt och lite pusseldeckaraktigt.


Den sista häxan av Sven-Olof Lorentzen
En riktig bok och ingen novell som tidigare böcker. Skriven i original som LL, för unga. Historisk roman om en tid som ligger som ett sår i Sveriges och Europas historia. Erik är kär i Sara, men hon vill inte ha henne. Bitterheten gör att han lyssnar till prat om häxkonst och slutligen tror sig se något som för honom till prästen. Det blir rättegång och Erik plågas av samvetskval. Riktigt effektiv och intressant, klart läsvänlig.


Vildfågel, Jane Eagland
Snabb, lite väl ytlig men lättläst. Om Anna som bor isolerad och näst intill fängslad på en ö med sin vetenskapsfar, hans assistent och husfolket. Så dyker en pojke upp. Lite väl lättvindig intrig men helt ok, Anna är naiv men under uppvaknande. Djup saknas helt, liksom samhällsanalys.

 

 

Färglös, Chris Wooding
Det här är ju bra på riktigt! Om Jed som hatar de färglösa (= människor som väckts från döden med hjälp av ett lazarus-serum), han och hans vänner förföljer och misshandlar dem. Hans far är advokat med särskilt uppdrag att ta de färglösas/återvändarnas tillhörigheter. Så råkar Jed ut för en olycka och dör… Bra berättad i jag-person med härligt osympatiska personer. 

 

 

CAMPINGKÄRLEK,Pamela Jaskoviak 
LL-förlaget, 2013

ORMBLOMMAN, Håkan Nesser
LL-förlaget, 2013

MANNEN PÅ STRANDEN, Henning Mankell
LL-förlaget, 2000

SLOTTET STANDHEART – ETT FARLIGT ARV, Bodil Mårtensson
LL-förlaget, 2006

DEN SISTA HÄXAN, Sven-Olof Lorentzen
LL-förlaget, 2011

VILDFÅGEL, Jane Eagland
Nypon förlag, 2014
Översättare: Helena Olsson, originaltitel: Wild song

FÄRGLÖS, Chris Wooding
Argasso, 2014
Översättare: Helena Olsson, originaltitel: Pale

Bokfrågornas ABC 15

Idag har Lilla O kommit fram till just bokstaven O med sina ABC-frågor. Såhär ser mina svar ut:

Ännu ett bokpris den här veckan, ett endast för kvinnor Orange Prize for Fiction som delats ut sedan 1996. Vet du något om priset? Har du läst böcker av någon pristagare? Är det bra med ett pris för kvinnliga författare? Jag har hört talas om priset men har ingen särskild koll. Pinsamt nog har jag inte läst en enda av vinnarna och inte heller särskilt många av de övriga författarna på shortlistorna.

Berätta om en bok som du tyckte mycket om, trots att du inte trodde att du skulle gilla den. En oväntad favorit alltså! Jag måste säga att Håkan Nessers Maskarna på Carmine Street var en väldigt trevlig överraskning. Jag har läst någon av hans deckare och tyckte väl då att den var ok men inte mer. Sen har jag hört så mycket negativt om hans senaste böcker att jag inte alls trodde på Maskarna… men jag hade underbart fel.

Jag är inget fan av Peter Harrysson, men tänker ändå sno ett av hans favorituttryck. Jag vill att du berättar om en bok som var olidligt spännande! Skulptrisen av Minette Walters minns jag som verkligt olidligt spännande. Sådär så att man till slut vill lägga den ifrån sig för att inte bli galen av all spänning men där man ändå sitter kvar och läser och läser för att se hur det går. Dessutom kommer jag ihåg slutet som så infernaliskt att jag fortfarande ryser när jag tänker på det.

4. Och slutligen vill jag höra om en bok om ett mindre trevligt ämne. Har du läst någon bok om otrohet som du tycker är bra? Jag läser just nu Envar av Philip Roth som handlar en hel del om otrohet och vad den kan göra med ett liv. Eftersom jag inte har läst ut den ännu så kan jag inte uttala mig tvärsäkert men jag är ganska säker på att det är en bra bok 😉

Maskarna på Carmine Street

Så har jag lyssnat mig igenom min första cd-bok. Det har ju tagit sin lilla tid men jag har haft den i bilen vilket begränsar lyssningarna en del. Det ska ärligt erkännas att jag vissa dagar funderat på om det inte funnits någon extratur att ta för att få lyssna lite till…

maskarna på carmine streetJag har läst en av Håkan Nessers deckare tidigare och tyckte att den var helt ok och inte så mycket mer varför mina förväntningar på Maskarna… var rätt lågt ställda. Trots, eller kanske tack vare,  det tog det mig bara några meningar innan jag förstod. Det här är något helt annat och något väldigt bra. Jag kan inte säga hur jag skulle ha reagerat på den om jag läst boken istället för att höra Nessers röst men jag tror att jag blivit lika trollbunden. Jag tycker om Paul Auster och hans New York-skildringar och det finns många beröringspunkter här. Staden, stämningen, det outtalade, främlingsskapet mellan människorna men också mellan läsare och berättarjag, osäkerheten, privatdetektiven och de mystiska vändningarna. Jag trivs i Håkan Nessers New York trots att det är en hemsk saga han berättar. Jag har fått stanna bilen vid vägkanten för att torka tårarna ur ögonen och ändå har jag känt mig hemma där. Berättelsen om paret som flyr till New York för att undslippa minnet av det förlorade barnet, sig själva och varandra har bitit sig fast och jag har tänkt på dem mer än en kväll framför tvn.

Redan nu ser jag fram emot att läsa om boken om tio år – med nya ögon och erfarenheter.

Billäsning

Har insett storheten med cd-böckerna nu, äntligen. Har aldrig hittat ett tillfälle där de passat mig förut – blir mest bara sömnig. Men nu har jag hittat det ultimata användningsområdet – i bilen! Kanske inte för sent på kvällen eller för tidigt på morgonen för då är väl insomningsrisken väl stor och konsekvenserna katastrofala men annars. De dagar jag kör till och från biblioteket är cd-boken nu min trogna följeslagare. Får dock konstatera att valet av litteratur är extremviktigt. Det är inte lämpligt att börja gråta mitt i en rondell  som jag gjorde imorse till exempel. Maskarna på Carmine street är tydligen väldigt sorglig… Och bra! Men det återkommer jag till senare.

Jag kom fram till jobbet i alla fall och har ägnat förmiddagen åt succéartad sagostund. Snart är det dags för fyra timmar i lånedisken. Succéartat även det? Ensamt och rätt segt framåt fyratiden i alla fall skulle jag tro…